onsdag, december 30, 2009
Sista besöket hos barnmorskan?
tisdag, december 29, 2009
Ensiffrigt
onsdag, december 23, 2009
Bilder v 37+5
fredag, december 18, 2009
Barnmorskebesök
torsdag, december 17, 2009
3 v kvar
tisdag, december 15, 2009
Artiga människor?
Ja svaret på den frågan är nog att de tamejtusan inte bor i Örebro i alla fall. Var man än är och behöver en sittplats så är det då ingen som erbjuder mig sin sittplats. Idag åkte jag buss från jobbet och hem. Det var verkligen KNÖKFULLT med människor, men inte en jäkel kunde erbjuda mig en sittplats.
Hittade dock på en person på bussen som jag känner igen (och som vet att jag är höggravid). Personen satt på en lite bredare sittplats för handikappade så jag frågade om jag inte kunde få sätta mig och fick då DELA den sittplatsen med personen.
Ja ni...jag ger upp om att det finns något hopp för er Örebroare.
I Daaaaaaaaaaaaaalarna...där skulle man minsann ha fått en sittplats....!
måndag, december 14, 2009
Status 24 dagar innan BF
torsdag, december 10, 2009
Föräldragrupp nr 4 + BM-besök
Efter genomgången fick vi göra rutinkontrollen hos barnmoskan. SF-måttet är nu 35cm - fortfarande lite över medel. Efter det undersökte barnmorskan placeringen av bebisen. Jag fick ta ett djupt andetag och andas ut och sedan klämde hon strax ovanför blygdbenet och där kände hon huvudet. Även Marcus fick känna på bebisens huvud. Lite svartsjuk blev man ju som själv inte kunde känna huvudet, men Marcus tyckte det var rätt åt mig eftersom jag får känna allt annat (som om det alltid är ett nöje att halvt få revbenen söndersparkade *skratt*). Tror Marcus var lite mallig efter det som berättade för både min mamma och sina föräldrar att han fått känna bebisens huvud. Vi fick veta att bebisen kunde vara rörlig, ruckbar eller fixerad. Våran bebis hade ett ruckbart huvud och allt såg bra ut. Barnmorskan sa att det inte var något konstigt om bebisen inte fixerade sig förrän det är dags för förlossning.
Efter undersökningen av bebisens läge lyssnade vi på hjärtljuden som låg runt 135 slag/min. Har legat runt 135-140 alla gånger utom en gång, så ska man lite på hjärtljudshypotesen så är det en pojke i magen :). Blodprover,urinprov och blodtryck såg bra ut. Något lågt blodtryck, vilket jag alltid haft (runt 105). Men det var mycket bättre än ha högt blodtryck iaf. Eftersom föräldragruppen skulle vara direkt efter besöket hos barnmorskan så hann vi aldrig skriva ner någon sammanfattning, vilket vi tydligen skulle ha gjort tillsammans, så det får vi göra nästa gång 18 dec.
På föräldragruppen var jag så trött och avtrubbad att jag inte visste hur jag skulle hålla mig vaken. Lyckades dock med nöd och näppe hålla mig vid medvetande. Vi fick först se en film på hur barnet själv letar sig till bröstet för att amma utan att man hjälper barnet. Vi fick lite info om familjecentralen och vad de har att erbjuda. Tydligen skulle föräldragruppen bjudas in för 4 möten med babymassage samt 4 träffar till efter att vi fått barn. Det erbjöds även gratis kurs i första hjälpen för barn, vilket låter jättebra (Har dock redan nu läst på om HLR för barn 0-1 år och över ett år samt hur man gör om barn sätter i halsen). Efter det fick vi göra någon övning med att rita cirkeldiagram över hur man spenderade sitt dygn nu med egentid och tid med sin partner och hur man trodde att det skulle se ut efter att bebisen fötts. För min del tyckte jag det var en lite tråkig övning, men det kanske var för att jag var så trött :). Jag tycker det blir så svårt att spekulera i sådana saker nu innan man vet vilket slags barn man får. I vilket fall som helst vet jag ju att jag kommer ha stort stöd i Marcus och att han säkerligen kommer att engagera sig mer i barnet än de flesta andra papporna och hjälpa till att avlasta mig så mycket jag har behov av. Efter övningen fick man kolla på några tecknade bilder över föräldrakap och reflektera hur vi tänkte kring bilderna.
