Tänkvärt

Läste debatt i Expressen idag och tyckte det var så många kloka tankar som var skrivna där av Calle Schulman att jag ändå vill citera..

"
När jag fick veta att jag skulle bli pappa bubblade känslorna i mig. Jag var stissig och glad och vetgirig. Jag kastade mig över varenda rad från vårdguider och bli-föräldrar-sajter. Jag ville skrika ut min lycka över hela världen. Men bland det första jag fick veta var att jag och min tjej skulle vänta minst tolv hela veckor innan vi skulle berätta nyheten. Efter elva veckors graviditet, står det i den av mödravården utgivna litteraturen, "kanske man vill berätta för de allra närmaste". De allra närmaste? Varför är det så? Varför ska man inte berätta en så glad nyhet för alla man känner, så fort man får veta? Varifrån kommer traditionen att hålla tyst? Jag tror att det där hyschandet är den största orsaken till att man känner sig så förbannat misslyckad när man väl får missfall. För de allra flesta missfall som sker vet bara mamman och pappan om. De har ju blivit ihärdigt itutade att de ska vara tysta och inte säga ett ord innan tre månader har gått. Och om det går snett står de där helt ensamma med sorgen och skammen och oviljan att berätta. Jag tycker att det är orättvist att de ska behöva bära den bördan själva. [...] Den totala andelen graviditeter som resulterar i missfall är över 50 procent. Det är alltså ganska vanligt. Och vanliga saker är naturliga. Så varför inte tala högt om det? Vem har satt alla regler? Vem är det som hyschar oss?

[...]

jag tycker att vi ska sluta viska och vara hemliga med det. För hur vidrigt det än är blir det ännu värre att bära det ensam. Vi är extremt många som är med om samma sak. Låt oss prata öppet om det. Låt oss skita i de tolv veckorna och ta glädjen när den kommer och sorgen när den kommer.För en sak vet jag: tar man ut glädjen i förskott får man i alla fall vara glad en gång.
"


Jag har ju (vad jag själv vet iaf) aldrig haft oturen att få missfall, men jag har många gånger funderat över denna "fjantiga oskrivna regel" om att man måste vänta 12 veckor med att berätta att man är gravid. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Som Calle skriver så är ju frågan om det är så himla mycket bättre att bära sorgen helt ensam om nu ett missfall skulle ske. Just därför skulle iaf jag föredra att berätta för min omgivning om en graviditet innan 12 veckor har gått för om något skulle gå snett vet då iaf jag att jag skulle behöva stöd. Jaja, det är väl upp till var och en när man väljer att berätta. Om jag har den enorma turen att bli gravid en gång till så tänker då inte jag vänta dessa 12 veckor innan jag berättar det... :)