2 napplösa barn

Ja nu verkar det som om även Miléa är nappfri. Vi har ju länge velat vänja henne av med nappar eftersom hon tuggar sönder dem på en gång, men hon har varit EXTREMT nappfixerad och varit hemskt jobbig utan napp så för fridens skull har hon fått ha den. 25e februari skulla Marcus åka ner på jobb och då bestämde jag mig att nu fick det vara nog med napp så hon fick den inte. På kvällen gick hon och la sig och sov och glömde bara bort nappen. Hon vaknade på natten och ville ha en kram, men nappen var det inget tjat om inte. Hela dagen gick och ytterligare en natt utan minsta prat om napp. Tredje dagen bad hon om napp när hon skulle sova men då sa jag bara "Det finns inga nappar kvar - du har bitit sönder alla, eller hur? - och det KÖPTE HON! Så nu har hon varit helt nappfri både dag och natt i 4 dagar. Fantastiskt skönt.

En annan glad nyhet är att vi äntligen ska få intyg skrivet från Linköping. Enligt vår barnförsäkring kan man få ersättning för vård i hemmet då vi behövt göra omläggningar och så, men då krävs att vi skickar in intyg fråg sjukhuset. Sjukhuset har vägrat att skriva intyg av någon anledning. Det de sagt att de kunnat ge oss journalerna att skicka in, men där har de bara journalfört att vi lagt om henne två veckor! Vi ifrågasatte om de inte då skulle ha journalfört alla omläggningar vi gjort. Idag, efter MÅNGA turer, ringde en läkare upp och sa att han skulle skriva ett intyg åt oss. Äntligen! Hoppas nu det blir rätt och att vi kan få ersättning från försäkringsbolaget så det inte är mer som strular.

Familjen

Idag var en hemsk hektisk dag. Vi har försökt att få en bild till tidningen! Inte lätt med tre så små barn som är sura och vägrar sitta stilla! Till slut fick vi väl två normala bilder i alla fall :)

 Miléa fick mutas med klubba

 :)

Feline vägrade ställa upp på ensambild

Artig och omtänksam

Det är lite roligt för Miléa har under en lång period varit väääääääääääääldigt arg, tjurig och trotsig, men senaste månaden (efter att alla tänderna kommit upp) så är det som ett helt annat barn. Hon är go, snäll, omtänksam och artig hela tiden. Pussas, kramas, är glad. Varje gång man byter blöja, lägger om hennes brännskada, ger henne mat, vad som helst, ja så tackar hon så artigt "tack så mycket". Tänk vad ont hon måste ha ont när hon haft konstant tandbrytning senaste året och vad skönt att nästan alla tänderna kommit upp. Bara de fyra bakre kindtänderna kvar nu, men de kan dröja ett tag till innan de kommer tycker jag :). Hon är så fruktansvärt omvårdnade av sig. Om man skulle snubbla så är hon den förste att säga "Åh, kära nån - hur gick det mamma? gör ont?blåsa dig?". Jag blir så varm i hjärtat :)

Vara ensam

Ja nu har jag varit ensam med barnen i nästan 4 dygn och det har gått RIKTIGT bra må jag säga. Ryggen har hållit än så länge, men jag har ju varit försiktig med den också. Dagarna har jag fått att gå på ett och annat sätt. Jag har fått riktigt bra rutiner för dagarna tycker jag. Nätterna har dock varit riktigt jobbiga med bara 0-3½ timmes sömn. André sitter själv nu också. En rolig sak jag insett de här dagarna är att Miléa alltid kliar sig i huvudet och säger "jag vet inte" när hon inte kan svara på en fråga. Fattar inte varifrån hon fått för sig att man måste klia sig i huvudet när man tänker. Det ser så extremt roligt ut att jag var tvungen att filma :). Varenda morgon jag går upp känner jag verkligen att "det här är meningen med livet". Jag känner sådan glädje och tacksamhet som får dela livet med dessa tre mirakel.