Efter föräldragruppen fick Marcus influensavaccin och sedan begav vi oss hemmåt. Väl hemma läste jag igenom instruktionerna för TENS-apparaten och testade den medan vi såg på film. Var lite feg för att slå på den då jag inbillat mig att det skulle göra ont, vilket det inte alls gjorde. Kunde öka till nästan full styrka och ändå tycka att det var behagligt. Satt med den i en halvtimme. Tänkte göra så om kvällarna nu. Det var så himla skönt att jag skulle vilja ha en egen TENS-apparat :). Skulle vara skönt att ha till spända axlar, ond rygg etc. MMM...kan verkligen rekommendera detta efter bara ett användningstillfälle. Kändes som massage. Underbart. Ser fram emot att få använda den ikväll igen.
Inatt drömde jag om förlossningen för första gången. Det tog ca 10 min, jag hade TENS-maskinen på och kände inte ett dugg. Barnmorskorna blev mäkta imponerade över att jag inte kände någon smärta :). En liten pojke var vad som kom ut i alla fall..
Nä, det var nog all uppdatering jag hade för dagen...
måndag, december 07, 2009
Ont, det gör ont........
söndag, december 06, 2009
Photo shoot
Igår var mamma här och tog lite fina foton. Här är några av dem. Fick också rejäla sparkar mot vänster revben igår så jag har haft enorma smärtor. Har svårt att ta min från liggande till sittande läge så det tog en halvtimme för mig att ta mig till toaletten inatt. Funderar på om det kan ha blivit en spricka i revbenet efter sparkarna? AJ aj.....
torsdag, december 03, 2009
Förlosningsbrev
FÖRLOSSNINGSBREV FÖR SOPHIA ..............(82xxxxx-xxxx)
PARTNER OCH MEDFÖLJARE: Min man, Marcus .............
BERÄKNAD FÖDELSE: 7:e januari 2010.
GENERELLT: Vi väntar vårt första barn genom IVF. Jag skriver det här brevet för att ge en bild av mina tankar inför förlossningen och vilken slags person jag är. Jag vet inte alls hur jag kommer reagera eller vad som blir viktigt för mig när jag väl befinner mig på förlossningen, men det här är i alla fall mina tankar i dagsläget. Jag vill lämna mina åsikter öppna, för att jag kan ju ända mig när jag väl är där.
VIKTIG INFO:
- När jag var 12 år gjorde en läkare i min hemkommun ett test av min blödningstid eftersom jag blödde mycket näsblod och hade mycket kraftiga och långvariga mensblödningar. Testet visade att jag hade förlängd blödningstid. Man misstänkte von Willebrand, men gick aldrig vidare med detta. Ett test jag nyligen gjorde i Örebro visade att jag inte har von Willebrand. Man bör dock ändå vara uppmärksam på blödningar i samband med förlossningen.
BEMÖTANDE:- Jag gillar att ha kontroll och vill innan varje undersökning/behandling få tydligt förklarat för mig vad som skall göras, hur det ska göras, hur lång tid det tar och om det kan upplevas smärtsamt/obehagligt.
ORO:
- Jag varit med om en äggledarspolning under vår barnlöshetsutredning - detta var en mycket hemsk och smärtsam upplevelse som har fått mig att känna viss oro inför förlossningen. Eftersom jag innan undersökningen fick informationen om att det sällan var smärtsamt så kom det som en chock för mig när smärtan sköljde över mig varför jag gärna i förväg vill vara beredd på om något kommer göra ont eller inte.
- Igångsättning – framför allt med ballongkateter då detta instrument användes vid äggledarspolningen, vilket gav mig sån enorm smärta och olust, vilket gjorde att jag svimmade av samt ville kräkas.
- Att inte hinna få EDA i tid
VID ANKOMSTEN VILL JAG:
- Få lavemang
SMÄRTLINDRING:
Jag har inget emot medicinsk smärtlindring under förutsättning att det inte påverkar bebisen negativt. EDA och lustgas är något som jag absolut vill ha. Kan även tänka mig akupunktur. Sterila kvaddlar vill jag absolut INTE ha. I övrigt litar jag på att jag i samråd med barnmorskan/läkaren kan bedöma när annan smärtlindring är nödvändig och vad som är bäst för mig just då.
FÖRLOSSNINGSSTÄLLNING:
Jag vill pröva mig fram till en ställning som känns bra och ger mig de bästa förutsättningarna att föda fram vårt barn. VID
UTDRIVNINGSSKEDET VILL JAG:
- Ha varma handdukar att hålla mot mellangården (om det är möjligt)
- Att barnmorskan undviker att använda ordet ”spricka” då ordet skrämmer mig.
