Imorse var jag och lämnade blodprov på kemlab. Känns inte lika nervöst som förra gången då jag är helt säker på att jag haft ägglossning. Nästa vecka ska provet vara klart så då får jag väl maila Fertilitetsenheten och be om resultatet.
Känner mig dock jävligt ogravid så jag tror nog inte det är något denna gång heller. Inte för att jag vet hur det känns att vara gravid, men jag tror man ändå känner det i kroppen på något sätt. Just nu känner jag mig bara tom.
torsdag, januari 29, 2009
onsdag, januari 28, 2009
Ont i magen
Åh nu har jag haft ont i magen i tre dagar - var exakt likadant förra gången efter ägglossning. Då hade jag ont i magen konstant mellan ägglossning och mens. Åh vad jag hoppas att detta är sista gången med hormonbehandling så jag kan börja må bra igen.
måndag, januari 26, 2009
Jobbigt
Åh, varför ska alltid perioden mellan ägglossning och beräknad mens vara så himla jobbiga? 14 dagar varje månad som känns fruktansvärda.
Å ena sidan ser man fram emot beräknat mensdatum då man hoppas att denna månad verkligen är den sista gången man har mens. Å andra sidan vill man inte alls att den beräknade dagen för utebliven mens ska komma då man bara bli besviken varje gång.
Idag är det 11 dagar kvar till beräknad mens och dagarna kryper fram i snigeltakt...Egentligen vore det bara som allra skönast att dra av plåstret snabbt och få den där jäkla mensen på en gång så man slipper vänta på den.
På torsdag är det i alla fall dags att lämna nytt blodprov för att konstatera om jag haft ägglossning eller inte. Jag känner mig dock helt säker på att ägglossning inträffat i alla fall då jag dels haft ägglossningssekret och dels hade en så stor äggblåsa vid ultraljudet. Kul att man kan känna sig säker på något här i livet i alla fall.
Vilken tur att Marcus kommer hem idag för jag behöver lite närhet och kärlek ....och då menar jag rent känslomässigt :)
Å ena sidan ser man fram emot beräknat mensdatum då man hoppas att denna månad verkligen är den sista gången man har mens. Å andra sidan vill man inte alls att den beräknade dagen för utebliven mens ska komma då man bara bli besviken varje gång.
Idag är det 11 dagar kvar till beräknad mens och dagarna kryper fram i snigeltakt...Egentligen vore det bara som allra skönast att dra av plåstret snabbt och få den där jäkla mensen på en gång så man slipper vänta på den.
På torsdag är det i alla fall dags att lämna nytt blodprov för att konstatera om jag haft ägglossning eller inte. Jag känner mig dock helt säker på att ägglossning inträffat i alla fall då jag dels haft ägglossningssekret och dels hade en så stor äggblåsa vid ultraljudet. Kul att man kan känna sig säker på något här i livet i alla fall.
Vilken tur att Marcus kommer hem idag för jag behöver lite närhet och kärlek ....och då menar jag rent känslomässigt :)
söndag, januari 25, 2009
Sekret
Jippieeeeeeeeeee...
Började undersöka livmodertappen samt sekretet för ungefär ett halvår sedan och har konstaterat att jag inte alls haft något ägglossningssekret. Ägglossningssekretet ska ju likna rå äggvita och kunna gå att drar isär mellan fingrarna så att det uppstår det en tunn slembro, som kan bli 3-6 centimeter lång innan den brister (se illustration)
Så plötsligt händer det ... nu idag kl 12.20 uppmärksammade jag att jag äntligen fått det där efterlängtade sekretet som visar på att jag är fertil. En slembro på 4 cm ungefär. Hur fan kan man bli så lycklig över lite flytningar? *skratt*. Har hoppat runt här hemma. Kan mycket väl vara naturmedicinerna för slemhinnorna som äntligen gett mig denna fördel. Ätit 4 st Membra 7 samt en st Glandin 25 varje dag i sex dagar nu.
Konstigt nog har ägglossningstesten visat positivt resultat i 6 dagar nu (måndag till söndag). Hur är det möjligt?
