TENS

Tänkte lite idag att det kanske vore bra att ha en TENS-apparat hemma som jag kan använda vid värkarna innan vi åker in till förlossningen. Jag vill ju vara kvar i hemmet så länge som möjligt och om Marcus jobbar i Karlsborg så vore det ju bra om jag kunde stå ut med värkarna tills han kommer hem så vi kan åka in till förlossningen tillsammans. Mailade och frågade barnmorskan om vi kunde få låna hem en apparat innan så vi lär oss hur den fungerar och det var helt okej. Vi blev inbokade för en demonstration av den i samband med nästa besök hos barnmorskan.

Inatt jag drömde....

Inte för att det har med graviditeten att göra direkt men inatt drömde jag en så härlig dröm. Drömde att jag var ute och cyklade, men att handbromsen gick sönder och jag for rätt ner i diket och gjorde mig illa. Då kom pappa dit och plåstrade om mig och sedan åkte vi till cykelaffärer för att leta efter en ny cykel åt mig. Vi hade så roligt och skrattade tillsammans. Det var så härligt att känna sån värme och sånt stöd av honom. I drömmen såg jag honom också sitta och leka och gulla med vår bebis....

"Tyvärr" vaknade man upp ur drömmen och insåg att jag inte träffat pappa på flera år - att han bara ringt någon gång när han varit onykter och då mest varit otrevlig - inte gratulerat till graviditeten - att han aldrig fanns där och såg mig ta examen - att han inte kommer få se mig gravid - att han inte kan vara stolt över mig eller åtminstone säga att han är det - att man aldrig får höra honom säga att han älskar mig eller att man åtminstone kunde känna att han gör det - att han inte får se sitt/sina barnbarn växa upp...

Jag saknar så mycket att ha en pappa som bryr sig och som man kan ha kontakt med. Lite extra påmind blir man ju när man exempelvis märker hur glad Marcus är över att bli pappa, när man hör att syster ska besöka eller få besök av sin pappa, när man ser hur mycket Marcus pappa ställer upp för mig och Marcus etc etc. Jag vill också ha en pappa...kan inte någon adoptera mig eller något?

Tänk vad alkoholen kan ställa till det för folk...

Äh usch..nu blev jag lite deppig här... Måste vara graviditetshormonerna... Får sätta mig här på kontoret och tjura en stund...... Jag hatar lyckliga drömmar när verkligheten är så hård och kall...

Baka bulle

Igår var jag hemma hos mamma och bakade lite lussekatter. Det är nästan första gången under graviditeten som jag tagit det någorlunda lugnt och inte stressat och renoverat. Mamma tog några bilder på mig också.

Förvärkar

Usch så mycket förvärkar jag haft ikväll. Barnmorskorna på förlossningsinfon sa att det inte skulle göra ont, men det gör det. Aja, 41 dagar kvar och jag hoppas att bebisen stannar så pass länge i magen också....

BM-besök v 35

Då har man varit hos barnmorskan ännu en gång. Gick in i vecka 25 idag. SF-mått var 34 cm. Lite över normalkurvan. Blodtryck och up såg bra ut. Låga hjärtljud denna gång - 138slag/min. Nästa barnmorskebesök skulle tydligen vara lite längre då de skulle kolla läget på barnet, om man utvecklat antikroppar mot bebisen och så skulle man skriva ned något om amning och förlossning. Tydligen kollar man inte läget på bebisen förrän sista månaden då bebisens huvud var känsligt för tryck och man inte skulle trycka på det i onödan. Jaha, där lärde man sig något nytt. Vid nästa besök är i alla fall Marcus ledig och kan följa med. Kan ju vara kul för honom när man ska kolla något nytt. Ville väl bara tillägga att mina barnmorskor Maria och Eva-Lena verkligen är jättegulliga och mysiga. Klart slut :)

Föräldragrupp 2

Jaha, idag var man på andra föräldragruppsmötet. Framkom ju ingen ny information direkt, men dte var trevligt att träffa de andra föräldrarna. Barnmorskan frågade om någon upplevt stark smärta någon gång och jag informerade om min äggledarspolning och även lite om min oro för igångsättning med ballongkateter som härstammar från det hemska minnet av spolningen då man också använde sig av ballongkateter.