- Att barnmorskan guidar mig tydligt i hur jag ska göra för att inte spricka/spricka så lite som möjligt. Säg bara åt mig när jag ska krysta, när jag ska hålla igen och om jag behöver byta ställning (men utan att använda ordet ”spricka”).
EFTER FÖRLOSSNINGEN VILL VI GÄRNA:- Själva ta reda på bebisens kön.- Att Marcus erbjuds att klippa navelsträngen- Åka hem så snart som möjligt. Ge mig gärna information om hur länge jag måste stanna kvar.
ÖVRIGT:- Jag vill bara bli stucken i vänster arm om det går bra.
OM KOMPLIKATIONER UPPSTÅR VILL JAG:- (Om tid finnes) att man tydligt förklarar läget och alternativen för mig och min man.
TACK OCH BOCK: Vi är helt klara över att en förlossning aldrig kan bli exakt som man har tänkt sig, men vi vill ändå tacka er för att ni tog er tid att läsa igenom våra önskemål.
Sophia och Marcus
onsdag, december 02, 2009
Föräldragrupp nr 3
Igår anslöt även en annan tjej till gruppen. Hon hade tydligen barn sedan tidigare. Verkade trevlig.
Sista halvtimmen delades killarna och tjejerna upp i två grupper och fick besvara tre frågor. Första frågan var varför mannen ska/vill vara med under förlossningen. Båda grupperna hade svarat rätt lika med att det var en trygghet för kvinnan, att mannen kunde hjälpa henne med massage, vara ett språkrör/föra kvinnans talan om hon inte orkar själv, att det var ett första möte med barnet som var tråkigt om mannen skulle missa etc. Diskussionen blev även intressant i tjejgruppen då både jag och en av de andra tjejerna läst en artikel i gårdagens Aftonbladet om en fransk gynekolog som ansåg att papporna inte ska delta i förlossningen. Jag citerar:
"Kör ut papporna ur förlossningsrummet!
De ställer till mer skada än nytta och ökar risken för kejsarsnitt, hävdar en fransk läkare. [...]
Oroliga blivande pappor stör mammans utsöndring av hormonet oxytocin, och gör att risken ökar för att förlossningen ska avslutas med akut kejsarsnitt. Det hävdar den franske förlossningsläkaren Michel Odent.
– Med 50 års erfarenhet tycker jag att det bästa för en födande kvinna är att inte ha någon annan i närheten än en tyst, tillbakadragen och erfaren barnmorska, säger han enligt brittiska tv-kanalen BBC.
Michel Odent kallar oxytocinet, som stimulerar värkarna vid förlossningen, ett ”blygt” hormon som lätt störs om kvinnan är omgiven av flera personer och mycket teknologi. [...]
Källa: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6215765.ab
Jaja, vi tjejer tyckte iaf att den där fransosen skulle kunna sändas tillbaka i tiden eller nåt :)
Andra frågan var vad mannen kunde göra för att hjälpa kvinnan under förlossningen. Vi tyckte att mannen kunde peppa, ge massage, ge praktiskt hjälp etc.
Tredje frågan gällde vilken roll mannen hade i amningen. Killarna svarade att de skulle vara pålästa, vilket vi tjejer hade glömt bort, men det var ju ett bra svar. Annars svarade vi rätt lika; att mannen kunde ta mer ansvar för hemmet och så medan kvinnan ammade etc.
Tyckte att vi hade himla bra och rolig stämning i tjejgruppen. Två av tjejerna sa inte något, vilket förmodligen berodde på svårigheter med det svenska språket, men vi andra fyra babblade väl på :).
Tråkigt att det bara är ett möte kvar på föräldragruppen före förlossningen och ett möte efteråt. Vi fick dock varandras kontaktuppgifter så man kan ha fortsatt kontakt med varandra om man så önskar.
tisdag, december 01, 2009
Förvärkar
Hicka
måndag, november 30, 2009
TENS
Inatt jag drömde....
Inte för att det har med graviditeten att göra direkt men inatt drömde jag en så härlig dröm. Drömde att jag var ute och cyklade, men att handbromsen gick sönder och jag for rätt ner i diket och gjorde mig illa. Då kom pappa dit och plåstrade om mig och sedan åkte vi till cykelaffärer för att leta efter en ny cykel åt mig. Vi hade så roligt och skrattade tillsammans. Det var så härligt att känna sån värme och sånt stöd av honom. I drömmen såg jag honom också sitta och leka och gulla med vår bebis....
