Tänder

Märkte igår att Feline har fått två små vassa piggar i underkäken. Verkar som om tänderna är på väg upp. Mycket tidigt då hon bara är fem veckor. Hon har också börjat dregla en del nu, vilket hon inte gjort tidigare. Hon har också börjat gnälla en del vilket också är nytt. Förmodar dessa saker har med tänderna att göra. Naveln ser fin ut, men det är fortfarande lite slemhinna kvar i naveln så jag ska till bvc i veckan och lapisera igen. Imorgon ska vi till familjecentralen på sopplunch med en tjej från föräldragruppen och hennes son - blir skoj. Nu har inte Feline bajsat i blöjan på över två veckor, utan uträttar sina behov dagligen i handfatet. Längsta tillfället som blöjan har varit torr från kiss var 18-19 timmar. Hon sköter sig riktigt bra må jag säga :)

Ensam

Jaga, då börjar allvaret igen då. Marcus ska börja jobba igen och jag och Feline blir ensamma. Ingen make/pappa som sköter nattpassen - hur ska det gå? Skönt dock att Feline blivit bra i magen igen. Tack semper! ska aldrig mer byta mjölkersättning.. absolut inte till NAN...

Stor flicka

Nu har vi varit på läkarkontroll och allt såg fint ut förutom naveln då. Var tydligen navelgranulom som hon fått som tydligen är att man har en slemhinna i stället för hud i navelgropen. För detta var vi tvungna att inhandla en lapispenna och återkomma för lapiseringen imorgon. Feline hade tydligen vuxit en hel del sedan sist:

Huvud: 38 cm
Längd: 54,5 cm
Vikt: 4460 g

Förmodligen var Feline lite längre, men hon ville inte räta ut benen så man kunde mäta ordentligt. Det tyckte iofs sköterskan var bra för att kurvan inte skulle skjuta för mycket i höjden :)

Orolig an NAN

De senaste 2 dagarna har Feline varit jättegnällig, hård i magen och inte fisit någonting alls. Sömnen har blivit lidande för både lilltjejen och för oss. Vi förmodar att detta beror på att vi testade NAN mjölkersättning istället för Semper. Syrrans dotter blev exakt likadan då de testade NAN. Nu har vi börjat med Semper igen och hoppas att hon snart ska må bättre. Idag ska vi till BCV-läkaren för rutinkontroll också. Ska passa på att fråga om hennes navel då också då vi tycker att den ser konstig ut - navelbråck?

Tror nog att Feline har gått upp en hel del i vikt...måste väga över 4 kg nu. Hon äter ju hur mycket som helst. Ökade matmängden från 60 ml till 75-135ml bara på någon dag. Hon äter ju också flera gånger i timmen ibland och inatt åt hon varannan timme. Ofta äter hon varje timme under en period av dagarna. Går i alla fall aldrig mer än tre timmar mellan matningarna. Ca 1,2-1,5 liter vatten går det nog åt varje dag - det är väl en tredjedel av hennes kroppsvikt. Tänk hur mycket jag skulle behöva äta varje dag för att äta en tredjedel av min vikt :)

Röd stjärt

Vad bra det är att Feline kissar så sällan i blöjan. Förut hade hon röd stjärt och vi fick lufta den emellanåt, men nu när hon kissar i handfatet så har inte rumpan varit röd alls..fantastiskt..

1 mån

Idag fyller Feline en månad - tänk vad den här tiden gått snabbt. Inatt var också första natten som hon sovit nästan hela natten i sin egen säng - 6½ timme. De två tidigare nätterna har hon sovit 3 och 2 timmar i sin säng och sedan har hon velat ha mat. Efter matningen har vi inte brytt oss om att lägga tillbaka henne i sin säng utan då har hon fått sova resten av natten med oss. Innan dess har hon ju knappt velat ligga i sin säng i en minut. Att hon helt plötsligt accepterade sin säng tror jag berodde på att vi lade henne att sova på sidan istället för på rygg. Vi kom på det att hon blev kinkig när vi la henne på rygg i vår säng och när hon låg på sidan blev hon lugn igen så då testade vi samma sak i spjälsängen och sedan dess har hon ju accepterat att ligga där. Känns underbart att slippa trängas alla tre plus katterna i vår säng.

Igår natt var blöjan också torr hela natten då hon väntat med att kissa tills hon fått kissa i handfatet... de senaste fem dagarna har hon också bara bajsat i blöjan en gång och i handfatet fem gånger så det är ju skönt :).

Första leendet

Idag (4veckor och en dag gammal) avfyrade Feline det första leendet - ett riktigt stort och fint leende när hon låg på skötbordet. Sedan kom det några fler leenden när vi höll upp henne framför badrumsspegeln. Åh så söt hon var :). Inatt sov hon också 3 hela timmar (!!!!) i sin egen spjälsäng. Var fantastiskt skönt att få sova utan oro för att rulla över henne...

