lördag, februari 02, 2013

Ålande larven och jobb

Inläggen duggar ju inte tätt sedan jag började arbeta 100% i december. Marcus har varit hemma med barnen, men nu i februari börjar han arbeta 100%. Då kommer jag gå ner i tid och arbeta 70%. eftersom Marcus har ett lite speciellt schema så kan jag alltså arbeta 70% och han arbeta 100% och  ändå finns det alltid någon av oss hemma med barnen. Inget av barnen gå ju på dagis än. I Augusti börjar Feline förmodligen på dagis för första gången och då är hon nästan 3 år och  månader. Jag bävar lite för kommande tiden då Marcus börjat arbeta. Jag har ju fortfarande problem med ryggen så att vara ensam med alla barnen dygnet runt  5 dagar i sträck är ju inte något drömscenario direkt. Vi får se hur ryggen kommer reagera på det. De som säger att det inte är någon skillnad mellan 2 och 3 barn har nog inte fått tre barn på under 2½ år kan jag säga för helsikes så mycket jobb det är :). Kan säga att 6e dagen när jag ska till jobbet så han jag nog inte hunnit duscha på fem dagar så jag får väl dela ut näsklämmor till kollegorna.

André har hunnit bli fem månader. Han älskar att ligga på mage och ålar sig fram som en larv genom att dra upp knäna under magen och skjuta överkroppen framåt på golvet. En speciell krypstil må jag säga :). Sitter gör han bara med stöd än då länge. Han vill hellre stå eller krypa. Sätter man honom lutar han sig mest framåt så han kommer på magen och kan åla. Han är defenitivt det mest lättroade barnet vi haft - skrattar så fort man tittar på honom, när man sjunger, när man pratar med honom, när man hissar upp honom i luften - ja hela tiden. Enorm skillnad sedan koliken och så försvann då han var arg/ledsen hela dagarna.

Med flickorna går allt bra. Feline har börjat lära sig klockan lite. Kan hela och halva timmar. Miléa pratar på och lär sig så fruktansvärt många nya ord varje dag - upprepar alla ord man säger och uttalar dem klockrent oavsett vad det är. Hon har börjat kalla André för "brorsan" - vet inte var hon fått det ifrån för vi har alltid sagt "lillebror".

Nä nu kallar verkligheten på mig. Mors!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar