Första leendet

Idag log Miléa åt mig för första gången. Hon låg i min famn och tittade mig djupt i ögonen när hon avfyrade ett jätteleende :) Hon är bara 20 dagar gammal så det är lite tidigt trodde jag. Hade räknat med att vänta en månad så som jag fick föra med Felines första leende. Kändes så skönt att få se henne vara nöjd och le lite - hon har ju knappt varit nöjd alls sedan födseln så det värmde enormt. Skönt att få lite belöning för allt jobb och besvär som varit de senaste tre veckorna.

Bilder på Miléas eksem två dagar efetr byte till mjölkfritt

Vilken enorm förbättring det blivit av Miléas eksem. Hon är mest lite torr och narig nu och det röda har försvunnit helt. Hur hon såg ut innan hittar ni HÄR. (och då hade hon ändå sett bra mycket värre ut än när vi tog bilder på eksemen).

Tar det aldrig slut?

Miléa är riktigt riktigt besvärad av förkylningen och vi börjar misstänka rs-virus nu också. Hon pendlar mellan att få andnöd emellanåt till att lugna ner sig och kunna andas någorlunda normalt. Hon hostar mycket och det bara rosslar i henne. Hon låter som en perkulator när hon andas. Eventuellt blir det en till vända till akuten inatt. Stackars barn. Själv gråter man ju mest för att det är så jobbigt att se och höra henne drabbas av allt skit. Kan hon inte bara få vara frisk?!! Naveln misstänks det kunna vara navelbråck i också. Stackars unge säger jag bara. Mammas hjärta håller på att brista :(

Äntligen hemma

Nu är äntligen hela familjen samlade igen. Miléa ser så himla mycket bättre ut i ansiktet än vad hon gjorde igår när jag lämnade henne så det är ju glädjande att se. En läkare som var hjärtspecialist hade tydligen lyssnat på blåsljudet i Miléas hjärta igen (skrev tydligen att det var blåsljud i lungorna tidigare, men det var i hjärtat det var blåsljud), men hon sa att små barns hjärtan slår snabbt och ligger ytligt och det då kan uppstå virvelljud. Hon kände sig säker på att det inte var något fel, men vi skulle ändå få åka på återkontroller för att vara på den säkra sidan.

Åkte direkt till Apoteket för att hämta ut Altheran, men efter mycket strul med receptet som inte kommit in och som inte var undertecknat av läkaren visade sig vara en beställningsvara som skulle ta två dygn att få hem. Vi fick gott åka tillbaka till avdelning 26 på barnkliniken och få Nutrigamen som ska räcka i några dagar. Skönt att det löste sig.

Läste på mjölkallergitråden på familjelivsforumet att blodproven bara är säkra till 50% och hur många barn som är allergiska mot mjölkprotein trots att blodproverna visat negativt. Barnen har varit friska när de ätit mjölkfritt, men genast fått eksem, magproblem mm när de fått i sig mjölk. Ja vi får väl se vad provet visar, men blir hon bättre av mjölkfri kost så hoppas jag verkligen att vi fortsätter att få recept på det!

Feline var så rolig när hon fick se Althera-broshyren. Det var en bebis på utsidan så hon sa "bebiiiiiiiiiis" hela tiden och ville krama broshyren. Hon var också jätteglad över att få se Miléa igen och har kramat henne massor. Hon måste verkligen vara världens bästa storasyster. Hon älskar verkligen bebisar och framför allt lillasyster :)

Snart är vi fyra igen

Nu är lillan redo att skrivas ut från sjukhuset. Vi fick recept på sex burkar Althera. Dietisten hann inte träffa Marcus utan skickade med broschyren och sedan skulle vi få träffa en dietist senare när provresultaten kommit. Skönt att snart hela familjen är samlad igen.

Åka hem

Marcus ringde nu. Miléa har tydligen blivit bättre av behandlingen så de får nog åka hem till eftermiddagen. De skulle förmodligen få träffa en dietest för att prata om mjölkallergin och bland annat diskutera om vi kunde få Althera istället för Nutrigamen som ersättning. Jag hoppas att vi kommer få träffa dietist igen när det börjar bli dags för Miléa att äta vanlig föda vid fyra månaders ålder. Det här är ju en helt ny värld. Laktosintollerans har man ju lite koll på ändå, men mjölkallergi är ju något helt annat. Vad kan man ersätta mjölk, grädde, creme fraiche, smör, margarin etc med? Tydligen kan det finnas mjölkproteiner i tandkrämer, buljonger, bröd etc också. Ujuj. Hoppas allergin växer bort! Läste på mjolkfri.com att "Glädjande nog blir så många som 80 procent av dem fria från sin allergi i skolåldern".

Vi skulle få med oss antibiotika hem som hon skulle äta för stafylokockerna och kortisonkräm att smörja eksemen i ansiktet med.

Vikt

Ja man glömmer lätt bort att skriva oviktiga saker som viktnedgång när man har annat att tänka på, men under de senaste två veckorna har jag i alla fall gått ner 8,2 kg. Fortsätter att kämpa på...

Bilder på liten sjukling...

Nu har Miléa fått infart i armen med antibiotika oc landstingskläder på sig. Maten smakar fortfarande illa tycker hon. Hon är tapper vär lilla kämpe som står ut med allt bök.

Fått smaka nya maten

Milea har tydligen fått smaka den mjölkfria ersättningen nu, men gillade den inte alls. Hon drack bara ca 45 ml, men hade ju inte ätit på länge och då brukar hon äta 120 ml. Fanns tydligen bara Nutrigamen på sjukhuset så det var det hon fick. Tvingade Marcus att smaka på det så vi visste vad hon fick och han tyckte det smakade beskt och jätteilla. Sa åt honom att "kräva" att få Althera om de skriver ut recept på mjölkfri ersättning då ni bloggläsare tipsat mig om detta då Nutrigamen smakar snusk.

Hon har ännu inte fått träffa läkaren igen eller blivit insatt på antibiotika så vi får väl hoppas att hon får göra det snart.

Miléa på sjukhuset

Fick kontakt med barnkliniken klockar 8.30 imorse och de ville att vi skulle åka in till barnakuten på en gång så de fick titta på henne. Det tog en bra stund innan Miléa undersöktes där. Lång väntan. Man konstaterade att hon hade flera separata problem.

* Magproblem (hård avföring, magont) och eksem som förmodligen var relaterade till mjölkallergi. Blodprov togs för att se om hon utvecklat antikroppar mot mjölk. Provresultaten skulle ta 3-4 dagar.
* Blåsor och diverse fjällande utslag på kroppen som antas bero på stafylokocker.
* Infektion eller liknande i naveln. Man topsade naveln för att göra en bakterieodling så svaret dröjer flera dagar.
* Blåsljud i lungorna.
* Förkylning.

Läkarna ville sätta in antibiotika och mjölkfri ersättning och ville att Miléa skulle läggas in på sjukhuset. Marcus fick stanna kvar med Miléa då jag är för blödig av mig och bara gråter av att se Miléa må så dåligt :(. Klockan 14.30 lämnade jag dem på sjukhuset och åkte hem med Feline. Hoppas verkligen att allt kommer bli bättre nu.