Namn

Fått brev från skatteverket idag att Felines namn är godkänt. Hon heter nu Feline Eleonora Invitra. "potträningen går framåt". Nu har Feline även kommit på att det är rätt skönt att slippa bajs i blöjan så nu har hon bajsat i handfatet de två senaste dagarna då jag hållit upp henne för att kissa :)

"potträning"

Märkte rätt tidigt att Feline gärna ville kissa när man tog av henne blöjan så nu har jag börjat hålla henne över tvättstället efter att jag tagit av blöjan och då kissar hon där. Jättepraktiskt då hon slipper en blöt blöja och vi sparar in på en och annan blöja. Har även börjat lägga in ett "kssssssssssssssssssssksssssssssssssss"-ljud när hon kissar. Tanken är att hon ska koppla ihop ljudet med att hon ska kissa och att det på så sätt blir lättare att få henne att "kissa på beställning". Får se om det funkar.

3-veckorskontroll

Idag var vi hos BVC på kontroll. Feline väger nu 3780gram (+130g) och är ca 51cm (+2cm)lång. Huvudet är nu ca 37,3cm (+8mm) i diameter. Fick med och D-droppar hem som vi ska börja ge Feline 5droppar om dagen från 4 veckor t.o.m 2 års ålder.

Marcus förlossningsberättelse

Nu har Marcus skrivit klart sin förlossningsberättelse:

Jag satt i godan ro på arbetet och hade precis ätit klart min middag och tagit en kopp kaffe. Då ringde telefonen och jag undrade naturligtvis vem som störde mig mitt i fikat.
- Vakten.
- KOM HEM!
- Va! NU?
- Ja nu, det är skarpt läge, vattnet har gått.

Sophia fortsatte att berätta lite om hur det hade gått till, tills jag avbröt henne med att jag var tvungen att börja ringa in någon ersättare. Hon förstod och jag tog genast tag i uppgiften. Jag fick träff på första ringningen. Nicklas hade blivit förvarnad om att det kunde ske när som helst, så han ställde genast upp och skulle infinna sig så snart som möjligt. Jag slog mig åter ner, återupptog kaffet och äpplekakan med vaniljsås och tänkte på vad komma skulle. Jag ringde mina föräldrar och pappa erbjöd sig att möta upp mig för att ta hand om Mirelle. Det var snällt då det nog sparade mig 20 min. Så snart Nicklas kom till jobbet så for jag omgående mot destination USÖ.

När jag klev in på förlossningen runt 23.30 blev jag hänvisad till rum 11. Där fanns Sophia, barnmorskan Heléne och Helena. Helena hade skjutsat Sophia till USÖ då det tog mig 2 timmar att ta mig dit. Barnmorskan gick då igenom vårt förlossningsbrev. Efter det avvek både Heléne och Helena. Vi fick rådet att försöka sova lite då det förmodligen var en stund kvar till utdrivningsskedet. Vi hade båda lite svårt att koppla av och Sophia fick då en liten dos morfin för att slappna av mellan värkarna men jag blev utan. Jag slumrade nog till en stund, osäker på hur länge. Efter det pratade vi lite och jag försökte lösa korsord, men koncentrationen var inte den bästa så vi övergick till att klocka värkarna.

Snart började Sophia få så pass ont att hon tyckte det var dags för ryggmärgsbedövningen. Barnmorskan började göra klart för sprutan men vi var tvungna att först ta några tester då Sophia har en benägenhet att blöda ymnigt. Hon passade även på att koppla in en sond på barnets huvud så vi kunde se barnets puls. Barnmorskan kopplade också in en dosa på Sophias mage så vi såg hur kraftiga verkarna var. De tog några provrör med blod och skulle återkomma med svar om cirka 1,5 timme. Det var bara att gilla läget och gå på lustgas under tiden. Gasen hjälpte verkligen Sophia i kombination med TENS-en som stimulerar nervbanorna med elektriska pulser. Hon andades och jag hjälpte henne. Hon blev dåsig av gasen och fällde kommentarer som ”Det här är som att vara full, det här var bra” och ”Jag har tinnitus, hör du inte tjutet?”. Efter en stund kände jag att jag också ville prova gasen så mellan ett par värkar sög jag några djupa andetag och då förstod jag vilket tjut Sophia talat om, och jag fick svårt att fokusera blicken samt att hålla mig för skratt, eller snarare fniss. Där låg Sophia i smärtor och jag bara fnissade över henne. Men vad ska man göra, kul var det.