När jag kom hem från gruppen passade jag på att packa ner lite grejjer i BB-väskan: Cola light, chokladkakor, nyponsoppa, bebiskläder, bindor, nässpray, hårsnodd, sköna kläder, kamera och batterier. Ska komplettera med mobiltelefon, laddare, musik, korsordstidning, tandborste och linsvätska i ett senare skede.

Tog ett par magbilder idag (v 33+4). Ni får ursäkta blurret på ena bilden, men att ha BH på sig känns som ett straff just nu då det måste vara världens mest obekväma plagg :)

Begärt föräldrapeng

Ja nu är dte bara 45 dagar kvar så jag har skickat in min ansökan om föräldrapeng till Försäkringskassan. Kunde bara begära ett år framöver så jag har begärt för perioden 7 jan - 23 nov, sedan får jag förlänga till 9 jan sedan.

Imorgon är dte föräldragrupp igen. Ska bli spännande om än lite konstigt att gå dit själv, men så får det bli när mannen i hushållet måste arbeta.

Vinterjacka

Eftersom min dunjacka varit så himla stor så har jag varit övertygad om att jag inte skulle behöva köpa en ny jacka. I morse tänkte jag att jag skulle prova jackan för skojs skull för att se hur mycket mer jag kunde växa i den, men insåg till min stora förskräckelse att den inte gick att stänga. Eftersom det ändå inte är så lång tid kvar till BF så kändes det himla dyrt och onödigt att köpa en ny vinterjacka så jag tog en sväng förbi Myrorna idag och köpte mig en större jacka som jag kan växa i. Kom undan med 135kr, vilket ändå är rätt okej för en jacka man kanske kommer att använda i en månad. Eftersom jag inte hittade en damjacka i rätt storlek fick det bli en beige herrjacka. Ett plus i kanten var väl även att Marcus passade jättebra i jackan så han kan ju använda den sedan när jag är färdig med den...

Såg också att det fanns stooooooooooooooora mängder bebiskläder på Myrorna som var jättefina och såg helt oanvända ut. Eftersom vi redan har en del kläder hemma bestämde jag mig för att vi avvaktar lite med att köpa kläder tills vi vet vilket kön det blir på bebisen. Efter förlossningen tror jag dock vi ska besöka Myrorna :).

Föräldragrupp

Idag var jag och maken på vår första föräldragrupp och det var faktiskt roligare än vad jag förväntat mig. Jag hade väl trott att det skulle vara mer eller mindre föreläsningsform på träffen, men det var det inte. Vi fick börja med att presentera oss. Vi var fyra par och en ensam tjej på träffen. Ett par hade fått förhinder, men skulle vara med vid nästa tillfälle. Ganska snabbt märkte vi väl att det framför allt kanske var ett par som man skulle kunna tänka sig att lära känna privat då de verkade trevliga och bodde i samma bostadsområde. Mannen i förhållandet kom också från mina hemtrakter i Dalarna, vilket var lite skoj. Visst fanns det ett annat par som säkert också är trevliga, fast tyvärr bodde de ju så långt bort. Vid presentationen visade det sig att vi var 3 st som skulle ha barn 7 jan, ett par som skulle ha 9 jan och det sista paret var
beräknade till 23 jan. 7 jan var tydligen ett populärt datum :).

Jaja, efter presentationen så lade barnmorskorna ut lite olika bilder på bordet och var och en fick välja en eller flera bilder som vi tyckte symboliserade vårt föräldraskap och sedan skulle man förklara varför man valde just den bilden. Eftersom jag är besatt av katter, som många kanske redan vet, så valde jag självklart bilden på en katt. Förklarade detta med att katter för mig är en symbol för kärlek och trygghet och att jag nu får en till familjemedlem att ge min kärlek till.