Oro

Ja igår var Miléa orolig hela kvällen som vanligt. Jag som hade hoppats på att det blivit bättre, men tydligen inte. Man kan ju iofs hoppas på att hon var orolig pga att hon blivit förkyld och inte pga magsmärtor.

Miléa fick utslag i hela ansiktet och halsen (och delar av kroppen) i torsdags och det håller i sig än. BVC tyckte att vi kunde söka barnkliniken om det inte gått över då det kunde vara tecken på mjölkallergi, vilket också kunde förklara magbesvären. Gogglade lite på mjölkallergi och fick upp många symptom på det som stämmer väl överens med Miléas problem: eksem, hudrodnad, förstoppning, magont, snuva, allmän irritation, gråt, oro och rastlöshet. Får ju hoppas att det inte är mjölkallergi, men ska ringa barnmottagningen imorgon och be om att få saken utrett. Fick ju ett tips här på bloggen om nutramigen mjölkfri ersättning så kanske ska man testa det, men vi får se vad barnkliniken säger först.

Bajsat själv

Åh idag har Miléa bajsat av sig själv för första gången. Trodde inte man kunde bli glad av att en bebis bajsat på sig :). Tidigare har hon ju bara lyckats bajsa i samband med magknipsmassagen så Laktulosen verkar ju göra sitt. Miléa var faktiskt lugn både igår kväll och inatt så vi får väl hoppas att något av det vi gjort har börjat fungera. HOPPAS; HOPPAS, HOPPAS att allt ska bli bra med hennes mage nu och att vi slipper allt gnäll och skrik.

Feline lärde sig ett nytt ord igår "bääääbis". Det är så sött när hon säger bebis och pekar på Miléa :)

Felines utveckling och nappavvänjning

Med Feline är allt bra. Hon är lyckligare än någonsin när hon får gå utomhus i sina skor. Igår var vi en sväng till Marieberg och Feline fick gå runt helt själv i köpcentrat. Hon framkallade väldigt många leenden när hon struttade runt där överlycklig att få gå själv. När Marcus plockade upp henne inne i butikerna för att hon inte skulle riva i allt blev hon dock rätt besviken. Skönt att hon är så glad och nöjd nu när Miléa är så besvärlig i alla fall. Enda bekymret just nu är att hon fortfarande vägrar annan mat än välling. Det har hon gjort i över 4 månader nu. Visst, frukt går ner, men riktig mat går bara inte. Hon slåss så fort man försöker mata henne och när man ställer fram mat så hon får äta själv så leker hon mest med maten och kladdar. I stort sett ingen mat stoppar hon i munnen. Allt ligger på bord, i knät och på golvet. Känns lite tråkigt att ens laga mat åt henne när man ändå får slänga allt. Vi har ändå fortsatt att ställa fram mat åt henne varje dag och tänker att hon NÅGON gång borde börja äta.

Feline har även själv påbörjat någon egen slags nappavvänjning senaste månaden. Hon har helt slutat med nappen på dagtid och vill bara ha napp när hon ska sova. Det känns ju skönt att hon börjat trappa ner på egen hand :). När hon ska sova på natten så är det bara en speciell "sovnapp" som duger också. Marcus hade försökt att ge henne en av de andra napparna (som är samma märke och allting, men en annan färg), men då hade hon bara spottat och fräst och pekat upp mot hyllan där den andra nappen ligger och visat att det är "den" nappen hon ska ha :). Gulliga unge! Igår hade Marcus glömt att ge henne napp börjat gå ut ur rummet när Feline började protestera med att säga "pappa,pappa,pappa" och visa på att han glömt att ge henne nappen :). En annan rolig sak är att jag läste en bok för Feline igår där det stod att bebisen luktade på blommorna och då böjde sig Feline fram och sniffade på blommorna i boken *skratt*. Hur charmigt som helst. Det är verkligen kul att hon förstår så himla mycket och att man kan kommunicera med henne och att hon även själv börjar kunna göra sig förstådd.

Nu hoppas jag att Feline inte får några tänder på ett tag så vi får ha henne glad och nöjd ett tag till.

Gnäll, gnäll och mera gnäll

Miléa fortsätter vara gnällig/skrikig och besvärlig och man börjar känna att det tär rätt rejält på psyket. All vaken tid så är hon missnöjd (och vaken är hon ju i stort sett jämt tycker jag). Jag önskar så innerligt att man kunde få några positiva upplevelser med henne snart så man kan få lite saldo på plus-sidan så man orkar med de jobbiga stunderna. Det känns så himla trist att man får ångest så fort hon slår upp ögonen för att man vet att det kommer innebära timtals med besviken bebis. Jag önskar man kunde få ha lite bebismys och ha henne liggandes och mysandes på bröstet så man får känna av den där mysiga stunden. Tyvärr verkar jag helt gå miste om den där mysperioden som jag hade sett fram emot så mycket. Miléa vill ju inte alls ligga på bröstet och bara mysa. När man väl fått henne att somna så vågar man inte röra henne utan tippar på tå för att inte väcka henne så att ta upp henne och mysa när hon väl sover är ju inte ett alternativ. Dessutom så är det ju fullt upp under dagtid med Feline som är aktiv och allt annat som måste göras så enda stunden man skulle ha tid att gosa är ju egentligen från att Feline lägger sig kl 19 tills jag lägger mig vid 22, men under den tiden har Miléa i stort sett alltid sin värsta period. Bara en dag som hon inte skrikit under den tiden.

Jag känner mig så snuvad på allt den här gången. Jag hade hoppats på en underbar och mysig graviditet, men fick ett helsike med foglossning redan vecka 15 och diverse andra krämpor och besvär. Sedan hade jag sett fram emot en lika underbar förlossning som första gången, men fick det bara för jobbigt med fogarna. Sist av allt tänkte jag att det ändå skulle vara värt allt skit när man ligger där och får gosa och lukta på liten bebis, men även detta blev jag snuvad på. Under hela graviditeten har jag ju tänkt och sagt att jag verkligen ska ta tillvara på bebismyset för det går över så snabbt och jag tror Feline slutade vilja ligga och mysa runt tre månader. Jag borde ha tagit tillvara på den perioden lite bättre.

Jaja, det är väl inte skrivet i sten att Miléa ska vara så här besvärlig hur länge som helst. Kanske lugnar hon ner sig och man kan kramas med henne. Just nu är jag nog för deppig för att kunna tänka framåt. Marcus är på väg till apoteket nu och ska köpa Laktulos så vi hoppas att det kanske kan hjälpa magen. Miléa har knappt bajsat på egen hand utan bara i samband med att hon fått magknipsmassage. Fast hon är ju lika grinig även efter att hon fått bajsa.

Vilken natt och vilken dag

Miléa var så snäll och go igår kväll. I vanliga fall brukar hon vara riktigt besvärlig, gnällig och skrikig från att Feline lagt sig klokan 19 till cirka 22.30. Igår var hon lugn och go som helst. Jag fick till och med sitta och kramas med henne, vilket jag inte fått möjlighet till sedan hon föddes då hon varit så gnällig. Det fick dock Marcus igen inatt så hon skrek och gnällde i 3½ timme i sträck. Själv hade jag fullt upp hela natten då Feline skrek och väckte mig tre gånger inatt, Miléa väckte mig en gång, Lipton väckte mig en gång då han kräktes överallt och Flozzie väckte mig en gång då hon jamade och var orolig.