"Tyvärr" vaknade man upp ur drömmen och insåg att jag inte träffat pappa på flera år - att han bara ringt någon gång när han varit onykter och då mest varit otrevlig - inte gratulerat till graviditeten - att han aldrig fanns där och såg mig ta examen - att han inte kommer få se mig gravid - att han inte kan vara stolt över mig eller åtminstone säga att han är det - att man aldrig får höra honom säga att han älskar mig eller att man åtminstone kunde känna att han gör det - att han inte får se sitt/sina barnbarn växa upp...
Jag saknar så mycket att ha en pappa som bryr sig och som man kan ha kontakt med. Lite extra påmind blir man ju när man exempelvis märker hur glad Marcus är över att bli pappa, när man hör att syster ska besöka eller få besök av sin pappa, när man ser hur mycket Marcus pappa ställer upp för mig och Marcus etc etc. Jag vill också ha en pappa...kan inte någon adoptera mig eller något?
Tänk vad alkoholen kan ställa till det för folk...
Äh usch..nu blev jag lite deppig här... Måste vara graviditetshormonerna... Får sätta mig här på kontoret och tjura en stund...... Jag hatar lyckliga drömmar när verkligheten är så hård och kall...
söndag, november 29, 2009
Baka bulle
fredag, november 27, 2009
Förvärkar
BM-besök v 35
tisdag, november 24, 2009
Föräldragrupp 2
måndag, november 23, 2009
Begärt föräldrapeng
Imorgon är dte föräldragrupp igen. Ska bli spännande om än lite konstigt att gå dit själv, men så får det bli när mannen i hushållet måste arbeta.
torsdag, november 19, 2009
Vinterjacka
Såg också att det fanns stooooooooooooooora mängder bebiskläder på Myrorna som var jättefina och såg helt oanvända ut. Eftersom vi redan har en del kläder hemma bestämde jag mig för att vi avvaktar lite med att köpa kläder tills vi vet vilket kön det blir på bebisen. Efter förlossningen tror jag dock vi ska besöka Myrorna :).
onsdag, november 18, 2009
Föräldragrupp
beräknade till 23 jan. 7 jan var tydligen ett populärt datum :).
Jaja, efter presentationen så lade barnmorskorna ut lite olika bilder på bordet och var och en fick välja en eller flera bilder som vi tyckte symboliserade vårt föräldraskap och sedan skulle man förklara varför man valde just den bilden. Eftersom jag är besatt av katter, som många kanske redan vet, så valde jag självklart bilden på en katt. Förklarade detta med att katter för mig är en symbol för kärlek och trygghet och att jag nu får en till familjemedlem att ge min kärlek till.
Efter valet av bilder fick vi ta en liten fikapaus på familjecentralen. Det var bara en bebis kvar där för dagen och lustigt nog visade det sig att han var född 7 jan i år :)
Sedan fick vi göra en övning där barnmorskorna gav ett påstående och sedan fyra olika svarsalternativ, sedan fick man ställa sig i det hörn av rummet som representerade det svarsalternativ som bäst stämde överens med vår uppfattning. Det första frågan handlade om var man tyckte att barnet skulle sova när man kom hem från BB. De alternativ som fanns var: "Egen säng i eget rum", "Egen säng i föräldrarnas rum", "I föräldrarnas säng" och "eget alternativ". Jag ställde mig i hörnet som motsvarade egen säng i föräldrarnas rum. Förklarade detta med riskerna för plötslig spädbarnsdöd. Att bebisen ligger i egen säng tycker jag också är bäst då våra katter sover i vår säng och jag inte vill att de ska sova tillsammans med bebisen. Den andra frågan var om hur man trodde att hushållsarbetet skulle fördelas efter att barnet fötts. Alternativen var "Dela lika på arbetet", "Fortsätta precis som vanlig", "Den som är hemma tar mest ansvar" och "Eget alternativ". Jag och Marcus var överens om att vi försöker fortsätta precis som nu. Vi gör en hel del av arbetet tillsammans och sedan får man anpassa sig efter vem som har mest tid eller ork att göra en viss sak och vad man är bra på.
Andra mötet med föräldragruppen kommer Marcus tyvärr att jobba och då ska vi prata om förlossningen. Tredje mötet behandlar tiden efter barnets födelse och amning. Fjärde mötet handlar om partnerrelationen efter att man fått barn. En femte träff kommer att äga rum efter att våra bebisar fötts.