Åh vilken bra dag..
Fan bara att Marcus inte är hemma, men om jag nu har ägglossning idag så var ju fertil i fredags också....
Började undersöka livmodertappen samt sekretet för ungefär ett halvår sedan och har konstaterat att jag inte alls haft något ägglossningssekret. Ägglossningssekretet ska ju likna rå äggvita och kunna gå att drar isär mellan fingrarna så att det uppstår det en tunn slembro, som kan bli 3-6 centimeter lång innan den brister (se illustration)
Så plötsligt händer det ... nu idag kl 12.20 uppmärksammade jag att jag äntligen fått det där efterlängtade sekretet som visar på att jag är fertil. En slembro på 4 cm ungefär. Hur fan kan man bli så lycklig över lite flytningar? *skratt*. Har hoppat runt här hemma. Kan mycket väl vara naturmedicinerna för slemhinnorna som äntligen gett mig denna fördel. Ätit 4 st Membra 7 samt en st Glandin 25 varje dag i sex dagar nu.
Konstigt nog har ägglossningstesten visat positivt resultat i 6 dagar nu (måndag till söndag). Hur är det möjligt?
Åh vilken bra dag..
Fan bara att Marcus inte är hemma, men om jag nu har ägglossning idag så var ju fertil i fredags också....
onsdag, januari 21, 2009
Svar från Fertilitetsenheten
Fick svar idag från fertilitetskliniken:
Hej!
Har rådgjort med Dr Mikael Lood. Först vill jag lugna Dig med att slemhinnetjocklek på 6-7mm innan ägglossning ej är anmärkningsvärt. Vi har ingen erfarenhet när det gäller Pergotimestimulering med samtidig Progynonbehandling och enligt Dr Lood finns det ej något dokumenterat som styrker detta. Hoppas Du är nöjd med svaret.
Med vänlig hälsning / Gunilla, barnmorska
Kändes skönt att höra......
Hej!
Har rådgjort med Dr Mikael Lood. Först vill jag lugna Dig med att slemhinnetjocklek på 6-7mm innan ägglossning ej är anmärkningsvärt. Vi har ingen erfarenhet när det gäller Pergotimestimulering med samtidig Progynonbehandling och enligt Dr Lood finns det ej något dokumenterat som styrker detta. Hoppas Du är nöjd med svaret.
Med vänlig hälsning / Gunilla, barnmorska
Kändes skönt att höra......
Lite hopp igen
Kom att tänka på detta:
Jag ska ha ägglossning en till två dagar efter ultraljudet. Därefter tar det ju ungefär 7 dagar innan ägget möjligen fäster i livmoderslemhinnan. Det betyder att min slemhinna har 8-9 dagar på sig att växa och bli tjockare.
Köpte Membra 7 (är tydligen samma sak som Membrasin) på hälsokost igår 400 spänn för en månad - svindyrt. Så nu ska jag äta fyra stycken om dagen här. Äter också Glandin25 då jag hört att det kan hjälpa till graviditet.
Nu är det bara att vänta och hoppas.
Kom igen lilla slemhinna - väx och bli tjock nu.. väx, väx väx...
Jag ska ha ägglossning en till två dagar efter ultraljudet. Därefter tar det ju ungefär 7 dagar innan ägget möjligen fäster i livmoderslemhinnan. Det betyder att min slemhinna har 8-9 dagar på sig att växa och bli tjockare.
Köpte Membra 7 (är tydligen samma sak som Membrasin) på hälsokost igår 400 spänn för en månad - svindyrt. Så nu ska jag äta fyra stycken om dagen här. Äter också Glandin25 då jag hört att det kan hjälpa till graviditet.
Nu är det bara att vänta och hoppas.
Kom igen lilla slemhinna - väx och bli tjock nu.. väx, väx väx...
tisdag, januari 20, 2009
Så irriterad......
Jag stör mig så FRUKTANSVÄRT på dessa kommentarer:
* Du är ju så ung än så det finns ingen brådska att skaffa barn - det löser sig tids nog
(Snälla - håll bara käften!!!)