Efter valet av bilder fick vi ta en liten fikapaus på familjecentralen. Det var bara en bebis kvar där för dagen och lustigt nog visade det sig att han var född 7 jan i år :)

Sedan fick vi göra en övning där barnmorskorna gav ett påstående och sedan fyra olika svarsalternativ, sedan fick man ställa sig i det hörn av rummet som representerade det svarsalternativ som bäst stämde överens med vår uppfattning. Det första frågan handlade om var man tyckte att barnet skulle sova när man kom hem från BB. De alternativ som fanns var: "Egen säng i eget rum", "Egen säng i föräldrarnas rum", "I föräldrarnas säng" och "eget alternativ". Jag ställde mig i hörnet som motsvarade egen säng i föräldrarnas rum. Förklarade detta med riskerna för plötslig spädbarnsdöd. Att bebisen ligger i egen säng tycker jag också är bäst då våra katter sover i vår säng och jag inte vill att de ska sova tillsammans med bebisen. Den andra frågan var om hur man trodde att hushållsarbetet skulle fördelas efter att barnet fötts. Alternativen var "Dela lika på arbetet", "Fortsätta precis som vanlig", "Den som är hemma tar mest ansvar" och "Eget alternativ". Jag och Marcus var överens om att vi försöker fortsätta precis som nu. Vi gör en hel del av arbetet tillsammans och sedan får man anpassa sig efter vem som har mest tid eller ork att göra en viss sak och vad man är bra på.

Andra mötet med föräldragruppen kommer Marcus tyvärr att jobba och då ska vi prata om förlossningen. Tredje mötet behandlar tiden efter barnets födelse och amning. Fjärde mötet handlar om partnerrelationen efter att man fått barn. En femte träff kommer att äga rum efter att våra bebisar fötts.

Nedskärningar inom IVF

Jaha, nu skär tydligen vissa Landsting ned på antalet gratisförsök för IVF. Det är ju förjäkligt rent ut sagt. Vad bra Jannica att du och killen ställt upp på intervjun för tv4!

http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/vasteras?videoId=1.1340068&selId=1.1062633&currPage=0

http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/uppsala?videoId=1.1339194

50 dagar + grupp

Idag är det bara 50 dagar kvar till BF och mindre än fem veckor kvar på jobbet. Ska bli så skönt att gå hem. Idag ska vi på föräldragrupp också. Blir spännande att se hur många deltagare det blir och vilka de andra är..

Bjuder på en till rolig förlossningskommentar jag läst:

"Fortsatte andas i masekn och då säger läkaren: Här var det en massa hår! Jag sliter bort masken och säger med darrande röst: Förlåt jag har glömt att raka mig."

(Det var ju bebisens hår läkaren såg mellan benen...hahah.......)

Skrattanfall på morgonen

Jaha, nu har morgonen bjudit på dagens första skrattanfall.. Läser så klart fler roliga förlossningsminnen. Det är skrivet av en tjej som höll på att föda barn på julafton. Jag förkortar historien en hel del och kommer till det jag hade så sjukt roligt åt...

"Dessutom liksom för att locka mig till de sista krystningar med barn nr1 viftar dom med en liten tomteluva: Titta här vad hon ska få när hon kommer ut! Och jag säger: Nä fyy vilken ful! (I efterhand tyckte jag inte det, men mitt i en förlossning är det lätt att vara butter av någon anlednng)"

Jaja, säkert bara jag som tyckte att det var så extremt kul, men jag får en sånt sjukt rolig bild framför mig om hur de viftar med luvan... HAHA