Nedskärningar inom IVF
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/vasteras?videoId=1.1340068&selId=1.1062633&currPage=0
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/uppsala?videoId=1.1339194
50 dagar + grupp
Bjuder på en till rolig förlossningskommentar jag läst:
"Fortsatte andas i masekn och då säger läkaren: Här var det en massa hår! Jag sliter bort masken och säger med darrande röst: Förlåt jag har glömt att raka mig."
(Det var ju bebisens hår läkaren såg mellan benen...hahah.......)
tisdag, november 17, 2009
Skrattanfall på morgonen
"Dessutom liksom för att locka mig till de sista krystningar med barn nr1 viftar dom med en liten tomteluva: Titta här vad hon ska få när hon kommer ut! Och jag säger: Nä fyy vilken ful! (I efterhand tyckte jag inte det, men mitt i en förlossning är det lätt att vara butter av någon anlednng)"
Jaja, säkert bara jag som tyckte att det var så extremt kul, men jag får en sånt sjukt rolig bild framför mig om hur de viftar med luvan... HAHA
Drömmar
På den positiva sidan är att jag hittat en tråd i ett forum där tjejer berättat om sina roligaste minnen från sina förlossningen. Det är så sjukt roligt att jag skrattar högljutt och hysteriskt så jag gråter. Berättade en av berättelserna för Marcus igår och hade extremt svårt för att sluta skratta. Marcus tycker dock mest att det är roligt när jag tycker att någonting är extremt roligt. Här är historien jag skrattade nåt så innerligt åt:
"Jag var innan förlossningen orolig för att jag skulle tycka bebisen såg äcklig ut när den kom upp på bröstet. Hade läst om mammor som inte alls känner anknytning till den lilla bebisen i början och hade funderat lite över detta. Eftersom bebisar kan vara mer eller mindre "kletiga" direkt efter förlossnin så hade jag fått för mig att jag kanske skulle tycka att den såg skitäcklig ut. Det gjorde han inte :) Så det första jag utbrister till min man när jag får upp lillen på magen var: Älskling, han var inte äcklig!
När jag sedan skulle sys några stygn fick jag använda lustgasen igen eftersom bedövningssprayen inte hjälpte ett dugg. Hade använd lustgas genom hela förlossningen utan att känna mig snurrig eller konstig av den. Men när det var dags att sy slog lustgasen till och jag kände mig som berusad. När jag ligger där och precis har dragit in världens djupaste andetag i lustgasmasken och BM syr förfullt, tittar jag på min man med dimmig blick, tar bort masken och säger: Höhöhö... Korsstygn... höhöhö....:)"
fredag, november 13, 2009
Besök hos barnmorskan
tisdag, november 10, 2009
Föda barn på USÖ
måndag, november 09, 2009
Mindre än 2 mån
söndag, november 08, 2009
Inrett
måndag, november 02, 2009
Skön kommentar
Tänkvärt
"
När jag fick veta att jag skulle bli pappa bubblade känslorna i mig. Jag var stissig och glad och vetgirig. Jag kastade mig över varenda rad från vårdguider och bli-föräldrar-sajter. Jag ville skrika ut min lycka över hela världen. Men bland det första jag fick veta var att jag och min tjej skulle vänta minst tolv hela veckor innan vi skulle berätta nyheten. Efter elva veckors graviditet, står det i den av mödravården utgivna litteraturen, "kanske man vill berätta för de allra närmaste". De allra närmaste? Varför är det så? Varför ska man inte berätta en så glad nyhet för alla man känner, så fort man får veta? Varifrån kommer traditionen att hålla tyst? Jag tror att det där hyschandet är den största orsaken till att man känner sig så förbannat misslyckad när man väl får missfall. För de allra flesta missfall som sker vet bara mamman och pappan om. De har ju blivit ihärdigt itutade att de ska vara tysta och inte säga ett ord innan tre månader har gått. Och om det går snett står de där helt ensamma med sorgen och skammen och oviljan att berätta. Jag tycker att det är orättvist att de ska behöva bära den bördan själva. [...] Den totala andelen graviditeter som resulterar i missfall är över 50 procent. Det är alltså ganska vanligt. Och vanliga saker är naturliga. Så varför inte tala högt om det? Vem har satt alla regler? Vem är det som hyschar oss?
