Sista besöket hos barnmorskan?

Idag var vi på barnmorskebesök. SF-måttet var fortfarande 36 cm så jag har inte vuxit sedan sist, men det var tydligen inte något konstigt med det. Det var bara om man inte vuxit på tre veckor som man skulle kolla upp det. Huvudet var fortfarande ruckbart och blodtryck/urinprov/hjärtljud var som de skulle. Vi fick en ny besökstid 12:e januari, 5 dagar efter BF, ifall det skulle vara så att vi går över tiden.

Ensiffrigt

Nu är vi nere på ensiffrigt... Bara 9 dagar kvar till BF:). Magen har börjat sjunka ordentligt. Den börjar se mycket märklig ut då den är helt platt fram vid naveln. Imorgon är det förhoppningsvis sista besöket hos barnmorskan. Så spännande nu :)

Bilder v 37+5

Insåg att det var några veckor sedan jag tog några magbilder, så här kommer några från idag. Har magen sjunkit något?

Imorgon, julafton, är det ju bara 14 dagar kvar till BF. Spännande. Hoppas bara det inte blir en jul- eller nyårsbebis :)

Passar på att önska alla mina läsare en riktigt god jul!

Barnmorskebesök

Nytt besök hos barnmorskan idag igen. Känns som om jag inte gör annat än att besöka henne :). Allt såg bra ut som vanligt. SF-mått 36 cm. Huvudet fortfarande ruckbart. Fick blodgrupperingspapper som skall tas med till förlossningen. Vi skrev även en sammanfattning över graviditeten som hon sedan skulle skriva in i min journal. Nästa besök 30 dec och då är det förmodligen det sista besöket om jag inte går över tiden.

3 v kvar

Idag är det exakt tre veckor (21 dagar) kvar till beräknad nedkomst så nu kan barnet födas när som helst utan att räknas som prematur. Tycker det är så himla spännande att inte veta när bebisen kommer och skulle inte alls vilja veta vilket datum jag kommer att föda trots att jag i vanliga fall gillar struktur, punktlighet och planering. Idag fyller ju även bebisens mormor år. Hon har önskat att bebisen kommer på hennes födelsedag, men vi får hoppas att den vill stanna kvar ett tag till :).

Artiga människor?

Var finns alla väluppfostrade människor egentligen? De som ställer sig upp för att erbjuda en höggravid kvinna sin plats...

Ja svaret på den frågan är nog att de tamejtusan inte bor i Örebro i alla fall. Var man än är och behöver en sittplats så är det då ingen som erbjuder mig sin sittplats. Idag åkte jag buss från jobbet och hem. Det var verkligen KNÖKFULLT med människor, men inte en jäkel kunde erbjuda mig en sittplats.

Hittade dock på en person på bussen som jag känner igen (och som vet att jag är höggravid). Personen satt på en lite bredare sittplats för handikappade så jag frågade om jag inte kunde få sätta mig och fick då DELA den sittplatsen med personen.

Ja ni...jag ger upp om att det finns något hopp för er Örebroare.

I Daaaaaaaaaaaaaalarna...där skulle man minsann ha fått en sittplats....!

Status 24 dagar innan BF

Bara 24 dagar kvar nu och det känns verkligen. Är trött och omotiverad av allt. Ont lite här och där i kroppen. 7 arbetsdagar kvar och jag känner mig inte direkt produktiv. Vill bara hem och sova. Hoppas verkligen inte att bebisen vill komma ut före BF, för jag behöver 2 veckors ledighet på mig att få lite lugn och ro, ligga på rygg i soffan, se på film och käka julgodis. Självklart längtar jag även efter ORDENTLIGT MED SÖMN! "Slappa" har inte direkt varit ett ord som funnits i mitt ordförråd under denna graviditet då all fritid ägnats åt renovering. Börjar dock få lite ordning på barnrummet så det blir nog fint när det är helt klart :)

Föräldragrupp nr 4 + BM-besök

Igår var det en intensiv dag med barnmorskebesök och föräldragrupp. Vi började med att få en genomgång av TENS-apparaten och hur man använder den. Vi fick veta att det är bra att börja använda den redan nu för att man ska ha effekt av den vid förlossningen. Tydligen kunde även vissa förstföderskor få så himla bra effekt av den att man åkte in för sent till förlossningen, så det är väl bäst att passa sig :). Vi fick veta att plattorna skulle sättas vid de där två små groparna man har i ryggslutet, för det är oftast där man får ont. "Toppen!" - tänkte jag som har ont där redan nu och fått be Marcus att massera mig där när vi suttit i soffan och kollat på film.