Gick upp klockan sju och insåg att Lipton kräkts ner båda mattorna och även stora delar av golvet på övervåningen så det var bara att städa och tvätta. Därefter blev jag varse om att Flozzie tydligen haft diarré och sprutlackerat båda kattlådorna. Var inte en bajsfri fläck på lådorna. Sedan hade någon katt försökt gå på lådan efter det, men fått bajs på tassarna och knallat runt med på övervåningen. Bara till å städa. Efter att ha städat i en timme så vaknade Feline och vi gick ner på nedervåningen. Där hade någon katt (förmodligen Lipton igen) fortsatt kräkas på vardagsrumsgolvet och i klöspelaren. Sedan skulle Feline äta frukost och direkt därefter vaknade Miléa och ville ha mat. Sedan skulle Feline gå på toa, få på sig kläder, borsta tänder m.m. Sedan var det magmassage av Miléa. Feline var trött och grinig. Var tvungen att koka fläskkarré och skala potatis mm så Feline har mat till eftermiddagen. Feline vägrade sova på övervåningen och gnällde bara. Miléa var hungrig igen. Miléa fick mat. Klockan var sedan 10 och då var det dags för Feline att äta igen. Feline fick äta, men var fortfarande trött och grinig. Fick lägga Feline. Miléa passade på att lägga en kaskadkräka över sig själv och så det stod kräkor en bra bit upp i babysittern. Tvätta av unge till ljudet av en besviken Feline. Tvätta alla Miléas kläder och babysittern. Gå in och trösta Feline och natta om. FELINE SOMNADE (underbart). Mellan alltihopa fick jag diska 3-4 ggr efter nappflaskor, frukost och matlagning. Fick sätta mig ner en stund nu vid 11.15 då jag passar på att blogga. Miléa började klaga igen nu vid 11.25 då hon så klart var hungrig efter kaskadkräkan.

Japp. I livet som tvåbarnsmamma är lugna stunder ett minne blott. Det är aldrig tyst och lugnt i det Lindbergska hemmet nu för tiden :)

Otröstlig

Ja igår var Miléa t.o.m värre än vad hon brukar vara så vi antar att lemolac inte var något bra för henne. Hon gnäller/skriker och är otröstlig minst 9 timmar om dagen nu. Lite frustrerande när man inte vet vad tusan man ska göra. Nu har hon inte bajsat på ett dygn trots magmassagen heller (och då har hon ändå ätit extremt mycket).Hon äter i stort sett hela tiden. Nä nu häller jag snart i henne rapsolja igen och se om det fungerar lika bra denna gång.

Felines första gå-skor

Igår fick Feline sina första skor som hon kan gå med (tack mormor för dem). Hon hade ett par vinterkängor tidigare, men då gick hon ju inte utomhus. Det var så roligt att se Feline ta sina första steg i ett par skor. Hon lyfte fötterna så högt till en början när hon testade dem i butiken, men hon fick ganska snabbt kläm på hur man gick i dem och sprang runt för fullt. Idag har hon gått en bit i dem utomhus och hon är SÅÅÅÅ stolt när hon får sina skor på sig och får gå i dem :)

Första besöket hos BVC

Idag var Miléa, 11 dagar, hos BVC för första gången. Hon vägde 4250g och var 55 cm lång. Hon har alltså vuxit 2 cm och gått upp 50 g sedan födseln. Sköterskan kollade naveln och konstaterade navelgranulom så som vi redan gjort. Vi skulle dock testa att badda naveln med saltlösning och se om det drar ihop sig innan vi gör en lapisering.

Innan bvc-besöket var vi en svänd till familjecentralen och busade av Feline och gjorde hand- och fotavtryck i gips av Miléa. Det var trevligt. Efter två timmars busande var Feline heeeeeeeeeeeeelt utmattad. Slutkörd är bara förnamnet :).

I love rapsolja

Eftersom Miléa varit så hård i magen och varit så gnällig och besvärad över det så gav vi henne en skvätt rapsolja i ersättningen igår på förmiddagen. Lite senare fick hon magknipsmassage och då kom det ut mängder av bajs i bra (och oljig) konsistens. Sedan blev hon jättenöjd och lättad över det. Skrek inte på hela kvällen och var relativt lugn under natten. Nu har hon börjat äta Lemolac så vi hoppas det fungerar, annars får det väl bli en till kur med rapsolja.

Magen igen

Miléa besväras fortfarande av magen och är mycket besvärad och gnällig. Hon är extremt hård i magen, men lyckas bajsa varje gång jag ger henne magknipsmassage. Bajset är hårt som tallkottar! Hon fortsätter dock att gnälla även efter att hon bajsat. Idag ska vi köpa hem annan ersättning - Semper Lemolac - och hoppas att det kan hjälpa mot hennes hårda mage. Testat både vanlig Semper och Nan, men ingen av dessa sorter verkar fungera. Sätter vårt hopp till lemolacen, annars får vi testa Minifom och se om det kan hjälpa hennes onda mage.

Vikt vecka 1

Japp, nu har jag gått på lågkaloridiet i en vecka och gick ner 5,1 kilo denna vecka. 21 kg kvar till målvikt. Idag vankas tårta så då går man väl upp igen.

Miléas välkomststårta

Imorgon kommer min gamla föräldragrupp från när jag väntade Feline samt min syster med familj på besök för att hälsa på Miléa så därför gjorde jag en tårta idag. Blev en enkel tårta med hallon, vaniljkräm och grädde då jag inte orkade lägga ner för mycket tid på innehållet då jag fokuserade på garneringen :)

Självklart blev det en stork på tårtan och en helig birma eftersom vi har tre birmor hemma :)

Maken är ivrig och vill sätta tänderna i både storken och katten. För mig är de bara garnityr - för honom är de potentiell föda (ni som känner Marcus vet väl att han är en sucker för sötsaker *ler*). Vi har lite olika perspektiv på saker och ting ibland *ler*.

Magknip + navelstumpen

Verkar som om Miléa haft problem med magknip det senaste dygnet och har varit mycket gnällig. Då gnället inte berott på varesig hunger eller närhetsbrist så förmodar jag att det är magen som spökat. Hon har varit väldigt bubblig i magen. Började ge magmassage och semperdroppar igår och hoppas att det hjälper. Får testa en period och se om det hjälper, annars får man väl gå över till steg 2 (byta från Semper till NAN ersättning) och sedan steg tre om det inte fungerar (Minifom eller mjölkfri ersättning). Får hoppas att det räcker med massage och semperdropparna.

Igår trillade Miléas navelstump av. Ser ut som att hon får navelgranulom precis som sin syster. Som tur är så har vi sparat lapispennan vi köpte när Feline hade det så vi får be BVC att lapisera naveln när vi ska dit på tisdag.