Drömmar

Usch, jag har haft såna jobbiga drömmar senaste veckan. Fyra dagar i sträck har jag drömt att Marcus varit otrogen och jag har varit lite småledsen när jag vaknat till fram till dess jag insett att allt bara varit en dröm. Har hört att det tydligen är rätt vanligt att drömma att ens partner är otrogen när man är gravid. Tidigare har jag inte varit gravid i drömmarna, men nu står jag där med tjock mage, ensam och övergiven i drömmen och funderar hur jag ska klara av en förlossning helt själv...Än så länge har jag inte drömt om själva förlossningen i alla fall. Självklart vet jag att Marcus inte skulle bedra mig så det känns ju skönt när man får vakna till och inse det :)

På den positiva sidan är att jag hittat en tråd i ett forum där tjejer berättat om sina roligaste minnen från sina förlossningen. Det är så sjukt roligt att jag skrattar högljutt och hysteriskt så jag gråter. Berättade en av berättelserna för Marcus igår och hade extremt svårt för att sluta skratta. Marcus tycker dock mest att det är roligt när jag tycker att någonting är extremt roligt. Här är historien jag skrattade nåt så innerligt åt:

"Jag var innan förlossningen orolig för att jag skulle tycka bebisen såg äcklig ut när den kom upp på bröstet. Hade läst om mammor som inte alls känner anknytning till den lilla bebisen i början och hade funderat lite över detta. Eftersom bebisar kan vara mer eller mindre "kletiga" direkt efter förlossnin så hade jag fått för mig att jag kanske skulle tycka att den såg skitäcklig ut. Det gjorde han inte :) Så det första jag utbrister till min man när jag får upp lillen på magen var: Älskling, han var inte äcklig!

När jag sedan skulle sys några stygn fick jag använda lustgasen igen eftersom bedövningssprayen inte hjälpte ett dugg. Hade använd lustgas genom hela förlossningen utan att känna mig snurrig eller konstig av den. Men när det var dags att sy slog lustgasen till och jag kände mig som berusad. När jag ligger där och precis har dragit in världens djupaste andetag i lustgasmasken och BM syr förfullt, tittar jag på min man med dimmig blick, tar bort masken och säger: Höhöhö... Korsstygn... höhöhö....:)"

Besök hos barnmorskan

Allt såg bra ut hos barnmorskan idag. Bra blodvärde, blodtryck, blocksocker och ingen äggvita i urinen. SF-måttet hade ökat till 32 cm, vilket var strax över normalkurvan, men ändå inom rätt intervall. Hjärtljuden lät fint och pulsen stegrades då bebisen började röra sig där inne :). Fr.o.m nu så är det dags med tätare besök hos barnmorskan varannan vecka fram till förlossningen.

Föda barn på USÖ

Igår var vi som sagt på 2 timmars föreläsning på sjukhuset om att föda barn. Halva tiden berättade en barnmorska om förlossningen och andra timmen berättade en annan barnmorska om tiden på BB efter förlossningen, amning och så vidare. Man lärde sig egentligen inte mycket nytt, men man fick ju veta bland annat att man måste uppge i telefonen när man ringer om man vill ha förlossningsrum med badkar då det bara finns två sådana rum, att kvinnan får mat då hon är inskriven på förlossningen, men att den anhörige måste ta med egen mat. Att få lite information om när man får åka hem och om amning var ju också bra.

Mindre än 2 mån

Jaha, då var det bara 59 dagar kvar till BF - mindre än två månader. Oj vad jag kommer att sakna sparkarna i magen...men jag får ju bebisen utanför magen att trösta mig med :). Kokos-katten tyckte att det var fantastiskt att matte bäddat en helt ny säng som hon kunde ligga i så nu har jag fått tampas med att skrämma bort henne från spjälsängen. Efter att hon lagt sig i sängen 2 gånger inom loppet av 10 minuter igår så fick jag lägga över en kartongskiva över sängen, men det dröjde inte länge förrän jag fick rycka ut och skrämma iväg henne igen. Lyckas inte detta får jag väl testa att lägga aluminiumfolie i sängen och se om det kan få henne att låta bli sängen...