Efter genomgången fick vi göra rutinkontrollen hos barnmoskan. SF-måttet är nu 35cm - fortfarande lite över medel. Efter det undersökte barnmorskan placeringen av bebisen. Jag fick ta ett djupt andetag och andas ut och sedan klämde hon strax ovanför blygdbenet och där kände hon huvudet. Även Marcus fick känna på bebisens huvud. Lite svartsjuk blev man ju som själv inte kunde känna huvudet, men Marcus tyckte det var rätt åt mig eftersom jag får känna allt annat (som om det alltid är ett nöje att halvt få revbenen söndersparkade *skratt*). Tror Marcus var lite mallig efter det som berättade för både min mamma och sina föräldrar att han fått känna bebisens huvud. Vi fick veta att bebisen kunde vara rörlig, ruckbar eller fixerad. Våran bebis hade ett ruckbart huvud och allt såg bra ut. Barnmorskan sa att det inte var något konstigt om bebisen inte fixerade sig förrän det är dags för förlossning.

Efter undersökningen av bebisens läge lyssnade vi på hjärtljuden som låg runt 135 slag/min. Har legat runt 135-140 alla gånger utom en gång, så ska man lite på hjärtljudshypotesen så är det en pojke i magen :). Blodprover,urinprov och blodtryck såg bra ut. Något lågt blodtryck, vilket jag alltid haft (runt 105). Men det var mycket bättre än ha högt blodtryck iaf. Eftersom föräldragruppen skulle vara direkt efter besöket hos barnmorskan så hann vi aldrig skriva ner någon sammanfattning, vilket vi tydligen skulle ha gjort tillsammans, så det får vi göra nästa gång 18 dec.

På föräldragruppen var jag så trött och avtrubbad att jag inte visste hur jag skulle hålla mig vaken. Lyckades dock med nöd och näppe hålla mig vid medvetande. Vi fick först se en film på hur barnet själv letar sig till bröstet för att amma utan att man hjälper barnet. Vi fick lite info om familjecentralen och vad de har att erbjuda. Tydligen skulle föräldragruppen bjudas in för 4 möten med babymassage samt 4 träffar till efter att vi fått barn. Det erbjöds även gratis kurs i första hjälpen för barn, vilket låter jättebra (Har dock redan nu läst på om HLR för barn 0-1 år och över ett år samt hur man gör om barn sätter i halsen). Efter det fick vi göra någon övning med att rita cirkeldiagram över hur man spenderade sitt dygn nu med egentid och tid med sin partner och hur man trodde att det skulle se ut efter att bebisen fötts. För min del tyckte jag det var en lite tråkig övning, men det kanske var för att jag var så trött :). Jag tycker det blir så svårt att spekulera i sådana saker nu innan man vet vilket slags barn man får. I vilket fall som helst vet jag ju att jag kommer ha stort stöd i Marcus och att han säkerligen kommer att engagera sig mer i barnet än de flesta andra papporna och hjälpa till att avlasta mig så mycket jag har behov av. Efter övningen fick man kolla på några tecknade bilder över föräldrakap och reflektera hur vi tänkte kring bilderna.

Efter föräldragruppen fick Marcus influensavaccin och sedan begav vi oss hemmåt. Väl hemma läste jag igenom instruktionerna för TENS-apparaten och testade den medan vi såg på film. Var lite feg för att slå på den då jag inbillat mig att det skulle göra ont, vilket det inte alls gjorde. Kunde öka till nästan full styrka och ändå tycka att det var behagligt. Satt med den i en halvtimme. Tänkte göra så om kvällarna nu. Det var så himla skönt att jag skulle vilja ha en egen TENS-apparat :). Skulle vara skönt att ha till spända axlar, ond rygg etc. MMM...kan verkligen rekommendera detta efter bara ett användningstillfälle. Kändes som massage. Underbart. Ser fram emot att få använda den ikväll igen.

Inatt drömde jag om förlossningen för första gången. Det tog ca 10 min, jag hade TENS-maskinen på och kände inte ett dugg. Barnmorskorna blev mäkta imponerade över att jag inte kände någon smärta :). En liten pojke var vad som kom ut i alla fall..

Nä, det var nog all uppdatering jag hade för dagen...

Ont, det gör ont........

Usch vad ont jag har under bröstet/vid revbenet. Det gör ont när jag sitter, står, ligger, rör mig, hostar, nyser, andas, bär något, när jag lyfter armen, när bebisen rör sig....ajaj. Marcus fick skjutsa mig till jobbet i morse så det var skönt att slippa cykla. Får se hur det går att ta sig hem idag, men går det inte får jag ringa efter skjuts.