Efter ett tag kom en ny sköterska in, Alva hette hon. Det hade varit skiftbyte kl. 7, så nu var det hon som tog hand om oss. Hon var närvarande nästan hela tiden och gav ett fint stöd. Testresultaten drog ut på tiden och när läkarna väl gav OK till ryggmärgsbedövning var det redan för sent då Sophia var öppen 10 cm och utdrivningsskedet tog vid. Nu blev det allvar och både Alva och jag drev på Sophia som ömsom var stark och ömsom tappade hoppet. Sophia kämpade länge och väl, en riktig bragdprestation, innan Alva sa att huvudet tittade ut en aning. Huvudet sjönk in igen när krystningen avtog och Sophia samlade krafter för slutspurten. Vid nästa krystning kom huvudet ut lite mer och Alva sa åt Sophia att inte fullfölja krystningen utan vänta in nästa och då ge allt. Jag tittade ner och fick se en del av huvudet. Då kom tårarna och jag berättade för Sophia att jag sett barnet, det var en så stark känsla, helt obeskrivlig. Så kom då nästa värk och Sophia tog spjärn och gav allt. Jag såg hur hela huvudet kom ut och hur Alva hjälpte till att dra ut hela kroppen. Det var så fantastiskt att få se henne, att det hela var över. Jag kramade om Sophia och vi grät båda. När jag tittade till barnet igen var hon så fin och ren. Huden var inte alls så uppblött som jag trodde den skulle vara. Sophia frågade upprepade gånger vad det blev för något och kort därpå såg jag att det var en flicka, vi hade fått vår efterlängtade Feline. Sophia fick upp henne på magen och allt var bara så fantastiskt, inget annat spelade någon roll.

Snart fick jag äran att klippa navelsträngen och mor och dotter var nu separerade. Feline började skrika för att fylla lungorna med luft men det gick över mycket snabbt. Hon blev ögonblickligen lugn när hon fick ligga på mammas bröst. Hon tog igen sig lite innan hon siktade in sig på bröstet. Hon tog det fint och sög glupskt i sig. Snart kom även efterbörden ut. Nu började dock en något orolig tid. Barnmorskan hade hört att Sophia brast lite inne i slidan. Det var ett mindre sår men med Sophias benägenhet att blöda mycket så blev det snabbt en lite stressig situation. Det kom in 3 barnmorskor och en läkare och de kämpade tillsammans i säkert 10 minuter med att få Sophia att sluta blöda. Det var lite oroligt men jag litade på att de skulle fixa det. Under tiden höll jag Feline som nu vilade. Snart var Sophia utom fara och hon hade då blött ca 1,5 liter.

När allt hade lugnat ner sig fick Sophia tillbaka vår dotter och vi kunde äntligen koncentrera oss på henne. Vi passade båda på att ringa våra föräldrar och skicka mass-SMS till våra vänner. Kort därpå fick vi vår efterlängtade förlossningssmörgås med kaffe och saft. Vi åt den med glädje och stor aptit då vi inte ätit något sedan kvällen innan. Sen var det dags för att kontrollera Felines vikt och längd. Resultatet blev bra, 3650g och 49cm. Snart fick vi klart för att rulla in till BB en våning upp. Som tur var så var beläggningen inte så hög så jag fick sova över tillsammans med min familj. Det var mycket skönt att inte behöva lämna dem och att kunna hjälpa Sophia som vid det här laget hade svårt att komma upp ur sängen. Jag for iväg en kort stund för att hjälpa min mor som hade fått stopp på bilen och passade då på att köpa kvällsmål och frukost. Det visade sig vara onödigt då jag fick mat på BB, något av en skatteåterbäring. Den kvällen spenderade vi med att lära känna vår ögonsten, byta blöjor och att mysa lite. Natten var lugn och dagen som följde gick i ett rasande tempo och innan vi visste ordet av var klockan 15 och vi fick fara hem.

2 veckor och 6 dagar

Feline sover fortfarande bra på nätterna, men mamma sover sällan bra. Dottern har nämligen stort behov av närhet och vill aldrig ligga ensam. Man kan inte ens ligga 20 cm ifrån henne i sängen med en hand precis bredvid henne för då blir hon orolig. Istället måste man ligga hud mot hud med henne och då är hon jättenöjd och kan sova länge. Själv tycker jag detta varit lite jobbigt då jag tycker att det blir så varmt och man känner sig som fastkedjad och inte kan röra sig. Jag är van vid att röra mig mycket på nätterna. Som tur är har ju Marcus inga problem att ligga stilla som en pinne så det är ju bra när Feline sover hos honom. Hoppas verkligen hon kan somna i egen säng snart annars blir det lite jobbigt när Marcus börjar jobba igen.

I övrigt går allt bra. Feline blir mer och mer uppmärksam på sin omvärld och tycker mycket om att titta på oss och på alla lampor. Hon har även blivit riktigt bra på att hålla upp huvudet när hon ligger på mage. Så himla söt när hon håller upp huvudet ett tag och sedan blir trött och kraschar med huvudet igen :)

Så lycklig

Feline är verkligen världens snällaste bebis. Klagar sällan på någonting. Skriker väldigt sällan - i stort sett bara om hon är hungrig och då skriker hon ju väldigt kort stund tills honfår mat. Sover gott om nätterna. Att få vara mamma är verkligen allt jag önskat mig och lite där till. Åh att man äntligen får vara så här lycklig efter allt kämpande! Provrörsbefruktning är en fantastisk uppfinning.

Imorgon ska Marcus på utbildning så då är jag och lillstumpan ensamma för första gången. Kommer nog kännas lite tomt... Marcus håller förresten på att skriva en förlossningsberättelse utifrån sin syn på förlossningen så den kommer att publiceras senare. Tagit lite tid att skriva då vi haft en del besökare och annat att göra. Idag måste vi ju baka semlor också eftersom alla på facebook frestat med med att skriva i sin status att de ska äta semlor...