Vikt och sjukskrivning

Ja 30 kg gick jag ju upp i vikt under denna graviditet. Med Feline gick jag upp 16 kg. Inte så konstigt att jag gick upp så mycket denna gång när jag inte kunnat röra med sedan v 15 pga foglossningen. Nu ska jag satsa stenhårt på att gå ner i vikt. 2 dagar efter förlossningen (i söndags) hade jag gått ner 11 kilo. Då började jag också med lågkaloridiet så nu, fem dagar senare, har jag gått ner ytterligare 4 kilo. Har ca 22 kilo kvar till min målvikt. Helst av allt vill jag gå ner ytterligare fem kilo efter det, men det är ju bara en bonus i så fall. Nu kommer det lite besökare hit på söndag och då blir det tårta så då går jag väl säkert upp igen :/.

Läkaren ringde mig idag och jag blev sjukskriven fårn 16 mars och tre veckor frammåt. Bra det för mina fogar är tyvärr fortfarande dåliga och hindrar mig från att lyfta barnen.

Till min älskade make

Jag är så enormt lycklig över att du finns i mitt liv. Du är den bästa maken och pappan som en familj kan önska sig. Jag är så enormt tacksam för all praktiskt stöd du gett mig under min jobbiga graviditet då jag haft så enormt mycket smärtor. Du har tagit hand om Feline på heltid, du har skött om hemmet och samtidigt hjälp mig fysiskt att bland annat ta mig upp ur sängen, knyta mina skor, ta mig i/ur duschen och ge mig massage varje kväll. Du har peppat och stöttat mig psykiskt när jag känt att jag haft så ont att jag inte orkat mer, då jag gråtit hejdlöst för att jag varit så ledsen över att inte kunna ta mig ut på promenader och jag känt det som om jag suttit i fängelse. Du har härdat ut med att ta Feline på toa för pottbesök och blöjbyte samt påklädning av ytterkläder när hon haft en lång period av trots vid dessa tillfällen och skrikit rätt ut - utan möjlighet för mig att avlasta dig. Allt detta har du gjort utan minsta klagomål. Jag har nog aldrig träffat en så positiv människa! Tror jag bara hört dig säga vid ett par tillfällen att du varit less att ta Feline på toa när hon krånglar så. Jag är så tacksam för att du hjälpte mig genom hela förlossningen och peppade mig när fogarna värkte som mest och jag bara ville att barnmorskorna skulle sprätta upp mig och ta ut bebisen! Du är mitt allt och du ska veta hur fantastiskt jag tycker att du är. Jag är en mycket lyckligt lottad hustru som har dig!

                                                                  Älskar dig Marcus!

"Potträning" av Miléa +++++

Vi har ju varit dåliga på att ta Miléa på "toa" (så som vi gjorde med Feline när hon var liten) eftersom vi haft fullt upp med Feline och jag har problem med fogarna och så. När Feline var liten fick hon gå på toa efter varje måltid och tanken är ju att vi ska försöka samma sak med Miléa. Efter kvällsmålet här så tog vi och höll upp henne över handfatet och visst bajsade hon där. Åh vad duktiga ungar vi har. *Stolt mamma*

Återbesök på BB, Skillnader mellan Miléas och Felines första vecka i livet + bilder

Idag var det dags för läkarundersökning av Miléa och allt såg bra ut. De kollade bland annat leder, reflexer och hörsel. Hon vägdes också och hon har bara gått ner 100g (väger 4100g nu), så det var bra. Annars går allt jättebra med vår nya familjemedlem. Hon har sovit i sin egen bädd hela natten så det har varit skönt. De fyra första nätterna ville hon bara sova på Marcus bröst. Hoppas det håller i sig så att hon kan sova i egna bädden varje natt. På det sättet är det stor skillnad personlighetsmässigt mellan Miléa och Feline. Feline hade mycket större närhetsbehov och ville vara nära precis dygnet runt. Hon ville inte ligga i sin bädd ens på dagtid så man fick jämt bära på henne. Miléa är lite mer självständig så det är skönt då Feline behöver så mycket passning och aktivering. Feline åt också MYCKET oftare än vad Miléa gör och så kräktes Feline mer och oftare än vad Miléa gör så det blir inte alls lika mycket tvätt. Miléa äter mycket större portioner mer sällan medan Feline åt mycket mindre portioner och oftare. Det ska bli spännande att se hur Miléa fortsätter att utvecklas. Det är ju roligt om barnen får lite olika personligheter i alla fall när de är kopior av varandra utseendemässigt *skratt*

Stolt mamma som man är så måste jag ju lägga in några fler bilder på min vackra familj.

 Ibland är Miléa faktiskt vaken och då står mamma beredd med kameran!

 Åh vad stor Feline har blivit - det syns verkligen när hon kryper ner i Miléas mjuklift!

 Min älskade familj..

Mina tre hjärtan. Feline tycker om att krama lillasyster.

Dags att äta själv med bestick

Ja Feline har ju sedan julas varit kräsen med maten och i stort sett vägrat äta annat än välling så att öva på att äta själv har inte gått. Hon har iofs druckit vällingen själv och ätit smörgåsar och annan plockmat själv sedan strax före nio månaders ålder. Nu har jag dock bestämt att det är dags för henne att träna på att äta själv - kanske kan det få upp intresset för mat igen. Tidigare har hon ätit frukt och så med fingrarna, men eftersom frukt varit den enda "maten" som hon velat äta annat än välling så tänkte jag att då får hon öva sig på att äta den med sked. Så sedan igår fördelade jag apelsinen i mindre bitar än vanligt och lade en sked i tallriken. Tänkte att hon kanske skulle bli intresserad av den någon gång om den låg där och sen fick hon väl välja att äta med fingrarna om hon hellre ville det. Glatt överraskad blev jag ändå när hon faktiskt försökte att använda skeden och fick in någon bit. Andra bitar stoppade hon in med fingrarna och sedan började hon fiffla med skeden igen. Idag gjorde jag samma sak fast med makaroner, köttbullar och blandgrönsaker och då gick det också bra. Nästan all mat stannade i tallriken - jag trodde det mesta skulle hamna på golvet. Bara en makaron på golvet, ett par stycken i knät och 5-6 st på bordet. Hon fick i sig en och annan bit med sin sked och sedan fick hon i sig lite med fingrarna och en del genom att jag  matade i lite med en annan sked. Hon åt upp allt! Fantastiskt. Tänkte börja ge henne lite icke kladdig mat till en början som hon kan välja om hon vill äta med sked eller fingrar: korv/makaroner/grönsaker -köttbullar/makaroner/grönsaker - blodpuddingsbitar/morötter/frukt - ugnspannkaka med fläsk/frukt etc. Någon som kan komma på annan bra mat? Sedan när hon behärskar det får hon prova det lite kladdigare och då hoppas jag att hon fått upp intresset och aptiten för att äta igen. ja vi får väl se hur det går...

Katterna

Är så glad för att det fungerar så bra med katterna den här gången vi kom hem med en liten bebis. Förra gången blev Flozzie jättesur, började kissa inne och ratade mig en lång stund efteråt. Lipton som alltid sovit vid min huvudkudde flydde fältet så honom såg man heller inte till. Kokos är ju tyvärr död nu :(.

Den här gången har allt varit nästan precis som vanligt. Flozzie har t.o.m lagt sig i mitt knä två gånger när Miléa legat där. Kisseriet fungerar också fint för henne denna gång. Lipton sover vid min kudde. Vår nya katt Herr Kattzon är ju bästa vän med Feline då han kom hit som kattunge så för honom är barn inte någon konstighet.

