Klapp på axeln! jag är fantastisk!

Ja nu tänker jag faktiskt skryta över mig själv så gillar ni inte det så kan ni sluta läsa här :)

* Jag har tre barn väldigt tätt och vi har varit hemma helt med dem så ingen har börjat förskola. Feline börjar 15 timmar i februari när hon är 4 år, Miléa hoppas vi få in på 15 timmar i augusti när hon är 3½ och André hoppas vi få in under hösten när han fyller tre år. kommer han inte in då kan jag nog vara hemma tills han fyller fyra år.

* Jag har en man  som jobbar på annan ort så jag en ensam dygnet runt med barnen de dagar han arbetar.

* Jag har EDS som för mig innebär kronisk smärta (förutom blödningsproblematik). Jag har smärtor i rygg, höfter, handleder, tumgrepp, axlar, nacke, fingrar, knän, fötter. Sömnsvårigheter till följd av smärtor. Mina muskler arbetar 300% mer än hos en normal person för att hålla ihop mina överrörliga leder. När ni går på asfalt så springer jag i djup sand. Ibland är smärtan så svår att tårar kommer. I helger var det så jobbigt med tumgreppet att jag inte kunde dra upp kläder, byta blöja, lyfta så svärföräldrarna fick ta André och mamma tog Miléa. När jag försökte kratta löv i några minuter så pajade både händer och rygg. Jag kan inte göra det som många andra tar för givet.

Trots allt detta så tar jag hand om hem och barn själv medan maken är borta. Folk säger till mig att barn behöver dagis för att utvecklas men mina barn är duktiga på att rita, kan flera engelska ord (och då även svårare ord som Rainbow, butterfly), Feline som fyller fyra kan skriva bokstäver och kan namn på dem, igår räknade hon till femtio själv, hon kan alla siffror och även enklare mattematik (3+2 är fem etc). De är sociala och trygga. Väldigt lätta att ha och göra med. Upplever inte alls problem med trots, men det beror säkert en hel del på bemötandet. Jag låter barnen vara med och påverka. Istället för att säga till exempel " nu ska vi borsta tänderna" så säger jag något av följande alternativ " ska vi borsta tänderna uppe eller nere först idag" "vill du borsta tänderna före eller efter att du tagit på dig pjamasen" "vill du borsta tänderna själv före eller efter mig". De blir nöjda och får själv vara med och bestämma. Säger man "nu ska vi klä på oss" så får man säkert ett nej, men ger man alternativ "vill du ta på dig den rosa eller lila jumpern idag" så får man svar och de är villiga att medverka. Ni borde testa det ni som upplever att ni har trotsiga barn för jag har aldrig problem.

Summa summarum tycker jag faktisk att jag är för jäkla duktig som klarar av allt detta och uppfostra barn trots att jag har värk och är ensam dygn i sträck. jag får dock sällan någon cred för det. Det är bara min mamma och två kollegor som gett mig beröm faktiskt. När Marcus - en fullt frisk man är ute med barnen får han alltid beröm över vilken duktig pappa han är. Rätt orättvist faktiskt. När han kom cyklandes med alla tre barnen fick han höra "det krävs en riktig man för det där" - när jag kommer cyklandes med barnen efter att jag med mycket värk och ansträngning orkat klä på med min värk så får jag inte höra ett smack. Eftersom nästan ingen annan ger en cred får jag därför göra det själv : jag gör fanimej ett fantastiskt jobb! :)

förvånad

När vi är på öppna förskolan brukar de inglr sångstunden öppna en koffert på detta sätt :de räknar till tre  (ett två treeeeeeeee)och så öppnar de första spännet och så räknar de till tre igen och öppnar andra spännet.

Gissa om jag blir förvånad idag när André snart 16 månader sitter med doktornsväskan hemma och säger "ett tå teeeeeee" och sen tryvker han på första spännet och så upprepar han samma sak och trycker på andra spännet. Sen gjorde han så flera gånger. Snacka om att han är lättlärd :) var så gulligt och han garvade massor :)

Miléa citat

Jag säger till Marcus "jag är så mätt efter julbordet att jag bara vill dö"
Miléa hör detta och börjar stortjuta och säger gråtandes "men då får jag ju aldrig träffa dig mer "