* Om du slutar tänka på det ska du se att du blir gravid
(Mina svårigheter att bli gravid är rent fysiska och det finns inget som tyder på att man får tjockare livmoderslemhinna eller ägglossning bara för att man slutar tänka på att man vill ha barn)
* Det är ödet - det var inte meningen att du skulle bli gravid den här gången (Finns det verkligen någon mening med allt? Vad finns det för mening men våldtäkter, incest och pedofili till exempel?)
Tack, nu har jag fått avreagera mig!
* Du är ju så ung än så det finns ingen brådska att skaffa barn - det löser sig tids nog
(Snälla - håll bara käften!!!)
* Om du slutar tänka på det ska du se att du blir gravid
(Mina svårigheter att bli gravid är rent fysiska och det finns inget som tyder på att man får tjockare livmoderslemhinna eller ägglossning bara för att man slutar tänka på att man vill ha barn)
* Det är ödet - det var inte meningen att du skulle bli gravid den här gången (Finns det verkligen någon mening med allt? Vad finns det för mening men våldtäkter, incest och pedofili till exempel?)
Tack, nu har jag fått avreagera mig!
Skicka mail
Drog iväg ett mail till fertilitetskliniken idag och hoppas på svar snart:
Hej!
Jag har ju vid båda mina Pergo-kurer haft tunn livmoderslemhinna (7mm dag 12 förra menscykeln och nu 6mm dag 14 i denna menscykel). Jag har ju heller inte märk av något ägglossningssekret. Jag har hört talas om personer som fått progynon utskrivet för att tjocka till slemhinnan. Är det ett alternativ för mig att äta det under nästa pergokur om jag får mens som beräknat 6 feb? Tack på förhand
Hej!
Jag har ju vid båda mina Pergo-kurer haft tunn livmoderslemhinna (7mm dag 12 förra menscykeln och nu 6mm dag 14 i denna menscykel). Jag har ju heller inte märk av något ägglossningssekret. Jag har hört talas om personer som fått progynon utskrivet för att tjocka till slemhinnan. Är det ett alternativ för mig att äta det under nästa pergokur om jag får mens som beräknat 6 feb? Tack på förhand
Ultraljud idag
Idag gjorde jag ett ultraljud på 14:e dagen i menscykeln. Förra månaden gjorde jag ultraljudet på dag 12. Resultatet var lite av en besvikelse. Det positiva var att jag hade utvecklat en äggblåsa på 17,5 mm (förra gången hade jag utvecklat två stycken där den största var 14 mm). Det negativa var att min livmoderslemhinna blivit tunnare än tidigare. Förra gången var den 7 mm och nu är den bara 6 mm :(. Kanske räcker det för en graviditet. Helst ska ju slemhinnan vara över 7 mm för att ett ägg ska fästa berättade läkaren.
Usch - allt känns hopplöst. Ska det aldrig gå att bli gravid? *snyft*. Har dock undersökt lite på Internet och hittat ett naturläkemedel som heter Membrasin som är till för att förtjocka slemhinnorna. Har beställt det från Internet nu och hoppas jag kan börja äta det inför nästa ägglossning.
Fick redan idag recept för nästa kur Pergotime - det bådar ju inte gott att få det i förväg, då är det ju nästan som om de räknar med att jag ska få mens och att denna kur också misslyckas. Läkaren sa dock att det inte var så hon tänkte utan att jag inte skulle lösa ut receptet förrän jag vet om mensen kommer eller inte och att det var bättre för mig att ha ett recept hemma så behövde jag inte ringa och krångla med det om jag får mens igen. Jaja, ägglossning ser det ju ut som om det kommer att bli i alla fall och jag ska tillbaka 29 jan för att ta progestoronprov. Mina förhoppningar på graviditet denna månad är som bortblåsta :(
Usch - allt känns hopplöst. Ska det aldrig gå att bli gravid? *snyft*. Har dock undersökt lite på Internet och hittat ett naturläkemedel som heter Membrasin som är till för att förtjocka slemhinnorna. Har beställt det från Internet nu och hoppas jag kan börja äta det inför nästa ägglossning.