Photo shoot

Igår var mamma här och tog lite fina foton. Här är några av dem. Fick också rejäla sparkar mot vänster revben igår så jag har haft enorma smärtor. Har svårt att ta min från liggande till sittande läge så det tog en halvtimme för mig att ta mig till toaletten inatt. Funderar på om det kan ha blivit en spricka i revbenet efter sparkarna? AJ aj.....

Förlosningsbrev

Har gjort lite ändringar och så i förlossningsbrevet och har nu kommit fram till ett slutligt brev att ta med mig till förlossningen:


FÖRLOSSNINGSBREV FÖR SOPHIA ..............(82xxxxx-xxxx)

PARTNER OCH MEDFÖLJARE: Min man, Marcus .............

BERÄKNAD FÖDELSE: 7:e januari 2010.

GENERELLT: Vi väntar vårt första barn genom IVF. Jag skriver det här brevet för att ge en bild av mina tankar inför förlossningen och vilken slags person jag är. Jag vet inte alls hur jag kommer reagera eller vad som blir viktigt för mig när jag väl befinner mig på förlossningen, men det här är i alla fall mina tankar i dagsläget. Jag vill lämna mina åsikter öppna, för att jag kan ju ända mig när jag väl är där.

VIKTIG INFO:
- När jag var 12 år gjorde en läkare i min hemkommun ett test av min blödningstid eftersom jag blödde mycket näsblod och hade mycket kraftiga och långvariga mensblödningar. Testet visade att jag hade förlängd blödningstid. Man misstänkte von Willebrand, men gick aldrig vidare med detta. Ett test jag nyligen gjorde i Örebro visade att jag inte har von Willebrand. Man bör dock ändå vara uppmärksam på blödningar i samband med förlossningen.

BEMÖTANDE:- Jag gillar att ha kontroll och vill innan varje undersökning/behandling få tydligt förklarat för mig vad som skall göras, hur det ska göras, hur lång tid det tar och om det kan upplevas smärtsamt/obehagligt.

ORO:
- Jag varit med om en äggledarspolning under vår barnlöshetsutredning - detta var en mycket hemsk och smärtsam upplevelse som har fått mig att känna viss oro inför förlossningen. Eftersom jag innan undersökningen fick informationen om att det sällan var smärtsamt så kom det som en chock för mig när smärtan sköljde över mig varför jag gärna i förväg vill vara beredd på om något kommer göra ont eller inte.
- Igångsättning – framför allt med ballongkateter då detta instrument användes vid äggledarspolningen, vilket gav mig sån enorm smärta och olust, vilket gjorde att jag svimmade av samt ville kräkas.
- Att inte hinna få EDA i tid

VID ANKOMSTEN VILL JAG:
- Få lavemang

SMÄRTLINDRING:
Jag har inget emot medicinsk smärtlindring under förutsättning att det inte påverkar bebisen negativt. EDA och lustgas är något som jag absolut vill ha. Kan även tänka mig akupunktur. Sterila kvaddlar vill jag absolut INTE ha. I övrigt litar jag på att jag i samråd med barnmorskan/läkaren kan bedöma när annan smärtlindring är nödvändig och vad som är bäst för mig just då.

FÖRLOSSNINGSSTÄLLNING:
Jag vill pröva mig fram till en ställning som känns bra och ger mig de bästa förutsättningarna att föda fram vårt barn. VID

UTDRIVNINGSSKEDET VILL JAG:
- Ha varma handdukar att hålla mot mellangården (om det är möjligt)
- Att barnmorskan undviker att använda ordet ”spricka” då ordet skrämmer mig.
- Att barnmorskan guidar mig tydligt i hur jag ska göra för att inte spricka/spricka så lite som möjligt. Säg bara åt mig när jag ska krysta, när jag ska hålla igen och om jag behöver byta ställning (men utan att använda ordet ”spricka”).

EFTER FÖRLOSSNINGEN VILL VI GÄRNA:- Själva ta reda på bebisens kön.- Att Marcus erbjuds att klippa navelsträngen- Åka hem så snart som möjligt. Ge mig gärna information om hur länge jag måste stanna kvar.

ÖVRIGT:- Jag vill bara bli stucken i vänster arm om det går bra.

OM KOMPLIKATIONER UPPSTÅR VILL JAG:- (Om tid finnes) att man tydligt förklarar läget och alternativen för mig och min man.