Får tänka på hur man uttrycker sig :)

förskoleplats

Feline fyller snart 4 år och i februari får hon börja förskolan för första gången. Blir bara 15 timmar i veckan men det känns lite sorgset att inte få ha henne hemma längre när msn haft henne hemma i 4 år.  Men hon vill ju så gärna börja förskolan och det blir nog nyttigt för henne  att få vänner i sin egen ålder utanför familjen. hon och  Miléa är ju väldigt tighta och Feline vägrade att gå på gymnastik utan Miléa så jag hoppas att separationen går smidigt.  När en av dem är hos barnvakt så pratar de båda om hur mycket de saknar varandra. Miléa vill också så gärna börja förskola. Hon fyller snart 3 men ska börja tidigast till hösten. Kommen inte bli lätt att lämna Feline på förskolan och flrklara för Miléa att hon måste följa ned hem igen.

språkliga revolutionen

Ja den senaste veckan har André börjat prata och härmas mer och mer. I tisdags hängde han glatt med och hurrade "heja mormor" tillsammans med flickorna. Han sa även "också ha". Han låter som häst, får, katt, hund, lejon och tupp. Han har börjat peka ut näsan när man frågar var näsan är och kan ta instruktioner när man ber honom att göra något. Han kan alla rörelser till sånger som "en kulen natt"och "i ett hus i skogens slut". Han älskar att dansa ich är full av energi och nyfikenhet

lucia

I måndags var tjejerna med i sitt första luciatåg. De var inte förberedda men skötte sig så fint. Miléa dansade  och feline sjöng fast hon aldrig hört låtarna.  Feline har även träffat en pojkvän son hpn gick och stog hand i hand med.

Igår var Feline och marcus på biblioteket och då fick hon  syn på ett vykort med ett tecknat luciatåg. Då sa hon att hon så gärna ville ha det kortet för att hon aldrig skulle glömma när hon gick i luciatåget.  Så himla sött tyckte jag :-)

citat Feline

"Mamma det är bäst du går här ifrån för om två minuter kommer jag prutta och då vill du inte vara här. Du förstår att prinsessor också pruttar ibland. De har långt hår och pruttar".

Frågade även Feline om det fanns något som hon ville lära dig och fick det oväntade svaret att hon ville slå världsrekord. Ja det är väl bara att hitta på nåt roligt rekord hon kan slå :)

roliga uttryck

Feline har så roliga uttryck "här får du polarn" och "fattar du eller? Capisch!"har hon sagt till Miléa senaste dagarna :) vet inte varifrån hon fått det. Inga uttryck vi använder oss av här hemma direkt .

kärleksförklaring och klätterapa

Feline är bra go. Idag kom hon och formade  ett hjärta med fingrarna och sa:det här betyder att jag älskar dig.  Sen kröp gon upp i mitt knä och sa "jag är så kär i dig". Sen kryper hon ofta upp hos nig i soffan och säger att det är så mysigt och att jag är så mjuk och go.

André är lite envis just nu så det är fullt ipp. Drar hela tiden fram köksstolar till diskbänken där han plockar ur diskstället och hittar på massa annat hyss. Sen öppnar han kylskåpet hela tiden också.

Tiden går

Tiden går så snabbt med tre barn och arbete så det har helt enkelt inte funnits tid att uppdatera bloggen. Jag har helt enkelt prioriterat det jag älskar allra mest: min familj :). Ungarna utvecklas så snabbt att man bara vill stanna i nuet en stund till - för imorgon är det borta.

Felines utveckling
Feline har kommit att bli den smartaste ungen jag vet. Hon lär mig så mycket nya saker: när dinosaurier levde, hur fossiler blev till, hur man uttalar olika dinosaurienamn till etc. Hon kan namnge och peka ut planeter i solsystemet, kommer lite då och då med nya engelska ord hon lärt dig, hon ritar detaljer som fingrar och tår på sina gubbar, hon berättar var i världen olika djur bor och vad de äter, hon bygger ihop en byggnadssats som en bil efter ritning. Ja jisses - det är bara en bråkdel. Hur är enormt kunskapstörstande och vill lära sig allt : varför blir handen röd när man håller den framför lampan? Varför är snö kallt? Ännu har inget av barnen börjat dagis. Feline ska få plats på en förskola som de ska bygga, men just nu river de gamla byggnaden så det lär väl dröja till tidigast våren innan den står klar. Kommer nog inte bli några problem att sätta in en fyraåring på dagis - hon längta enormt mycket. Själv längtar jag inte alls så mycket. Har ju haft barnen hemma i fyra år så det kommer bli enormt tomt att släppa iväg dem, men de måste ju få vara ifrån oss föräldrar och hitta vänner också - det är väl på tiden nu. Hon har börjat på gymnastik och hon är riktigt duktig att gå balansgång, kasta/pricka saker och så vidare. Hon är FRUKTANSVÄRT pratglad och babblar konstant. Hon har en enorm fantasi och berättar egna sagor hon kommer på hon sjunger gärna och hittar på egna sånger. Hon älskar att titta på teater och lever sig verkligen in i det och börjar prata med dockorna, kommer med idéer och förslag och pratar med "skådespelarna". Fortfarande har hon ingen trots. Ni som sa att "vänta bara - treårstrotsen kommer" har fel. Den drabbar nog helt enkelt inte alla barn för om tre månader fyller hon fyra år. När jag varit arg på något har ju Feline lärt mig hur man ska andras för att lugna ner sig. Hon är för smart ungen - vet inte var hon fått det ifrån. Hon uttrycker sin vilja, men det går absolut att prata med henne och hon kan förstå varför det inte alltid blir som hon vill. Blir hon sur reagerar hon oftast med att dra sig undan. Hon skriker inte och härjar. Hon har fått sin pappas lugna temperament. Hon är väldigt lik honom på många sätt. För Feline går det lika bra med mamma som pappa. Hon dissar nästan all mat förutom pasta och vill aldrig testa något nytt. Hon har blivit ganska lat av sig och kan tycka det är jobbigt att gå - vill hellre cykla.