Fick redan idag recept för nästa kur Pergotime - det bådar ju inte gott att få det i förväg, då är det ju nästan som om de räknar med att jag ska få mens och att denna kur också misslyckas. Läkaren sa dock att det inte var så hon tänkte utan att jag inte skulle lösa ut receptet förrän jag vet om mensen kommer eller inte och att det var bättre för mig att ha ett recept hemma så behövde jag inte ringa och krångla med det om jag får mens igen. Jaja, ägglossning ser det ju ut som om det kommer att bli i alla fall och jag ska tillbaka 29 jan för att ta progestoronprov. Mina förhoppningar på graviditet denna månad är som bortblåsta :(
söndag, januari 11, 2009
Andra kuren Pergotime
Jaha, idag började jag äta min andra kur pergotime. Har väl inte så stora förhoppningar denna gång. Är väl mer eller mindre inställd på att jag inte kommer att bli gravid denna gång heller. Usch vad jag känner mig okvinnlig!
fredag, januari 09, 2009
Bakgrund till bloggen
Jag har alltid tyckt att bloggande varit rätt så töntigt. Att lägga ut detaljer om sitt liv på Internet är helt enkelt ingenting jag har förstått, men nu sitter jag ändå här och skriver. Anledningen till att jag skriver är inte för att jag vill visa upp mig för världen eller för att personer ska läsa om mitt liv. Anledningen är att jag helt enkelt vill skriva av mig, som en slags terapi, då det är ganska påfrestande att månad efter månad försöka att få barn och gång på gång bli besviken när "tant röd" kommer på besök. Det jag kommer att skriva om handlar alltså helt om våra försök att få barn.
Våra försök att få barn började i augusti 2007. Som många andra så hade jag en förställning att det var rätt lätt att få barn - Man hade ju lärt sig i skolan att man kunde bli gravid så fort en kondom sprack eller haft oskyddat samlag. Efter över ett års barnlöshet sökte vi hjälp hos Fertilitetsenheten. 8 oktober 2008 var vi på vårt första besök. Jag fick göra ett vaginalt ultraljud (VUL) som visade på att jag har PCO.
PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen ”äggstockar med många cystor”. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). När läkaren undersöker med ultraljud kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken (Se bild).
Jag hade oregelbundna menstruationer på 26-50 dagars cykel. Under det första året försvann även mensen helt under sex månader. Vid besöket undersöktes även Marcus (min mans)testiklar som såg fina ut. Vi fick båda två lämna blodprov som skulle visa på förekomst av hormonförändringar och infektioner i kroppen. Jag lämnade även ett extra blodprov för att se om jag hade ägglossning eftersom ägglossningsstickorna dagen innan visat på ägglossning.
Efter några veckor kom svaren på blodproverna som visade sig vara normala. Mitt extra blodprov visade dock på att jag inte alls haft ägglossning. Nu fick Marcus lämna ett prov för att undersöka bland annat spermiernas antal och rörlighet. Provet visade sig vara normalt.