[...]
jag tycker att vi ska sluta viska och vara hemliga med det. För hur vidrigt det än är blir det ännu värre att bära det ensam. Vi är extremt många som är med om samma sak. Låt oss prata öppet om det. Låt oss skita i de tolv veckorna och ta glädjen när den kommer och sorgen när den kommer.För en sak vet jag: tar man ut glädjen i förskott får man i alla fall vara glad en gång.
"
Jag har ju (vad jag själv vet iaf) aldrig haft oturen att få missfall, men jag har många gånger funderat över denna "fjantiga oskrivna regel" om att man måste vänta 12 veckor med att berätta att man är gravid. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Som Calle skriver så är ju frågan om det är så himla mycket bättre att bära sorgen helt ensam om nu ett missfall skulle ske. Just därför skulle iaf jag föredra att berätta för min omgivning om en graviditet innan 12 veckor har gått för om något skulle gå snett vet då iaf jag att jag skulle behöva stöd. Jaja, det är väl upp till var och en när man väljer att berätta. Om jag har den enorma turen att bli gravid en gång till så tänker då inte jag vänta dessa 12 veckor innan jag berättar det... :)
tisdag, oktober 27, 2009
Spjälsäng
lördag, oktober 24, 2009
Filmer på några sparkar
Katrin Zytomierska
"Jag kan säga att det inte är roligt att vara gravid. Du blir tjock, svullnar upp, får ont i hela kroppen, mår illa och blir deprimerad. "
"Jag tror att jag kommer att bli en ganska hård mamma. Bingo är otroligt kärleksfull och känslosam. Och man tar nog olika roller. Jag kommer nog att ta den hårda rollen som sätter regler, ger utegångsförbud och slår barnen.".
Mer skitsnack pratar hon i denna intervju:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/idol/article6008876.ab
Usch vad förbannad man blir...
fredag, oktober 23, 2009
Ont efter vaccin
torsdag, oktober 22, 2009
Besök hos BM + vaccinering
Mitt blodprov visade på att jag inte hade von Willebrand så det känns också skönt.
Efter informationen togs blodtryck, vilket visade sig var jättebra. Maria mätte även magen som visade ett sf-mått på 27 cm. Tydligen är jag ett riktigt skolboksexempel som exakt följer normalkurvan. Lite problem att mäta magen var det dock då bebisen envisades med att sparka bort Marias hand :). Efter det var det dags att lyssna på hjärtljuden. Lite snabbare hjärtfrekvens än förra gången. Nu låg de på 148-155 slag/min.
Berättade att min syster fött barn 20 okt fast det var beräknat till 22 nov och att även mamma födde första barnet för tidigt. Maria berättade att detta kunde gå i generationer och att hon nyligen träffat en tjej vars mamma och syster fött ca en månad för tidigt och att det slutat med att även den tjejen födde en månad tidigt. Nu hoppas jag verkligen att vår bebis vill stanna kvar till januari....
Efter detta fick jag min första dos vaccin mot svininfluensan. Andra dosen ska jag tydligen ta tillsammans med allmänheten vid vaccineringen på Örebromässan tidigast om tre veckor.
Urinprov togs som vanligt och äggviteämnen och så såg bra ut.
Nästa besök inbokat till fredag 13 nov.
onsdag, oktober 21, 2009
Sparkar utanpå
Ringde läkaren för att höra om provsvaren gällande blodpovet. Inget svar. Meddelade receptionen att hon skulle ringa, men dte verkar hon inte speciellt intresserad av *suck*..
tisdag, oktober 20, 2009
Fotosession
måndag, oktober 19, 2009
Dag 200
Flozzie (en av katterna) tyckte att babymobilen som mamma köpte var jättespännande och borde användas som kattleksak så den fick jag lägga undan på en gång. Hoppas vi kommer kunna ha den ovanför spjälsängen utan att vi har en och annan busig katt som försöker fånga den :)
I veckan är det besök hos barnmorskan - får se om svininfluensavaccineringen blir i samband med detta. Senast onsdag borde jag också få provsvar avseende blödarsjukan.
lördag, oktober 17, 2009
Presenter från mamma "mormor"
* 4 st bodys/pjamas
* Ett par byxor
* En sparkdräkt
* En napphållare - kanin
* Ett set men jumper/byxa i plysch
* En snuttefilt - kossa
* Ett skötbordsunderlägg
* Fårskinn till barnvagnen
* Mobil till spjälsäng/skötbord
* Fäste till mobilen
* 2-pack bitringar
* 2-pack nappar
* 2 paket tvättlappar (20st)
* 2 st vätsketäta madrasskydd
* Badhjälp - skumgummi
* Spjälskydd
* 2-pack drag-på-lakan
* Lådor att hänga på skötbordet
Ja, det enda som är kvar att köpa nu är spjälsäng, madrass och babyvakt............