Trodde det skulle bli mycket avundsjuka hos katterna denna gång också så jag är glatt överraskad över hur bra det gått.

Hembesök av barnmorskan

Nu har barnmorskan varit här på hembesök och tagit PKU-prov. Det var en långvarig och jobbig process. Stackars Miléa. Barnmorskan kunde inte hitta något bra kärl och stack henne 3 gånger och klämde som tusan om hela armen. Hon sa att Miléa förmodligen kommer på blåmärken på armarna. Hon var så extremt darrhändt att hon viftade överallt med nålen när hon skulle sticka så det var ju inte så konstigt att hon inte fick fram något blod. Jag trodde tillslut att jag skulle klappa till människan och säga åt henne att det vore bättre om jag fick sticka henne. Åh vad det värkte i mitt mammahjärta. Marcus sa också efteråt att han hade funderat på att säga åt barnmorskan att bryta och att skicka dit någon annan som var lite mer stadig på hand. Jaja - det var tortyr att stå och se på :/. Konstigt nog sov Feline sig genom hela processen trots Miléas skrik. Hon brukar ju vakna av allt. Det var i allafall första gången vi hörde Miléa skrika. Hon gnäller mest lite när hon är besviken eller hungrig. Den här behandlingen tolererade hon dock inte och jag förstår henne.

Bilder på Miléa

Kunde inte hålla mig från att "spöka ut" Miléa igår så jag fick ta några bilder :)

Syskonträff

Nu har Feline och Miléa träffats för första gången och det var extremt roligt att se Felines reaktion. Hon blev verkligen överlycklig och sa "Miléa" på en gång :). Ho kramade om henne, petaden och klappade henne. När hon inte fick lägga sig på henne blev hon dock arg och började tokskrika :).

Syskonträff

Idag ska Feline äntligen få komma hem! Svärföräldrarna behöll henne under gårdagen för att jag och Marcus skulle få återhämta oss lite och bekanta oss med Miléa. Pratade med Feline över Skype igår och henne gick det då ingen nöd på. Hon satt och åt som en häst. Verkade inte finnas någon botten i magen på henne. Kul att se henne äta för här hemma bökar hon så mycket med maten :). Farmor och farfar kanske är bättre kockar :). Hon blev i allafall mycket glad över att se oss och vinkade för fullt. Hon fattade nog inte att hon fått en lillasyster, utan pekade bara och sa "där" när vi höll upp henne framför kameran.

Nu sitter jag mest som ett barn på julafton före julklappsutdelningen och nu är det Feline som ska få VÄRLDENS bästa julklapp! Ska bli så spännande med första mötet mellan syskonen - det måste jag filma! Vi kommen nog få ett himla sjå här hemma med att hålla Feline borta från Miléa. Hon är ju fortfarande för liten för att man ska kunna förklara för henne varför hon måste låta bli lillasyster, att hon behöver sova, att det gör ont om hon petar lillasyster i ögonen, sätter sig på henne etc. Vi får väl göra vårt bästa och lyfta bort henne så kommer hon ju förstå med tiden. Feline är ju väldigt nyfiken, klättrig och hårdhänt av sig så vi kan nog inte lämna Feline ensam med Miléa för en sekund :)

Förlossningsberättelse

Vid midnatt (mellan 23.50-00.10) natten mellan den 9:e och 10:e mars vaknade jag upp för att gå på toaletten och kissa. När jag reste mig upp kände jag att det rann till i mig, så jag kupade handen under underlivet medan jag ”sprang” till toa. Fick mer än en hand full med blodblandat slem så Marcus fick torka det som runnit på golvet. Ganska snabbt därefter kom värkar. Runt 01-01.30 tiden gick jag upp igen och då kom ännu en hand full med blodblandat slem. Även denna gång kom det stor mängd slem. Strax efter klockan fem kom ännu en handfull med vätska (slem). Mycket förvånad över hur mycket slem som fanns i slemproppen så jag var osäker på om det var vattenavgång också, vilket det visade sig att det inte var. Värkarna varierade under natten och det var mellan tre och sex minuter mellan dem och varade i cirka 40 sekunder. Fram till runt 4.30. Därefter blev det återigen glesare mellan värkarna och de fortsatta komma med 10-20 minuters mellanrum resten av dagen. Mellan klockan 15-17 blev värkarna allt starkare och kom tätare igen med cirka sex minuters mellanrum. Bitar av slemproppen fortsatte komma under dagen, men få i en mer trög, geléaktig, konsistens. Mellan 17-19.30 glesades värkarna återigen ut och kom med cirka 15 minuters mellanrum. Vid det här laget hade Marcus mamma kommit hit som barnvakt till Feline då vi tänkte att förlossningen BORDE starta under natten då jag haft värkar så himla länge. Mellan klockan 19.30-20.30 kom värkarna återigen tätare och gjorde allt mer ont.

Strax före klockan 21 ringde jag förlossningen och berättade att jag haft värkar i 21 timmar, men att de varit tätare och glesare om vartannat och att fogarna nu började ta stryk. Jag undrade om de inte kunde sätta igång mig så att de blev mer regelbundna och allt kom igång ”på riktigt”. Svaret jag fick var att de inte satte igång någon på nattetid, men att jag kunde komma in och få morfin och stanna kvar så jag fick en liten vilopaus (vid det här laget hade jag ju bara fått sova cirka två timmar av de senaste 38 timmarna). Jag tackade ja till erbjudandet och klockan 21 skjutsade svärmor in oss till förlossningen.

Runt 21.20 anlände vi till förlossningen. Vi hade inskrivningssamtal med en barnmorska och fick berätta om vår situation. En timme senare undersöktes jag och var då öppen fem cm. Livmodertappen var väldigt mjuk, men inte helt utplånad (två cm kvar). Undersökningen gjorde fruktansvärt ont och tog mycket lång tid. Barnmorskan sa att de berodde på att livmodertappen var bakåtlutad och svår att känna – det skulle bli enklare att göra i ett senare skede.

Vid 23-tiden fick jag morfin och somnade cirka en halvtimme senare. Runt ett-tiden vaknade igen och sedan kom jag inte att sova mer. Värkarna fortsatte att variera mellan att vara täta och mer glesa. Klockan tre mår jag illa och kräks. Värkarna hade blivit starkare och mina fogar som fått utstå långvarigt värkarbete gjorde riktigt ont.

Vid sextiden på morgonen bad jag om TENS för att fogarna värkte för mycket. Provade detta ca 20 minuter, men tyckte ändå inte det var tillräckligt för fogarna. Började störtböla över fogsmärtorna och frågade om lustgas skulle hjälpa mig för fogsmärtorna. Barnmorskan sa att de inte ville ge smärtlindring när jag inte hade så täta värkar (var väl mellan 6-10 minuter mellan värkarna, men de var mycket kraftiga). Hon bad dock att få diskutera med en kollega. Barnmorskan kom tillbaka och sa att de ville undersöka hur mycket jag öppnat mig. Jag var lite motvillig till detta då förra undersökningen var så fruktansvärd, men gick med på det då jag insåg att de skulle vägra hjälpa mig med fogarna om jag inte gick med på att undersökas. Denna gång kändes dock undersökningen ingenting alls. Det var dock svårt och bökigt att göra undersökningen då jag inte kunde lyfta eller sära på benen pga fogsmärtorna. Vi lyckades dock genomföra den när jag låg på sidan och en barnmorska lyfte mitt övre ben samtidigt som andra barnmorskan genomförde undersökningen. Det visade sig att livmodertappen var helt utplånad och att jag var öppen sju cm. Jag fick grönt ljus att använda lustgas. Jag blev så lycklig att jag började storböla igen J. Jag fick mediciner för att förebygga att jag skulle blöda lika mycket som vid förra förlossningen.