I november 2007 fick jag göra en kontroll av livmoder och äggledarna. Det kallades för HyCoSy-undersökning (Hystosalpingo Contrast Sonography). En tunn slang (kateter) med en liten ballong på fördes in genom livmoderhalsen - so far so good. När slangen var på plats började läkaren pumpa upp ballongen för att täppa till livmoderhalsen. Den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv uppstod - jag trodde jag skulle dö. Ballongen flög ut då den inte ville fastna i livmodertappen och man var tvungen att göra ett nytt försök. Samma sak upprepades flera gånger då ballongen inte alls ville fästa. Läkaren informerade mig om att man var tvungen att blåsa upp ballongen i livmodern då den inte ville fästa i livmoderhalsen. Om det nu var möjligt så var smärtan ÄNNU värre när ballongen pumpades upp i livmodern. Jag svimmade av när ballongen var uppblåst till max, men jag vaknade snabbt och kände smärtan. Via katetern sprutade man in kontrastvätska till livmodern och äggledarna samtidigt som det hela följdes med vaginalt ultraljud. Efter undersökningen var jag helt avmattad. Jag försökte resa mig, men svimmade av när jag försökte. Sköterskan och läkaren var jättegulliga och tog hand om mig. De sa att jag såg likblek ut, gav mig saft och smärtstillande. Efter ett tag fick jag iaf tillbaka mina krafter och kunde gå ut till ett annat rum så läkaren kunde meddela resultatet. Läkaren förklarade för mig att det inte var något flöde i höger äggledare. Han kunde inte svara på om det var stopp i äggledaren eller om det berodde på att ballongen inte kunnat täppa till tillräckligt då de var tvungna att blåsa upp den i livmodern istället för livmoderhalsen. Det kan helt enkelt ha varit så att det blivit baksug av något slag. Då jag inte kunnat bli gravid på egen hand, menstruationen varit oregelbunden och jag förmodligen inte haft någon ägglossning så skriver läkaren ut recept på Pergotime. Pergotime är ett läkemedel som används vid ofrivillig barnlöshet som beror på att kvinnans äggproduktion inte fungerar som den ska. Medicinen påverkar kvinnans äggstockar så att ägglossning sker. Medicinen ska tas dag 5-9 i menscykeln. Läkaren säger att vi provat medicinen tre gånger och att vi därefter kan förmodligen kan övergå direkt till provrörsbefruktning. Dagen efter undersökningen blödde jag - ringde sjukvården som sa att det kunde bli så efter undersökningen.
Någon vecka efter undersökningen, 8:e december fick jag mens på morgonen. Vid 10-tiden på förmiddagen fick jag även så pass kraftiga smärtor i buken att jag föll ihop på golvet på jobbet. Jag förstod inte alls vad det var. Bara en enorm smärta. Jag kunde inte resa mig eller sträcka ut mig. Peter i receptionen ringde ambulans. Någonstans i bakgrunden hörde jag honom säga i telefonen "Nä, hon är inte gravid". Jag blev livrädd. Var det verkligen mens jag fått eller var det utomkvedshavandeskap eller kanske missfall? - det var ju liknande symptom. En kollega följde med min till sjukhuset. Ambulansen förde mig till sjukhuset och jag fick träffa min läkare från fertilitetskliniken som uppmärksammade att vänster äggledare och äggstock var svullna - en biverkning av HyCoSy-undersökningen. Jag fick mediciner och dropp. Mamma kom till mig på sjukhuset under kvällen. Vi spelade Fia-spel och kort. Hon hade också med sig smörgås och risgrynsgröt som jag gluffsade i mig. Jag hade varit tvungen att vara fastande hela dagen eftersom de skulle ta prover klockan 18, men efter det kunde jag äntligen äta. Tack mamma för maten - den var underbar. Jag hade tackat nej till sjukhusmaten då de bara hade nån värmlänsk hackkorv och något vegetariskt att erbjuda... Fy då. Jag åt egentligen inte kolhydrater men min kropp var så uttömd på energi att risgrynsgröten for ner fortare än du kan säga "kolhydratsfri kost". Efter ett tag ringde någon blomsterbutik till mig , de beklagade att jag inte fått mina blommor till jobbet under dagen. jag fattade inte mycket men sa att jag inte var på jobbet. De hade tydligen fått en bokning att leverera blommor till mitt arbete under dagen. Istället fick de komma förbi med en jättefin bukett till sjukhuset. Det var min man som skickat blommorna. Min man ringde och berättade att han beställt blommorna dagen innan för att han ville visa sin kärlek och då visste ju varken han eller jag att jag skulle hamna på sjukhuset. Det var en underbart vacker bukett i vitt och grönt och två rosa rosor (mina favoritfärger). De vita blommorna var även samma som i min brudbukett. Jättegulligt. Jag stannade kvar på sjukhuset till 21-tiden på kvällen. Läkarna ville att jag skulle stanna kvar över natten, men jag ville inget hellre än att komma hem. Jag var trött. Somnade direkt när jag kom hem. Mamma fick se till att ge katterna mat och vatten samt se till att göra rent deras låda.