TACK OCH BOCK: Vi är helt klara över att en förlossning aldrig kan bli exakt som man har tänkt sig, men vi vill ändå tacka er för att ni tog er tid att läsa igenom våra önskemål.

Sophia och Marcus

Föräldragrupp nr 3

Igår var vi på en rolig och lärorik föräldragrupp med fokus på tiden efter förlossningen. Fick så himla mycket info om spädbarn som jag inte hade någon aning om. Bland annat är det tydligen normalt att bebisens kiss är röd/orange-färgat i början och att man inte behöver tro att detta är blod då det bara är salter. Bebisen kan också vara gulfärgad i ansiktet och i ögonen till en början, men man behöver inte oroa sig om det inte sprider sig nedåt kroppen. Hormonplitor kan förekomma på barnet och det är inget farligt och inte någon form av eksem som kliar. Om man trycker bebisen i handen så stänger den munnen. Ja det var väl bråkdelen av allt lärorikt. Så var det ju en hel del info om amning också.

Igår anslöt även en annan tjej till gruppen. Hon hade tydligen barn sedan tidigare. Verkade trevlig.

Sista halvtimmen delades killarna och tjejerna upp i två grupper och fick besvara tre frågor. Första frågan var varför mannen ska/vill vara med under förlossningen. Båda grupperna hade svarat rätt lika med att det var en trygghet för kvinnan, att mannen kunde hjälpa henne med massage, vara ett språkrör/föra kvinnans talan om hon inte orkar själv, att det var ett första möte med barnet som var tråkigt om mannen skulle missa etc. Diskussionen blev även intressant i tjejgruppen då både jag och en av de andra tjejerna läst en artikel i gårdagens Aftonbladet om en fransk gynekolog som ansåg att papporna inte ska delta i förlossningen. Jag citerar:

"Kör ut papporna ur förlossningsrummet!
De ställer till mer skada än nytta och ökar risken för kejsarsnitt, hävdar en fransk läkare. [...]
Oroliga blivande pappor stör mammans utsöndring av hormonet oxytocin, och gör att risken ökar för att förlossningen ska avslutas med akut kejsarsnitt. Det hävdar den franske förlossningsläkaren Michel Odent.
– Med 50 års erfarenhet tycker jag att det bästa för en födande kvinna är att inte ha någon annan i närheten än en tyst, tillbakadragen och erfaren barnmorska, säger han enligt brittiska tv-kanalen BBC.
Michel Odent kallar oxytocinet, som stimulerar värkarna vid förlossningen, ett ”blygt” hormon som lätt störs om kvinnan är omgiven av flera personer och mycket teknologi. [...]

Källa: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6215765.ab

Jaja, vi tjejer tyckte iaf att den där fransosen skulle kunna sändas tillbaka i tiden eller nåt :)

Andra frågan var vad mannen kunde göra för att hjälpa kvinnan under förlossningen. Vi tyckte att mannen kunde peppa, ge massage, ge praktiskt hjälp etc.

Tredje frågan gällde vilken roll mannen hade i amningen. Killarna svarade att de skulle vara pålästa, vilket vi tjejer hade glömt bort, men det var ju ett bra svar. Annars svarade vi rätt lika; att mannen kunde ta mer ansvar för hemmet och så medan kvinnan ammade etc.

Tyckte att vi hade himla bra och rolig stämning i tjejgruppen. Två av tjejerna sa inte något, vilket förmodligen berodde på svårigheter med det svenska språket, men vi andra fyra babblade väl på :).

Tråkigt att det bara är ett möte kvar på föräldragruppen före förlossningen och ett möte efteråt. Vi fick dock varandras kontaktuppgifter så man kan ha fortsatt kontakt med varandra om man så önskar.

Förvärkar

Börjar få riktigt mycket förvärkar. Under gårdagen var jag nära att tro att bebisen skulle komma under besöket jag hade på jobbet. Sitter nu också här på jobbet och det drar ihop sig och värker som attans till och från. emellan värkarna känns magen så ansträngd och har svårt att slappna av. Tre veckor kvar att arbeta idag. Känns skönt att snart få gå hem så jag kanske hinner vila upp mig en stund innan förlossningen.

Hicka

Jag har ju länge undrat över hur man skulle känna skillnad om bebisen har hicka eller om den sparkar. Jag tror jag känt att den haft hicka en gång tidigare, men var då osäker. Igår kändes det dock jättetydligt att hon/han hade hicka :). Mycket rytmiskt dunsande i magen må jag säga. Kändes så mysigt. Bra timing av bebisen också som hickade just när pappa var hemma och kunde känna :). Hickan pågick säkert 10 min....