Efter 6.30 började jag använda lustgasen och gjorde detta under cirka 1½ timme. Vid 8.20-tiden hade jag börjat krysta. De hade just diskuterat att ta hål på fosterhinnorna för att värkarna skulle komma tätare, men jag tyckte det var skönt att värkarna kom mer sällan så att jag skulle få tid att vila fogarna som var helt slutkörda så jag ville inte. 8.27 gick vattnet av sig själv med ett SPLASH! Alla blev nog nedstänkta. Krystningen var fruktansvärd för fogarna och det fick vara fler barnmorskor och tillslut även läkare med i rummet för att det var för jobbigt för mig. Jag trodde jag skulle dö vid varje krystvärk. Marcus och en barnmorska fick stå på varsin sida om mig och trycka på de bakre fogarna när värkarna kom för att jag skulle klara av att krysta. Någon envis kant gjorde de även extra svårt för bebisens huvud att komma fram. Efter två timmars krystande och många uppgivna klagomål över mina fogar föddes dock äntligen vår dotter klockan 10.17. Navelsträngen var virad runt halsen och hon var lila, men klarade sig oskadd.

Efter över 34 timmars värkarbete var jag för utmattad och uppgiven att jag hade lite svårt att känna glädjen över och ta till mig att vi faktiskt fått en underbar liten tjej. Jag var allt för utmattad helt enkelt. Kände mest glädje över att slippa fogsmärtorna – TRODDE JAG!

Allt verkade fint, jag fick höra att jag inte spruckit någonting alls och att jag inte hade blött mycket heller. Helt plötsligt började jag dock blöda och det blev ett himla hallå i rummet. En våldsam undersökning för att lokalisera blödningen påbörjades och det var så himla smärtsamt att jag fick ta hjälp av lustgasen och nu även höja dosen av lustgas då denna värk var MYCKET värre än förlossningsvärkarna. Det kändes som om de våldtog mig med spikklubba. Tårarna sprutade och hela kroppen skakade av smärta. Jag var ganska borta av lustgasen, men uppfattade att jag kunde skulle behöva åka i för operation. Jag fattade ingenting. Jag råkade nog andas in för mycket lustgas och sedan hörde jag barnmorskan säga åt mig att andas – men jag trodde ju att jag andades, men tydligen hade jag glömt det och jag visste inte hur jag andades. Det är så svårt att beskriva vad som hände, men det var det mest otäcka jag varit med om. Jag kunde inte andas. Plötsligt ”vaknade” jag till av att jag hyperventilerade och grät hysteriskt. Ja efter många om och men och medicinering av olika slag fick man i alla fall stopp på blödningen.

Det tog ett litet tag att återhämta mig psykiskt, men sedan kunde jag äntligen ta till mig att vi fått en underbar dotter. Jag fick se henne ordentligt för första gången. SÅ VACKER!

Att man kan ha två så olika förlossningar trodde jag knappt var sant. Min första graviditet och förlossning var vacker och underbar på alla sätt. Denna var helt katastrofal, utdragen och extremt jobbig. Hade det inte varit för foglossningen så hade den nog bara varit utdragen, men fogsmärtorna blev bara för mycket. Att föda barn med foglossning är verkligen inget jag någonsin mer skulle vilja genomgå. Nu hoppas jag bara att fogarna blir bättre snart så jag kan börja leva ett normalt liv igen. Tack gode gud för att jag har en så underbar make som får ta hand om både mig och barnen när jag själv är helt inkapabel att röra mig själv!

Lika som bär

Ja, skulle man se vem som är vem om jag inte skrivit dit namnen? *skratt*. Enda skillnaden är nog att Feline hade storkbett både i pannan och i nacken medan Miléa inte har något sådant :)    (Klicka på bilderna för att förstora)

Miléa ett dygn

Ja igår vid midnatt fick vi komma hem. Miléa hade då passerat barnläkarundersökningen utan anmärkning. Vi tog en sjuktaxi hem och insåg att jag svullnat så erormt om mina fötter att jag inte fick på mig mina skor. Fick ta Marcus kängor i storlek 45 och de kom jag i allafall i :). Marcus hade ju sandaler med sig som han kunde ha.

På onsdag ska vi tillbaka för bland annat hörselkontroll. Fogarna gör riiiiiiiiiiiiiiktigt ont så det är inte kul. Tar mig fram millimeter för millimeter med kryckor. Att klara trappen själv är bara att glömma. Idag kommer mamma hit med en sån där duschslang man sätter till handfatet så jag kan sitta på toan och spola underlivet. Gör så ont när man ska torka bort blod och så. Skönt i alla fall att jag inte sprack vid denna förlossning heller, men jag blev rätt sargad och sprucken av undersökningarna jag fick göra efetråt när jag blödde. Känns som om de gjort undersökningen med hjälp av en spikklubba eller något! Är dock jäkligt glad över att jag inte alls blöder så mycket som jag gjorde efter förra förlossningen. Då blödde jag ju huuuuuuuuuuuur mycket som helst och fick byta blöja nästan varje timme och ändå blödde jag igenom. Nu har jag legat ner hela natten och inte behövt byta binda och ändå inte blödit igenom. UNDERBART!

Status

Jag har fått klartecken att det är okej att jag åker hem ikväll. Barnläkaren hade dock inte tid att undersöka Miléa förrän runt 22-tiden så vi får stanna kvar en stund till. Tog en dusch och det var fantastiskt! Fogarna känns dock katastrofalt dåliga. Känns som om framförallt vänsterbenet är avhugget vid ljumsken. Gör svinont när jag försöker röra benet. Det rör sig inte när jag försöker röra det. Än så länge är det riktigt stor skillnad personlighetsmässigt mellan hur Miléa varit de första, snart 10 timmarna och hur Feline var. Feline var extremt snuttig och närhetskrävande och ville inte alls slita sig från bröstet. Miléa är inte snuttig alls och det går bra att lägga ner henne själv utan att hon protesterar. Förlossningen har ju dock varit mer krävande för Miléa då den var så utdragen samt att hon hade nevelsträngen runt halsen så hon är väl helt slut och medtagen.

En sak jag undrar nu är om vi kommer få på henne kläderna i storlek 50 som vi hade med oss? *skratt*. Tror dock jag var smart nog att ta med kläder i storlek 56 också så vi får kolla det. Jo nu hittade vi en blå body och ett par jeans i storlek 56 :)

Nu ska jag ta lite kvällsfika

Guleundersökning

Nu har Marcus och Miléa varit ute guleprov, det gick igenom utan anmärkning. Själv är jag fortfarande för matt i kroppen och har för mycket fogvärk för att följa med så jag stannade på rummet. Vi väntar nu på läkarundersökningen och sen ska jag ta en välbehövlig dusch.