Miléas utveckling
Miléa är liksom sin syster väldigt pratglad, älskar att sjunga och att gå på teater. Hon älskar att skapa/leka med lera och måla. Hon tycker om att dansa. Hon är väldigt kreativ, vilket hon måste ha ärvt efter mig. Hon målar regnbåge, spindel, snurror, sol så man ser vad det föreställer. Hon kan en del bokstäver också. Miléa är väldigt lik mig - hon har ett hett temperament och är en känslomänniska. När hon är arg då är hon ARG och när hon är glad så är hon GLAD. Hon äter nästan all mat och vill gärna smaka nya saker. Hon går jättegärna långa promenader. Hon är väldigt pappig utav sig.

Andrés utveckling
André är nog det av barnen som samspelat mest vid den åldern. Har är med på en gång när man hittar på nya lekar och imiterar. Här om veckan när jag lekte raketen så började han göra likadant och står och stampar, klappar händer och sträcker upp dem i luften och skriker "iiiiiihhhh". Gör man rörelserna till imse vimse spindel så är han snabb att hänga på. Han vill gärna bli jagad och leka tittut. En väldigt glad liten kille som alla blir kära i. Snabblärd. Dansar gärna. Härmar ord - här om dagen hängde han upp sig på ordet "också" fast han förstår nog inte riktigt innebörden :). Kastar man en boll så kastar han tillbaka. Han springer för fulla muggar, tar sig både uppför och nerför trappen själv. Han äter det mesta. Katter är mycket intressanta djur. Mycket mammig av sig.

Barnens samspel
Som ni märker är flickorna extremt olika varandra med det mesta, men en sak har de gemensamt (förutom att de älskar att leka jaga)- de är varandras bästa vänner. Om en av dem är hos barnvakt så pratar den andra ständigt om att hon saknar sig syster och hur mycket hon längtar efter och älskar henne. De sitter gärna tätt ihop när vi får på teater eller gymnastik. De rollspelar med varandra med ett givande och tagande. Det är extremt roligt att de har så kul ihop. På kvällen vill Feline gärna natta Miléa och fråga om hennes gosedjur får sova hon henne och Miléa vill gärna att Feline nattar henne. André är ju fortfarande lite för liten att delta i deras lekar, men ibland leker de alla tre tillsammans. Här om dagen hörde jag Feline och André som skrattade för fullt när jag stod och diskade. Gick in i rummet och fick se att Feline sprutade med vatten i en blomspruta in i munnen och i Andrés ansikte. Det var tydligen toppen.

Min utveckling
Jag känner att jag utvecklats enormt sedan jag påbörjade mitt nya arbete i december förra året. Jag arbetar med sjukskrivningar och läser varje dag om folk som drabbats av cancer eller andra livshotande sjukdomar. Varje dag när jag slutar mitt arbete känner jag mig lycklig och tacksam för att leva. EDS är en kronisk sjukdom och visst är det jobbigt med ständig smärta, men jag lever och får vara det bästa jag vet: MAMMA. Varje dag när jag kommer hem känner jag mig så tacksam och lycklig över att få leva och ha fått så fina barn och underbar make. Jag vill inte slösa bort någon minut med barnen så det är väl därför bloggen har blivit nerprioriterad. Insåg dock att så mycket hänt sedan sist och man glömmer saker alldeles för lätt så det är roligt att skriva ner saker så man aldrig glömmer.