Tack mormor för presenterna säger bebisen och sprattlar i magen....
OBS: Klicka på bilderna för att förstora dem..
onsdag, oktober 14, 2009
Besök hos spec. MVC
Nöjd
Idag väntar besök hos specialistmödravården för att utreda vidare om jag har någon form av blödarsjuka.
måndag, oktober 12, 2009
Engagemang
söndag, oktober 11, 2009
Tiden går
torsdag, oktober 01, 2009
Tid hos spec.mvc.
"Hej!
Fått meddelande från Specialist MVC på USÖ att de kommer att kalla dig dit den 14/10 för bedömning, vår gynekolog skickade en remiss efter vårt samtal!
Maria!"
Jag ska alltså dit för att de ska kolla upp mina blödningsproblem. Känns bra att få saken utredd i alla fall. Imorgon när jag kommer till jobbet så ska jag kolla så jag inte har något besök inbokat då. Förmodligen har jag väl det, men jag får väl kolla om någon snäll kollega kan ställa upp i så fall för det är ju mycket viktigt att jag utreds.
onsdag, september 30, 2009
tisdag, september 29, 2009
100 dagar kvar
Fick förresten mail från barnmorskan igår angående min blödningsproblematik: "Jag lägger en förfrågan till vår gynekolog angående detta och hör sedan av mig till dig, om du behöver träffa henne eller om det är några prover som ska tas!". Hoppas att saken blir utredd nu iaf.
måndag, september 28, 2009
von Willebrand
torsdag, september 24, 2009
Besök hos barnmorskan
I övrigt diskuterade vi även min förlängda blödningstid, vilket jag kom på att fråga om då jag omedelbart blödde igenom plåstret efter blodprovstagningen. Vi kom överens om att jag ska inhämta mina journalen från vårdcentralen i Hedemora som konstaterade mina blödningsproblem när jag var yngre. Så idag har jag ringt dit och de skulle skicka journalen till mig.
måndag, september 21, 2009
sparkar på utsidan
måndag, september 07, 2009
Mer om svininfluensan
"Forskarlarm om vaccin mot svininfluensa:
- Foster och spädbarn kan få kroniska skador av etylkvicksilvret i vaccinet
Foster och barn kan få obotliga skador av det etylkvicksilver som finns i varje dos vaccin mot svininfluensan, säger professorn emeritus i miljömedicin, Maths Berlin, som är en av världens ledande kvicksilverforskare och ordförande i Amalgamskadefondens vetenskapliga råd.
Varje dos av influensavaccinet Pandemrix innehåller konserveringsmedlet tiomersal, en kvicksilverförening som innehåller etylkvicksilver. Det är detta vaccin som Socialstyrelsen nu har beställt till hela svenska folket.- Etylkvicksilver kan till och med vara farligare än metylkvicksilver och sönderfaller snabbt till oorganiskt kvicksilver, som effektivt skadar hjärnans celler, säger Maths Berlin. När detta inträffar under hjärnans utveckling hos foster och barn kan kroniska skador uppstå med ett livslångt lidande som följd.
- De undersökningar som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket stöder sig på kan inte utesluta en betydande risk för påverkan på hjärnutvecklingen hos foster och barn, menar Berlin. Berlin pekar främst på tre riskgrupper. Foster hos gravida kan bl a drabbas av hjärnskador med autism och Damp/ADHD som följd. Också utvecklingen av hjärnan hos barn i åldern upp till tio år kan hämmas av etylkvicksilvret. Sedan kan vuxna som har en ärftlig känslighet för kvicksilver få sjukdomssymtom. Av de tre riskgrupperna är de vuxna de minst utsatta. Europeiska läkemedelsverket (EMEA) har hävdat att tiomersal skulle vara riskfritt, men Berlin menar att man inte kunnat redovisa underlag för detta. Amalgamskadefondens generalsekretare Thomas Karlsson är mycket kritisk till Socialstyrelsens handläggning.