Har fått mediciner mot blödningarna och vi ska få åka hem under kvällen om allt går som det ska.

Bilder på Miléa

Ja hon är nog riktigt lik sin syster allt..

På förlossningen (Uppdateras kontinuerligt)

21.50 Nu är det upp till mig Marcus att skriva för vi är nu på förlossningen och Sophia ligger och jobbar på med värkarbetet. Vi lämnade hemmet kl. 21 efter att kraftiga värkar gjort sig påminda. Sophia ringde in och berättade att hon haft mer eller mindre regelbundna värkar under 21 timmar. Barnmorskan sa att det var OK för oss komma in för att undersöka Sophia och för att kunna hjälpa henne att sova. Vi kom in kl. 21.20 och blev väl mottagna. Nu varierar värkarna mellan 4 och 10 min så vi får se vad barnmorskan beslutar om för åtgärder.


22.35 Vår barnmorska för natten, Sofie; var här inne och undersökte Phia. Hon kände efter och fiskade tag i livmoderstappen. Det var en smärtsam undersökning och Phia drog ett par ramsor som jag inte redovisar för er här. Hon var öppen ca 5 cm så det var bra. Hon ska ge Phia morfin för att ge Phia lugn och ro så hon kan sova.

23.05 Har fått morfin.

02.40 Somnade till runt halv tolv - tolv någonstans. Sov i lite mer än en timme och vaknade runt 01-tiden av en värk. Nu kommer värkarna mycket mer sällan än tidigare och är inte all lika kraftfulla längre. Känns som om man är tillbaka på ruta ett igen :/. Fan vad långdragen den här förlossningen verkar bli. Hm, bara för att jag skrev det där fick jag precis en kraftig värk. Börjar må rätt illa - är lite snurrig av morfinet antar jag. Har en spypåse i beredskap. /Sophia

03.11 Ja där fick jag för att jag sa att värkarna avtagit. Sedan föregående inlägg har jag haft fyra kraftiga värkar som varat längre än tidigare. Kräkts har jag också gjort. Nu ska vi ta och streama "vem vet mest" och se om illamåendet avtar snart så man kan lägga sig ner och vila igen. /Sophia

05.48 Sophia har det riktigt tufft nu. Fogarna smärtar starkt. Sophia har nu haft värkar i 30 timmar och har precis fått TENS för att stå ut. Värkarna är dock fortfarnade relativt spridda men kraftiga. Hon känner sig slutkörd och misströstar då det känns som att förlossningen precis har börjat. Det gör ont i mig att se hur jobbigt det är för Sophia. Nu hoppas vi båda på ett snabbt avslut.

06.24 Goda nyheter. BM har undersökt Sophia och hon är öppen 7 cm och livmoderstappen är utplånad. Det var en mycket stor lättnad för Sophia. Phia får lustgas nu och det rör mig att se hur glad hon blev över de goda nyheterna. Värkarna är kraftiga och hyffsat regelbundna. BM kvarstannar här nu för att fixa. Fogarna är fortfarande ett stort problem. BM ordnar med diverse mediciner för Phias blödningsbesvär och infart ska sättas.

07.02 Skiftbyte i barnfabriken. :) Sofie lämnar och Carina & Ulrika kommer. Vi närmar oss ett slut. Här är full aktivitet, tre sköterskor plockar fram allt. Sophia kämpar på och håller modet uppe.

07.06 Vatten kommer, sipprar mest.

07.40 Helt öppen och huvudet har kommit ner ganska mycket.

08.27 Gick vattnet med ett splash!

09.34 Allt går fint, Sophia kämpar på.

10.29 Äntligen!  10.17 fick vi en dotter till. Sophia gjorde en jätteinsats och tog i för kung och fosterland. Nu är vi båda bara så lyckliga och vi ska ta hand om varandra nu. Navelsträngen läg virad ett varv runt halsen.Vi återkommer.

12.05 Nu vilar vi och väntar på vår smörgås. Sophia hade en blödning i livmodern som läkarna var oroliga över och det var riktigt rabalder. Miléa var hungrig och åt fint direkt. Nu sover hon i min famn, hon är så söt. Det var en fantastisk känsla att få se henne, vi blev båda rörda till tårar. Nu kom smörgåsen så det är dags att återfå krafterna.

13.05 Nu är jag med på banan igen! Vi har nu fått Miléa undersökt och  det var en stor tjej jämfört med syster!
 * 4200 g (Feline vägde 3650 g)
* 53 cm lång (Feline var 49cm)
* 37,5 cm i huvudomfång (Feline hade 36,5cm)
Läkarna ville egentligen ha kvar mig för observation pga blödningarna, men jag vill bara åka hem så de diskuterar nu hur kan lösa det. Ja Marcus verkar ha gett en liten redogörelse för förlossningen gått till, men jag får väl återkomma någon gång med min berättelse. kan dock säga att 34 timmars värkarbete med samtidig foglossning inte är någonting jag önskar att någon annan behöver uppleva. Min upplevelse av båda förlossningarna är fruktansvärt olika, men det får jag ju skylla mycket på foglossningen som verkligen ställde till det för mig. Stort tack för alla fina kommentarer och vad trevligt att ni följt oss. Kram/ Sophia med familj

Värkarna

Ja mellan 15-17 hade jag väldigt kraftiga värkar ofta igen, men nu har det bara varit två värkar senaste 40 minutrarna. Vilket krångel. Värkar mer eller mindre under snart 18 timmar. Har det inte satt igång ordentligt till imorgon får jag nog ringa förlossningen för att åka in på kontroll. Slemproppen fortsätter att kommer, men nu är det mer "gelé-slem" än "vätske-slem". Varje gång det kommer slem så är det förenat med en kraftig värk. Börjar bli tröttsamt det här. verkar bli en långdragen förlossning. Förra gången tog det ju 14 timmar allt som allt.

Liten uppdatering och trött liten tjej

Ja 10-11.40 var det helt lugnt - inte en värk, sedan kom det en jättekraftig värk, men nu är dte lugnt igen. *Suck*. Fortsätter komma en del slem - fattar ingenting.

Måste ochså säga att jag aldrig sett Feline så trött någon gång som hon var när hon skulle äta mat runt 9.45. Hon somnade till sittandes med vällingflaskan i munnen. Ögonen var lite halvöppna och man såg

..och så klingade det av...

mellan 00-02 kom värkarna med 6 minuters mellanrum. Mellan 02-04.30 kom de med 4 minuters mellanrum. Sedan var det helt plötsligt uppehåll mellan 04.30-05.10. Strax efter 5 kom ännu en handfull med vätska. Fan - över tre händer fulla av vätska - inte trodde jag att det var så mycket slem i slemproppen? Efter det började värkarna regelbundet igen. Klockan 6-7 hade jag bara ca fyra värkar. Nu har jag ca 2-4 värkar i timmen. Verkar gå trögt nu :(.

Ringt in barnvakt

02:30 - Har ringt in min mamma som kommer hit och finns här så Feline har barnvakt när vi behöver åka in till förlossningen. Klockat 8 värkar och det har varit mellan 3-6 minuter mellan värkarna (snitt på 4 minuter) och de har varat i ca 40 sekunder (33-44sek).

