Så jobbigt

Usch, jag mår skit över att det är så jobbigt att veta att jag ska sluta med progesteronvaggisarna på fredag. Kommer min slemhinna att orka hålla kvar embryot då? Jag vill KRÄKAS av nervositet nu. Ögonen gör ont. Sov bara 30 minuter mellan 06.00-06.30 inatt. Mitt hälsotillstånd är på botten. När jag inte trodde att det kunde bli värre så blir det ju tydligen det ändå. Livet är så orättvist. Grät ut hos en kollega idag och det kändes så skönt med en axel att gråta mot - någon som förstår. Ögonlocken är svullna av alla tårar. Hur ska jag orka med de kommande veckorna när allt känns bäcksvart? Önskar jag hade något hopp kvar, men jag är så van vid motgångar vid det här laget att jag inte vågar hoppas på något. Enda ljuspunkten i livet är att få krypa ner med mina katter, för då känner jag mig lycklig. En annan ljuspunkt är så klart när Marcus ringer under kvällen så jag får gråta en skvätt till - jag behöver det nu...

Nya tider

Skickade ett mail till kurator Inger Thornadsson på kvinnokliniken att jag önskade kontakt. Hon ringde upp mig några minuter senare. Fick en tid hos henne imorgon. Känns som en enorm lättnad då jag verkligen behöver någon att prata med just nu.

Ringde också Fertilitetsenheten. Skulle ändra tid för ultraljud, men det gick självklart inte för nu var alla tider uppbokade. Skit också.

Gårdagen

Måste väl förklara anledningen till att jag mådde så dåligt igår (och varför jag fortfarande mår dåligt). På mitt födelsedagsfika berättade min syster och att hon också väntar barn och att det tydligen gick väldigt lätt för dem. De ska ha barn 21 nov och jag 8 jan. Kände bara att det var så orättvist att de skulle få barn före oss som kämpat så länge. Jag fick också sådan press på mig att jag inte KAN få missfall nu, för då skulle allt gå åt helvete. Syrran är ju i vecka 11 och alltså snart över den kritiska perioden så hon går nog rätt säkert. Om jag skulle få missfall nu skulle jag tvingas se henne och hennes tjocka mage som växer och se henne föda barn och det skulle helt enkelt bli för mycket för mig. Jag skulle definitivt inte orka leva med det. Jag fick sån panik och har väl det mer eller mindre fortfarande. Jag känner att jag borde vara glad för deras skull och glad för att de slipper genomgå det jag genomgått för det önskar jag ingen, men jag kan bara inte känna den glädjen. Jag känner även att jag inte kan fungera som ett stöd för henne i graviditeten när jag har fullt upp med mig själv just nu. Om det skulle gå åt helvete för henne och barnet skulle gå förlorat så skulle jag inte orka vara en stöttande syster för jag orkar helt enkelt inte tänka på andra just nu. Jag känner mig besviken för att jag inte längre får vara ensam i rampljuset när vi kämpat så mycket - nu måste jag dela min familjs uppmärksamhet med min syster och jag hade velat ha den för mig själv, för jag behöver så jäkla mycket stöd efter allt jag genomgått. Mamma sa rätt ut åt mig igår när jag försökte söka tröst hos henne att jag var så jäkla egoistisk. Allt jag behövde höra var att " Jag förstår att allt det här måste kännas jobbigt och orättvist för dig", så det gjorde så ont! Jag ringde till min syster och berättade rätt ut hur jag kände och hon sa att hon förstod i alla fall. Jag förstår att det måste ha varit svårt för henne att berätta det för mig. Jag känner en enorm glädje över att min man, Marcus, förstår mig så bra och säger alla de rätta sakerna åt mig just nu. Hela processen har väl gjort oss mer och mer sammansvetsade. Har ju läst forskning som visar att personer som genomgått IVF skiljer sig i mycket mindre utsträckning är de som fått barn naturligt. Tror att det kan stämma, för vi har gått igenom så himla mycket ihop, vi har lärt oss att stötta, att trösta och ta konflikter. Jag är så glad över att ha Marcus vid min sida nu.

Marcus sa att jag kunde boka om tiden för ultraljud till en vecka tidigare så kunde han åka hem för att vara med på det - allt för att jag skulle kunna känna mig mer lugn. Det var exakt det jag ville höra så jag ringer nog idag och bokar om tiden. Funderar även på att ringa kuratorn på kvinnokliniken då jag nog behöver någon utomstående som förstår.

Mår så dåligt

Vet att detta borde vara den lyckligaste tiden i mitt liv, men varför är det inte det? Varför mår jag fortfarande så psykiskt dåligt? Varför kan gråten aldrig avta? Jag önskar jag kunde haft en normal graviditet som alla andra - såna som blir gravida på en gång och som egentligen inte behöver oroa sig för missfall - för de kan ju ändå bli gravida på en gång igen. Jag mår så jävla dåligt nu för att jag är så förbannat rädd för missfall, för jag orkar inte gå igenom hela proceduren en gång till - om det skulle bli ett missfall så skulle jag verkligen inte orka leva längre. Samtidigt är jag nästan övertygad om att jag kommer få missfall förr eller senare för jag har sån jävla otur. Varför kan ingen bara fatta hur jävla dåligt jag mår av att konstant behöva oroa mig för missfall? Varför försöker folk trösta med att "Då är det ju bara att göra ett nytt provrör". Jag ORKAR inte med fler försök - fungerar inte detta så ger jag upp. Jag önskar att jag kunde få vara lycklig, men all oro överskuggar lyckan och ingen verkar fatta hur fan jag kan må dåligt nu när jag äntligen blivit gravid. Det är knappt jag fattar det själv. Nä fy fan - just nu känner jag inte att jag orkar leva längre........