Inrett

Min man tycker att jag är lite tråkig som skriver allt för sällan i bloggen så det är väl bäst att jag uppdaterar lite även fast det inte hänt mycket spännande. Eftersom Marcus jobbat i helgen och jag haft lite tråkigt har jag passat på att tvätta upp alla barnkläder och sängkläderna till spjälsängen. Kunde sedan inte motstå att bädda i sängen så jag gjorde det också :). Ser något sjukt mycket fram emot förlossningen nu. Ska bli spännande. Imorgon ska jag ock Marcus gå på två timmars föreläsning "Föda barn på USÖ". Tyvärr får man ju inte gå in till förlossningsavdelningen och titta, men vi får se om det sägs något av värde i alla fall.

I övrigt är det ju fars dag idag så jag och bebisen passade på att skicka ett grattis sms till pappa Marcus när vi vaknade på morgonen. Tror det uppskattades i alla fall :)

Skön kommentar

Fick en för skön kommentar av en klient idag: "Men, du är ju graviiiiiid, det var du ju inte sist vi sågs" (Jag träffade honom senast för 7 dagar sedan) ..hehe

Tänkvärt

Läste debatt i Expressen idag och tyckte det var så många kloka tankar som var skrivna där av Calle Schulman att jag ändå vill citera..

"
När jag fick veta att jag skulle bli pappa bubblade känslorna i mig. Jag var stissig och glad och vetgirig. Jag kastade mig över varenda rad från vårdguider och bli-föräldrar-sajter. Jag ville skrika ut min lycka över hela världen. Men bland det första jag fick veta var att jag och min tjej skulle vänta minst tolv hela veckor innan vi skulle berätta nyheten. Efter elva veckors graviditet, står det i den av mödravården utgivna litteraturen, "kanske man vill berätta för de allra närmaste". De allra närmaste? Varför är det så? Varför ska man inte berätta en så glad nyhet för alla man känner, så fort man får veta? Varifrån kommer traditionen att hålla tyst? Jag tror att det där hyschandet är den största orsaken till att man känner sig så förbannat misslyckad när man väl får missfall. För de allra flesta missfall som sker vet bara mamman och pappan om. De har ju blivit ihärdigt itutade att de ska vara tysta och inte säga ett ord innan tre månader har gått. Och om det går snett står de där helt ensamma med sorgen och skammen och oviljan att berätta. Jag tycker att det är orättvist att de ska behöva bära den bördan själva. [...] Den totala andelen graviditeter som resulterar i missfall är över 50 procent. Det är alltså ganska vanligt. Och vanliga saker är naturliga. Så varför inte tala högt om det? Vem har satt alla regler? Vem är det som hyschar oss?

[...]

jag tycker att vi ska sluta viska och vara hemliga med det. För hur vidrigt det än är blir det ännu värre att bära det ensam. Vi är extremt många som är med om samma sak. Låt oss prata öppet om det. Låt oss skita i de tolv veckorna och ta glädjen när den kommer och sorgen när den kommer.För en sak vet jag: tar man ut glädjen i förskott får man i alla fall vara glad en gång.
"


Jag har ju (vad jag själv vet iaf) aldrig haft oturen att få missfall, men jag har många gånger funderat över denna "fjantiga oskrivna regel" om att man måste vänta 12 veckor med att berätta att man är gravid. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Som Calle skriver så är ju frågan om det är så himla mycket bättre att bära sorgen helt ensam om nu ett missfall skulle ske. Just därför skulle iaf jag föredra att berätta för min omgivning om en graviditet innan 12 veckor har gått för om något skulle gå snett vet då iaf jag att jag skulle behöva stöd. Jaja, det är väl upp till var och en när man väljer att berätta. Om jag har den enorma turen att bli gravid en gång till så tänker då inte jag vänta dessa 12 veckor innan jag berättar det... :)