Finaste barntavlorna

När barnen var nyfödda så gjode vi gipsavgjutningar av deras händer och fötter. Fick tanken att jag skulle vilja ha en scrappad bakgrund, men är själv värdelöst på sådan. Så fick jag tips om bloggen http://lillblommanskapar.blogspot.se/. Herre jösses vad duktig hon är på att scrappa! Frågade henne om hon ville åta sig mitt uppdrag och det ville hon. Jag är ju en jäkligt kräsen människa med väldigt specifika krav så jag trodde att hon skulle dra öronen åt sig när hon fick höra alla min önskemål, men icke :). Hon scrappade bakgrunderna och så har jag klistrat dit avtrycken själv :). Underbara va? bilderna är lite dåliga så sömmarna och alla detaljer syns inte så bra tyvärr :/

Skryt

Jag nu blir det bara ett skrytinlägg, men jag har tamejtusan världens sötaste son :)

Blöja, sitter o dagis

Går toppen för Feline att sova utan blöja.  Hon går upp själv och kissar och torkar sig och slänger sen pappret i pottan utan att vi märker att hon varit uppe.

Andre' har börjat sitta själv korta stunder för tre dagar sedan också.

Vi har fått dagisplats till flickorna, men tackat nej då det ena låg 3,3km åt ena hållet och det andra 1,8km åt andra hållet så det skulle ha blivit över 2mil varje dag att gå. 

Imorse sa Feline att hon ville vara 2år och inte 3.  Sa då att det är bättre att vara 3 för då får hon snart börja dagis och skola.  Då snyftade Feline "men det finns ingen plats på dagis mamma".  Då sa jag att till hösten när Andre fyller 1år kommer det säkert finnas platser. "menar du det mamma?".  Ja.  Då slänger hon sig om min hals och tjuter av glädje "du är min hjälte".  Skratt. Hon vill verkligen börja dagis nu och pratar ofta om det. Mile'a pratar också om att få börja dagis så det är synd att det inte finns någon plats.

Published with Blogger-droid v2.0.10

fina lockar

Att sköta mileas hår har inte varit lätt med alla lockar. Det blir så risigt och frissigt, men nu har jag kommit på lösnigen. Köpte spraybalsam, hällde ut en femtedel och ersatte med en bra hårinpackning. Bara skaka och spraya i håret så blir det lätt att reda ut och lockarna håller sig fina hela dagen utan att se risiga ut.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Ålande larven och jobb

Inläggen duggar ju inte tätt sedan jag började arbeta 100% i december. Marcus har varit hemma med barnen, men nu i februari börjar han arbeta 100%. Då kommer jag gå ner i tid och arbeta 70%. eftersom Marcus har ett lite speciellt schema så kan jag alltså arbeta 70% och han arbeta 100% och  ändå finns det alltid någon av oss hemma med barnen. Inget av barnen gå ju på dagis än. I Augusti börjar Feline förmodligen på dagis för första gången och då är hon nästan 3 år och  månader. Jag bävar lite för kommande tiden då Marcus börjat arbeta. Jag har ju fortfarande problem med ryggen så att vara ensam med alla barnen dygnet runt  5 dagar i sträck är ju inte något drömscenario direkt. Vi får se hur ryggen kommer reagera på det. De som säger att det inte är någon skillnad mellan 2 och 3 barn har nog inte fått tre barn på under 2½ år kan jag säga för helsikes så mycket jobb det är :). Kan säga att 6e dagen när jag ska till jobbet så han jag nog inte hunnit duscha på fem dagar så jag får väl dela ut näsklämmor till kollegorna.

André har hunnit bli fem månader. Han älskar att ligga på mage och ålar sig fram som en larv genom att dra upp knäna under magen och skjuta överkroppen framåt på golvet. En speciell krypstil må jag säga :). Sitter gör han bara med stöd än då länge. Han vill hellre stå eller krypa. Sätter man honom lutar han sig mest framåt så han kommer på magen och kan åla. Han är defenitivt det mest lättroade barnet vi haft - skrattar så fort man tittar på honom, när man sjunger, när man pratar med honom, när man hissar upp honom i luften - ja hela tiden. Enorm skillnad sedan koliken och så försvann då han var arg/ledsen hela dagarna.

Med flickorna går allt bra. Feline har börjat lära sig klockan lite. Kan hela och halva timmar. Miléa pratar på och lär sig så fruktansvärt många nya ord varje dag - upprepar alla ord man säger och uttalar dem klockrent oavsett vad det är. Hon har börjat kalla André för "brorsan" - vet inte var hon fått det ifrån för vi har alltid sagt "lillebror".

Nä nu kallar verkligheten på mig. Mors!