Inskriven på Mödravårdscentralen

Ja nu har vi skrivits in och fått en första tid hos barnmorskan onsdagen 20:e maj klockan 08.00. Blir skönt att få lite mer info om vad som kommer hända här framöver. Mycket man måste tänka på. Hade bestämt mig för att lägga mig i massagestolen på jobbet här om dagen men kom på mig själv med att jag ju inte kunde göra det eftersom man inte ska masseras första veckorna i graviditeten. Sedan skulle jag äta leverpastejssmörgås igår och kom att tänka på : SHIT, får man äta det? Kollade dock upp det och det var ingen fara. Lever skall man dock tydligen inte äta.

Igår registrerade jag en graviditetsförsäkring som kommer att börja gälla fr.o.m vecka 10.

Känner inte så mycket molvärk i magen längre och tycker att det är lite jobbigt. Blir orolig när jag inte känner något, men jag har ju inte blödit eller så, så det borde ju inte vara någon fara. Tycker att mitt luktsinne förändrats. Sa redan förra veckan att saker och ting luktade curry eller brännt, men mina kollegor höll inte med mig :). Nu tycker jag att allt luktar metalliskt. Metallsmak i munnen har man ju hört talas om, men metalllukt låter ju tokigt? Maten smakar heller inte bra längre. Inte ens ostbågar eller smörgåstårta var så gott som det brukar vara. Hoppas att kladdkakan ikväll smakar bättre.

Är förresten min födelsedag idag och det jag önskar mig mest av allt just nu är att denna graviditet ska gå bra och att bebisen stannar i magen i 8 månader till.

Får se om magen växer...

Så här ser magen ut idag v 4+3 :)...inget vidare snygg, är väldigt svullen och öm. Mödravårdscentralen i nya stadsdelen ville inte ta emot mig så jag får ringa till nuvarande vårdcentral imorgon så får de göra en överflytt om vi köper hus...

Vecka 4 + 3 dagar

Gjorde ett till kontrolltest imorse och jag är fortfarande gravid :). Ringde till Fertilitetsenheten och berättade. De sa att man skulle göra ultraljud om 3 veckor, men då är Marcus inte hemma så det fick bli om fyra veckor istället. Måndagen 1 juni kl 08.15 ska vi på vårt första ultraljud. Lite jobbigt att det skulle dröja en vecka extra, men det får jag väl ta - är ju säker roligt för Marcus att också få följa med. Lite senare under förmiddagen ska jag ringa till mödravårdscentralen och skriva in oss - oj vad overkligt allt känns! Nu måste vi verkligen få tag i ett hus snart - vill ju inte gå i mammagrupp i en stadsdel och sedan flytta till en annan stadsdel. Ska ringa till MVC i den stadsdel som vi vill köpa hus i för att se om jag kan skriva in mig där på en gång.

Vecka 4 dag 3

Tog ett till gravtest imorse och jag är fortfarande gravid. Att det ska vara så himla svårt att fatta :)

BEVIS

Här kommer några bevismateriel! :)






















Ägglossningstestet...























Gravtestet!

Ruvardag #13 - GRAVID!

Igår berättade jag för min man att jag var rätt övertygad om att jag är gravid då jag haft en konstig värk i magen sedag ruvardag 8 samt att jag haft ont i brösten på ett konstigt sätt. Har även varit täppt i näsan och överdrivet trött.

Imorse hittade jag på ett gammalt ägglossningstest och kom att tänka på att jag hört att ägglossningstester kan ge positivt utslag även då man är gravid. Hade redan kissat så morgonurinet fanns ju inte kvar. Tänkte att om jag testade med ägglossningstest och inte på morgonurinet som det ska och det blir negativt så kan jag alltid skylla på det, så jag testade - och dte blev positivt. Berättade genast för Marcus. Väntade kanske 40 minuter till och kissade och tog ett gravtest - även detta positivt! Ringde till mamma och frågade om vi fick låna en häcksax - det var bara en ursäkt för att få åka dit. Åkte dit och berättade överraskningen för henne :). Hon blev nog ganska förvånad då jag inte ville låna någon häcksax :). Strax före klockan 10 när vi var på väg hem från mamma så ringde jag syrran och skvallrade. På eftermiddagen kom Marcus föräldrar och skulle fira min födelsedag i förskott och då berättade vi även för dem.

Har så svårt att fatta att det är sant! Jag är verkligen G-R-A-V-I-D ! Efter nästan 2 års kamp :).. ÅH FAAAAAAAAN VAD UNDERBART.

Gjorde en beräkning på babyvarlden.se utifrån att jag vet att ägget befruktades 17 april:

I dag är du 4 veckor och 2 dagar gravid.

Befruktningen ägde rum omkring:
17. april 2009

Hjärtat börjar att slå:
12. maj 2009

Embryot rör sig:
5. juni 2009

Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:
12. juni 2009

Alla inre organ är färdigbildade:
12. juni 2009

Risken för missfall avtar:
26. juni 2009

Illamåendet avtar för de flesta:
3. juli 2009

Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud):
10. juli 2009

Fostret sväljer och kissar:
24. juli 2009

Ungefärlig tid för ultraljud:
31. juli 2009

Du kan känna fostrets rörelser:
7. augusti 2009

Fostret börjar få regelbundet sovmönster:
21. augusti 2009

Fostret börjar att höra:
11. september 2009

Nio av tio barn överlever om de föds nu:
9. oktober 2009

Många foster lägger sig med huvudet nedåt:
13. november 2009

Beräknat förlossningsdatum:
8. januari 2010

Nu ska jag maila till min akupunktör och berätta nyheten :) JIPPIE!!