Tiden går så snabbt med tre barn och arbete så det har helt enkelt inte funnits tid att uppdatera bloggen. Jag har helt enkelt prioriterat det jag älskar allra mest: min familj :). Ungarna utvecklas så snabbt att man bara vill stanna i nuet en stund till - för imorgon är det borta.
Felines utveckling
Feline har kommit att bli den smartaste ungen jag vet. Hon lär mig så mycket nya saker: när dinosaurier levde, hur fossiler blev till, hur man uttalar olika dinosaurienamn till etc. Hon kan namnge och peka ut planeter i solsystemet, kommer lite då och då med nya engelska ord hon lärt dig, hon ritar detaljer som fingrar och tår på sina gubbar, hon berättar var i världen olika djur bor och vad de äter, hon bygger ihop en byggnadssats som en bil efter ritning. Ja jisses - det är bara en bråkdel. Hur är enormt kunskapstörstande och vill lära sig allt : varför blir handen röd när man håller den framför lampan? Varför är snö kallt? Ännu har inget av barnen börjat dagis. Feline ska få plats på en förskola som de ska bygga, men just nu river de gamla byggnaden så det lär väl dröja till tidigast våren innan den står klar. Kommer nog inte bli några problem att sätta in en fyraåring på dagis - hon längta enormt mycket. Själv längtar jag inte alls så mycket. Har ju haft barnen hemma i fyra år så det kommer bli enormt tomt att släppa iväg dem, men de måste ju få vara ifrån oss föräldrar och hitta vänner också - det är väl på tiden nu. Hon har börjat på gymnastik och hon är riktigt duktig att gå balansgång, kasta/pricka saker och så vidare. Hon är FRUKTANSVÄRT pratglad och babblar konstant. Hon har en enorm fantasi och berättar egna sagor hon kommer på hon sjunger gärna och hittar på egna sånger. Hon älskar att titta på teater och lever sig verkligen in i det och börjar prata med dockorna, kommer med idéer och förslag och pratar med "skådespelarna". Fortfarande har hon ingen trots. Ni som sa att "vänta bara - treårstrotsen kommer" har fel. Den drabbar nog helt enkelt inte alla barn för om tre månader fyller hon fyra år. När jag varit arg på något har ju Feline lärt mig hur man ska andras för att lugna ner sig. Hon är för smart ungen - vet inte var hon fått det ifrån. Hon uttrycker sin vilja, men det går absolut att prata med henne och hon kan förstå varför det inte alltid blir som hon vill. Blir hon sur reagerar hon oftast med att dra sig undan. Hon skriker inte och härjar. Hon har fått sin pappas lugna temperament. Hon är väldigt lik honom på många sätt. För Feline går det lika bra med mamma som pappa. Hon dissar nästan all mat förutom pasta och vill aldrig testa något nytt. Hon har blivit ganska lat av sig och kan tycka det är jobbigt att gå - vill hellre cykla.
Miléas utveckling
Miléa är liksom sin syster väldigt pratglad, älskar att sjunga och att gå på teater. Hon älskar att skapa/leka med lera och måla. Hon tycker om att dansa. Hon är väldigt kreativ, vilket hon måste ha ärvt efter mig. Hon målar regnbåge, spindel, snurror, sol så man ser vad det föreställer. Hon kan en del bokstäver också. Miléa är väldigt lik mig - hon har ett hett temperament och är en känslomänniska. När hon är arg då är hon ARG och när hon är glad så är hon GLAD. Hon äter nästan all mat och vill gärna smaka nya saker. Hon går jättegärna långa promenader. Hon är väldigt pappig utav sig.
Andrés utveckling
André är nog det av barnen som samspelat mest vid den åldern. Har är med på en gång när man hittar på nya lekar och imiterar. Här om veckan när jag lekte raketen så började han göra likadant och står och stampar, klappar händer och sträcker upp dem i luften och skriker "iiiiiihhhh". Gör man rörelserna till imse vimse spindel så är han snabb att hänga på. Han vill gärna bli jagad och leka tittut. En väldigt glad liten kille som alla blir kära i. Snabblärd. Dansar gärna. Härmar ord - här om dagen hängde han upp sig på ordet "också" fast han förstår nog inte riktigt innebörden :). Kastar man en boll så kastar han tillbaka. Han springer för fulla muggar, tar sig både uppför och nerför trappen själv. Han äter det mesta. Katter är mycket intressanta djur. Mycket mammig av sig.
Barnens samspel
Som ni märker är flickorna extremt olika varandra med det mesta, men en sak har de gemensamt (förutom att de älskar att leka jaga)- de är varandras bästa vänner. Om en av dem är hos barnvakt så pratar den andra ständigt om att hon saknar sig syster och hur mycket hon längtar efter och älskar henne. De sitter gärna tätt ihop när vi får på teater eller gymnastik. De rollspelar med varandra med ett givande och tagande. Det är extremt roligt att de har så kul ihop. På kvällen vill Feline gärna natta Miléa och fråga om hennes gosedjur får sova hon henne och Miléa vill gärna att Feline nattar henne. André är ju fortfarande lite för liten att delta i deras lekar, men ibland leker de alla tre tillsammans. Här om dagen hörde jag Feline och André som skrattade för fullt när jag stod och diskade. Gick in i rummet och fick se att Feline sprutade med vatten i en blomspruta in i munnen och i Andrés ansikte. Det var tydligen toppen.
Min utveckling
Jag känner att jag utvecklats enormt sedan jag påbörjade mitt nya arbete i december förra året. Jag arbetar med sjukskrivningar och läser varje dag om folk som drabbats av cancer eller andra livshotande sjukdomar. Varje dag när jag slutar mitt arbete känner jag mig lycklig och tacksam för att leva. EDS är en kronisk sjukdom och visst är det jobbigt med ständig smärta, men jag lever och får vara det bästa jag vet: MAMMA. Varje dag när jag kommer hem känner jag mig så tacksam och lycklig över att få leva och ha fått så fina barn och underbar make. Jag vill inte slösa bort någon minut med barnen så det är väl därför bloggen har blivit nerprioriterad. Insåg dock att så mycket hänt sedan sist och man glömmer saker alldeles för lätt så det är roligt att skriva ner saker så man aldrig glömmer.
.JPG)