Dagen efter var jag sjukskriven från arbetet. Min chef ringde för att höra hur det var med mig - jättegulligt. Blev så glad av all omtanke.
12:e december påbörjade jag första kuren Pergotime enkel dos 50mg.
19:e december gjorde jag ultraljud för att se hur jag svarat upp på medicineringen. Det visade sig att jag svarat upp fint på medicineringen, livmoderns slemhinna såg bra ut och 3 stora äggblåsor gick att se. Läkaren informerade om att två ägg förmodligen kommer att lossa - ett ägg från vardera äggstock. Höger äggstock har dock ett lite större ägg än vänster. Läkaren berättade att det finns "risk" att jag får tvillingar om jag blir befruktad. Jag å andra sidan såg det mer som en chans än som en risk. Det vore ju skönt om jag fick två barn på en gång istället för att behöva kämpa lika länge till för att eventuellt få ett syskon. Två ägg skulle ju dessutom innebära större chans att åtminstone ett ägg skulle bli befruktat. Jag fick tillbaka hoppet som jag förlorade för ett tag sedan. Då läkaren sagt att jag skulle lossa äggen vilken dag som helst var det bara att ta sig hem och dra sitt strå till stacken, if you know what I mean.
Runt 22-25 dec hade jag förmodligen ägglossning. Efter ägglossningen hade jag mycket flytningar, molande värk i magen, ömma bröst, illamående med mera. Jag började tro att jag kanske blivit gravid då jag aldrig tidigare haft de symptomen. Jag vågade dock inte hoppas på någonting. Hade läst på olika forum om andra personer som ätit Pergotime och fått liknande symptom utan att vara gravida.
29:e december lämnade jag progestoronprov för att se om ägglossningen ägt rum som den skulle.
5:e januari, dagen före beräknad mens chansade jag och tog ett gravtest - negativt - vad hade jag förväntat mig? Ringde fertilitetsenheten för att höra om mitt provsvar. Det visade att jag haft ägglossning så jag fick tillbaka lite hopp igen.
6:e januari skulle jag få mens, men ingenting kom.
7:e januari. Gick på toa på morgonen och kissade - ingen mens - YES!. Gick ut till Marcus i köket och då helt plötsligt började det forsa blod längs benen. Fan också! Ringde till Fertilitetsenheten samma dag - de skrev ut ett recept på samma dos Pergotime som förra gången. Eftersom jag svarat upp så bra på medicineringen fanns det ingen anledning att höja dosen. Sköterskan tröstade mig med att det stod i mina papper att jag skulle på provrörsbefruktning om det inte fungerat efter tre omgångar med medicineringen. Bokade även in ny tid för ultraljud 20:e januari.
9:e januari. Hämtade ut Pergotime på Apoteket. På söndag gäller det - då är det bara att ta nya tag och börja knapra.
Våra försök att få barn började i augusti 2007. Som många andra så hade jag en förställning att det var rätt lätt att få barn - Man hade ju lärt sig i skolan att man kunde bli gravid så fort en kondom sprack eller haft oskyddat samlag. Efter över ett års barnlöshet sökte vi hjälp hos Fertilitetsenheten. 8 oktober 2008 var vi på vårt första besök. Jag fick göra ett vaginalt ultraljud (VUL) som visade på att jag har PCO.
PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen ”äggstockar med många cystor”. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). När läkaren undersöker med ultraljud kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken (Se bild).
Jag hade oregelbundna menstruationer på 26-50 dagars cykel. Under det första året försvann även mensen helt under sex månader. Vid besöket undersöktes även Marcus (min mans)testiklar som såg fina ut. Vi fick båda två lämna blodprov som skulle visa på förekomst av hormonförändringar och infektioner i kroppen. Jag lämnade även ett extra blodprov för att se om jag hade ägglossning eftersom ägglossningsstickorna dagen innan visat på ägglossning.