- Det finns kvicksilverfria vaccin, men trots att anbud lämnats på sådant har Socialstyrelsen inte tagit riskerna på allvar och anskaffat vaccinet. Andra länder har beställt allt kvicksilverfritt vaccin som kommer att tillverkas den närmaste tiden. Professor Berlin avråder gravida och barn från vaccinering med Pandemrix med Pandemrix som har tillsatsen tiomersal. - Jag anser att riskerna att få men för livet är för stora för barnen. Även som vuxen skall man avstå från vaccinet om man är känslig för kvicksilver.
- När myndigheterna påstår att vaccinet är säkert lurar man folk. Myndigheterna måste helt enkelt ta fram ett kvicksilverfritt alternativ för barn och gravida kvinnor, menar Berlin."
Jobbigt med en massa olika bud :(
fredag, september 04, 2009
Svar om vaccin mot svininfluensan under graviditet
SUMMERING:
"Rekommendation:
Då tillgängliga data visar på en påtaglig risk för allvarliga komplikationer orsakade av influensaH1N1 bör samtliga gravida rekommenderas genomgå vaccination. Vaccination kan ske underhela graviditeten"
DETALJERAT:
"Läkemedelsverkets nytta/riskvärdering av vaccination
av gravida med Pandemrix:
Nytta av vaccinet
Erfarenhet från säsongsinfluensa visar att influensa hos gravida är associerat med ökad risk för
komplikationer, främst under andra och tredje trimestern. Dessa komplikationer utgör även en
risk för fostret. Hos gravida med riskfaktorer är risken för komplikationer påtagligt större. Det
finns idag inget som tyder på att H1N1 pandemin inte uppvisar ett liknande mönster. Dock har
denna influensa i flera fall lett till svår sjukdom hos unga, i övrigt friska individer. Detta har även
drabbat gravida kvinnor.
Det finns ett antal fall där friska gravida kvinnor utan riskfaktorer har avlidit av komplikationer
från influensa. Det är av största vikt att följa hur denna pandemi utvecklas för att kunna ge en
korrekt bild av den förväntade nyttan hos gravida under olika faser av graviditeten samt
betydelsen av riskfaktorer.
Det är svårt att tydligt avgränsa en period av graviditeten då risken för komplikationer är liten.
Då det tar tid för immunsvaret att ge fullgott skydd - man avser att ge två doser med minst
3veckors mellanrum – och immunsvaret kan förväntas vara svagare under senare delen av
graviditeten, bör från nyttosynpunkt en vaccination genomföras så tidigt i graviditeten som
möjligt. En vaccination kan även ge ett visst skydd till det nyfödda barnet genom övergång av
antikroppar via placenta och detta skydd erhålls även vid vaccination under senare delar av
graviditeten.
Risker med vaccinet
Risken för skadliga effekter på fostret av vaccinet, och då särskilt av det adjuvant som ingår, är
ofullständigt känd. Djurdata visar inte på någon risk. Påverkan på implantation har diskuterats
men anses inte ha relevans för en rekommendation om vaccination vid graviditet då den endast
avser en period innan graviditeten är känd. Sammantaget visar djurdata, kliniska data med andra vacciner samt teoretiska resonemang inte på någon uppenbar risk för fostret. Förståelsen av hur vaccinet och det ingående adjuvantet fungerar är dock begränsad, och det är svårt att bedöma relevansen av djurmodeller för att värdera risker som är kopplade till immunologiska
mekanismer. Denna osäkerhet anses mest betydelsefull under första trimestern då fostret är mest känsligt. Det finns en viss risk för att vaccination kan leda till feberreaktioner vilka då bör
behandlas med paracetamol.
Sammanvägning
Risken för fostret är ofullständigt känd, men tillgängliga data och teoretiska resonemang har inte
identifierat någon särskild risk eller något som antyder att risken varierar mellan olika delar av
graviditeten. Det finns en påtaglig nytta av vaccinering av gravida och för att ge största skydd
bör vaccination ske så tidigt i graviditeten som möjligt. En vaccination kan även ge ett visst
skydd till det nyfödda barnet genom övergång av antikroppar via placenta och detta skydd
erhålls även vid vaccination under senare delar av graviditeten.
Hos gravida med riskfaktorer och gravida i andra och tredje trimestern så bedöms nyttariskbalansen vara positiv. Även om osäkerheten är större beträffande vaccination i första
trimestern anses en positiv nytta-riskbalans föreligga även i denna grupp eftersom H1N1
influensan förväntas drabba betydligt fler individer samt unga tidigare friska i större utsträckning än säsongsinfluensa."