Efter några veckor kom svaren på blodproverna som visade sig vara normala. Mitt extra blodprov visade dock på att jag inte alls haft ägglossning. Nu fick Marcus lämna ett prov för att undersöka bland annat spermiernas antal och rörlighet. Provet visade sig vara normalt.
I november 2007 fick jag göra en kontroll av livmoder och äggledarna. Det kallades för HyCoSy-undersökning (Hystosalpingo Contrast Sonography). En tunn slang (kateter) med en liten ballong på fördes in genom livmoderhalsen - so far so good. När slangen var på plats började läkaren pumpa upp ballongen för att täppa till livmoderhalsen. Den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv uppstod - jag trodde jag skulle dö. Ballongen flög ut då den inte ville fastna i livmodertappen och man var tvungen att göra ett nytt försök. Samma sak upprepades flera gånger då ballongen inte alls ville fästa. Läkaren informerade mig om att man var tvungen att blåsa upp ballongen i livmodern då den inte ville fästa i livmoderhalsen. Om det nu var möjligt så var smärtan ÄNNU värre när ballongen pumpades upp i livmodern. Jag svimmade av när ballongen var uppblåst till max, men jag vaknade snabbt och kände smärtan. Via katetern sprutade man in kontrastvätska till livmodern och äggledarna samtidigt som det hela följdes med vaginalt ultraljud. Efter undersökningen var jag helt avmattad. Jag försökte resa mig, men svimmade av när jag försökte. Sköterskan och läkaren var jättegulliga och tog hand om mig. De sa att jag såg likblek ut, gav mig saft och smärtstillande. Efter ett tag fick jag iaf tillbaka mina krafter och kunde gå ut till ett annat rum så läkaren kunde meddela resultatet. Läkaren förklarade för mig att det inte var något flöde i höger äggledare. Han kunde inte svara på om det var stopp i äggledaren eller om det berodde på att ballongen inte kunnat täppa till tillräckligt då de var tvungna att blåsa upp den i livmodern istället för livmoderhalsen. Det kan helt enkelt ha varit så att det blivit baksug av något slag. Då jag inte kunnat bli gravid på egen hand, menstruationen varit oregelbunden och jag förmodligen inte haft någon ägglossning så skriver läkaren ut recept på Pergotime. Pergotime är ett läkemedel som används vid ofrivillig barnlöshet som beror på att kvinnans äggproduktion inte fungerar som den ska. Medicinen påverkar kvinnans äggstockar så att ägglossning sker. Medicinen ska tas dag 5-9 i menscykeln. Läkaren säger att vi provat medicinen tre gånger och att vi därefter kan förmodligen kan övergå direkt till provrörsbefruktning. Dagen efter undersökningen blödde jag - ringde sjukvården som sa att det kunde bli så efter undersökningen.
Någon vecka efter undersökningen, 8:e december fick jag mens på morgonen. Vid 10-tiden på förmiddagen fick jag även så pass kraftiga smärtor i buken att jag föll ihop på golvet på jobbet. Jag förstod inte alls vad det var. Bara en enorm smärta. Jag kunde inte resa mig eller sträcka ut mig. Peter i receptionen ringde ambulans. Någonstans i bakgrunden hörde jag honom säga i telefonen "Nä, hon är inte gravid". Jag blev livrädd. Var det verkligen mens jag fått eller var det utomkvedshavandeskap eller kanske missfall? - det var ju liknande symptom. En kollega följde med min till sjukhuset. Ambulansen förde mig till sjukhuset och jag fick träffa min läkare från fertilitetskliniken som uppmärksammade att vänster äggledare och äggstock var svullna - en biverkning av HyCoSy-undersökningen. Jag fick mediciner och dropp. Mamma kom till mig på sjukhuset under kvällen. Vi spelade Fia-spel och kort. Hon hade också med sig smörgås och risgrynsgröt som jag gluffsade i mig. Jag hade varit tvungen att vara fastande hela dagen eftersom de skulle ta prover klockan 18, men efter det kunde jag äntligen äta. Tack mamma för maten - den var underbar. Jag hade tackat nej till sjukhusmaten då de bara hade nån värmlänsk hackkorv och något vegetariskt att erbjuda... Fy då. Jag åt egentligen inte kolhydrater men min kropp var så uttömd på energi att risgrynsgröten for ner fortare än du kan säga "kolhydratsfri kost". Efter ett tag ringde någon blomsterbutik till mig , de beklagade att jag inte fått mina blommor till jobbet under dagen. jag fattade inte mycket men sa att jag inte var på jobbet. De hade tydligen fått en bokning att leverera blommor till mitt arbete under dagen. Istället fick de komma förbi med en jättefin bukett till sjukhuset. Det var min man som skickat blommorna. Min man ringde och berättade att han beställt blommorna dagen innan för att han ville visa sin kärlek och då visste ju varken han eller jag att jag skulle hamna på sjukhuset. Det var en underbart vacker bukett i vitt och grönt och två rosa rosor (mina favoritfärger). De vita blommorna var även samma som i min brudbukett. Jättegulligt. Jag stannade kvar på sjukhuset till 21-tiden på kvällen. Läkarna ville att jag skulle stanna kvar över natten, men jag ville inget hellre än att komma hem. Jag var trött. Somnade direkt när jag kom hem. Mamma fick se till att ge katterna mat och vatten samt se till att göra rent deras låda.
Dagen efter var jag sjukskriven från arbetet. Min chef ringde för att höra hur det var med mig - jättegulligt. Blev så glad av all omtanke.
12:e december påbörjade jag första kuren Pergotime enkel dos 50mg.
19:e december gjorde jag ultraljud för att se hur jag svarat upp på medicineringen. Det visade sig att jag svarat upp fint på medicineringen, livmoderns slemhinna såg bra ut och 3 stora äggblåsor gick att se. Läkaren informerade om att två ägg förmodligen kommer att lossa - ett ägg från vardera äggstock. Höger äggstock har dock ett lite större ägg än vänster. Läkaren berättade att det finns "risk" att jag får tvillingar om jag blir befruktad. Jag å andra sidan såg det mer som en chans än som en risk. Det vore ju skönt om jag fick två barn på en gång istället för att behöva kämpa lika länge till för att eventuellt få ett syskon. Två ägg skulle ju dessutom innebära större chans att åtminstone ett ägg skulle bli befruktat. Jag fick tillbaka hoppet som jag förlorade för ett tag sedan. Då läkaren sagt att jag skulle lossa äggen vilken dag som helst var det bara att ta sig hem och dra sitt strå till stacken, if you know what I mean.
Runt 22-25 dec hade jag förmodligen ägglossning. Efter ägglossningen hade jag mycket flytningar, molande värk i magen, ömma bröst, illamående med mera. Jag började tro att jag kanske blivit gravid då jag aldrig tidigare haft de symptomen. Jag vågade dock inte hoppas på någonting. Hade läst på olika forum om andra personer som ätit Pergotime och fått liknande symptom utan att vara gravida.
29:e december lämnade jag progestoronprov för att se om ägglossningen ägt rum som den skulle.
5:e januari, dagen före beräknad mens chansade jag och tog ett gravtest - negativt - vad hade jag förväntat mig? Ringde fertilitetsenheten för att höra om mitt provsvar. Det visade att jag haft ägglossning så jag fick tillbaka lite hopp igen.
6:e januari skulle jag få mens, men ingenting kom.
7:e januari. Gick på toa på morgonen och kissade - ingen mens - YES!. Gick ut till Marcus i köket och då helt plötsligt började det forsa blod längs benen. Fan också! Ringde till Fertilitetsenheten samma dag - de skrev ut ett recept på samma dos Pergotime som förra gången. Eftersom jag svarat upp så bra på medicineringen fanns det ingen anledning att höja dosen. Sköterskan tröstade mig med att det stod i mina papper att jag skulle på provrörsbefruktning om det inte fungerat efter tre omgångar med medicineringen. Bokade även in ny tid för ultraljud 20:e januari.
9:e januari. Hämtade ut Pergotime på Apoteket. På söndag gäller det - då är det bara att ta nya tag och börja knapra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)