+ 10 dagar, slem och värkar

Vaknade upp vid midnatt och skulle gå på toa. När jag reste mig så kände jag att det rann till i mig så jag kupade handen under underlivet medan jag sprang till toa. Fick mer än en hand full med blodblandat slem så Marcus fick torka det som runnit på golvet. Ganska snabbt därefter kom värkar. Sedan har det kommit lite genomskinlig vätska efter det. Runt 01-01.30 tiden gick jag upp igen och då kom ännu en hand full med blodblandat slem. Så här var det ju definitivt inte förra gången. Kände mig osäker om det bara var slemmisen eller om det även var fostervatten då det ändå var så pass stor mängd så jag ringde förlossningen. De trodde att förlossningen förmodligen kommit igång, men att det förmodligen bara är slemmet som kommit än så länge så de tyckte att vi kunde avvakta. Nu har jag fortfarande en del värkar, men de kommer rätt oregelbundet fortfarande. Har precis börjat klocka värkarna och mellan de senaste värkarna var det 4 minuter och har hållit i sig ca 30 sekunder. Hm. Undrar när det är dags att ringa in barnvakt - väntar nog ett tag till.

Barnmorskebesök v 41+1 och bilder

Ja nu har vi varit på besök hos barnmorskan och allt såg bra ut. Vi fick en tid hos specialistmödravården på tisdag (15:e) och eventuellt blir jag igångsatt då om bebisen inte kommit innan dess det vill säga.

Så här ser man ut när man gått 9 dagar över tiden...

                            Feline hjälper gärna till att lösa korsord (mammas enda tidsförtriv i väntan på lillasyster).

BF + 9 dagar... still waiting

Ingen bebis - förvånad? Svar: nej!

9 dagar övertid och barnmorskebesök idag. Ska försöka se om jag inte kan få tid för igångsättning på måndag så jag i alla fall har ett datum att inrikta mig på så får man hoppas att allt sker narutligt under helgen. Verkar som hela mekanismen står helt stilla. Tidigare hade jag kraftiga förvärkar under både dag- och kvällstid under säkert en vecka, men senaste fyra dygnen har jag inte ens haft några förvärkar. Hon har varit mycket mindre aktiv i magen också jämfört med tidigare - hon har nog slagit sig till ro där inne.

Gårdagen gick i allafall rätt bra. Satt i soffan och löste korsord från att jag gick upp tills att Feline somnade på kvällen och då kollade vi på en film. Fick i allafall tiden att gå. Fick lite tidningar av mamma idag så jag får fortsätta lösa korsord så jag får tiden att gå.

Om jag inte varit sjukskriven så hade Marcus åkt iväg på jobb idag och inte kommit hem förrän på fredag. Gissa om man hade haft ångest ifall han skulle behöva åka idag. Tur att han får vara hemma.

Återkommer senare idag och berättar hur barnmorskebesöket gått.

+ 8 dagar och riktigt grinig och less

Aldrig trodde väl jag att jag skulle behöva gå längre över tiden med barn nummer två! På 8:e dagen klockan 8.05 låg jag ju redan på BB med Feline och var nästan 10cm öppen vid det här laget. Natten har varit fruktansvärd. Jag har haft så ont. Vid fem-hugget låg jag bara och grät för att jag hade så ont och inte kunde vända mig. Marcus fick trösta och se till att jag kom upp ur sängen och kunde vända mig om. Varenda rörelse får det att kännas som att kroppen håller på att sprängas i bitar. Är det det här straffet man fick för att jag blev gravid för lätt denna gång? Foglossning sedan vecka 15, diverse andra krämpor och dessutom behöva gå minst 8 dagar över tiden? Har jag inte sonat för mitt "brott" nu? Känner mig som en idiot som klagar över att gå över tiden när det fortfarande finns så många ofrivilligt barnlösa par där ute som säkert gärna skulle vara i min situation. Jag vill dock "försvara" mig med att jag inte är otacksam och inte har något emot att gå över tiden - det som är jobbigt är att behöva ha så här ont. Jag ser fram emot att kunna vända mig om i sängen, gå en promenad om den så bara är 700 meter till Varberga (vilket jag inte klarar av att gå idag) och kunna lyfta mina barn! Jag vill ha frisk luft i mina lungor! Igår öppnade jag ett förster och bara satt och njöt (och grät ännu en skvätt för att jag måste sitta stilla inne i detta fängelse).

Hade det inte varit för att Marcus lagat köttfärssås till idag så hade jag nog hellre velat dö på fläcken. Nu kan jag jag åtminstone vänta med det till efter middagen! Har hittat en gammal korsordstidning så jag tänkte fördriva tiden med det idag. Imorgon blir det besök hos barnmorskan. Hoppas jag får en snar tid hos specialistmvc för att diskutera igångsättning. Nu skiter jag tusan i överraskningsmomentet som jag längtat så efter - enda överraskningen man får är ju ändå att bebisen aldrig vill komma ut.

Sådär, tack för att jag fått gnälla av mig.

BF + 7 dagar

7 dagar = 1 vecka = 168 timmar = 10 080 minuter = 604 800 sekunder över tiden, fast eftersom klockan är över midnatt (07.36) så man man ju lägga till 456 minuter.

Ja, ingen bebis än som ni förstår. Då jag väntade Feline så började förlossningen runt 21.15 på 7:e övertidsdagen så vi får väl hoppas att det drar igång idag. Jag hade räknat med att gå på övertid några dagar, men absolut inte att gå längre tid med andra barnet än första. Kanske hjälpte det att hålla igång, renovera dygnet runt, dricka hallonbladste etc som jag gjorde förra graviditeten? Nä till kvällen MÅSTE ju förlossningen komma igång!

BF + 6 dagar

Ja för er som trodde att jag skulle följa någon slags statistik och föda andra barnet 2-3 dagar innan första barnet så kan jag ju meddela att ni hade fel. Ännu ingen bebis som vill komma ut. Inte ens en liten slemproppsbit som velat lossna. Medan andra räknar ner till BF så räknar jag upp. Vilken evig väntan.

Feline tar i alla fall väntan med ro. Hon har blivit sitt gamla goa "jag" igen efter sjukdomar och tandsprickning. Visst är det fortfarande en del protester, men  inte gnäll och skrik dygnet runt i alla fall. Nu är nog så härlig när man ropar på henne och frågar om man inte kan få en puss - då kommer hon springandes mot en och sticker fram läpparna så man får en puss. Hon plutar dock inte med dem, utan öppnar munnen och ger en ordentligt blöt kyss :). Härliga unge.

BF + 5 dagar

Ingen bebis har ploppat ut, men däremot ploppade det in ett sms inatt från min flitigaste läsare med önskemål om vad jag skulle skriva på bloggen idag - det var från min make *ler*. För det första ville han låta meddela att jag ska ha en blogglektion med honom idag så han kan skriva små uppdateringar från förlossningen om tid och ork finns till det. För det andra tycker han att Feline är så rolig just nu då hon ska försöka härma så många ord man säger - framförallt nya ord. Igår sa Marcus till Feline att de skulle gå ut och åka pulka och då försökte hon genast att säga ordet pulka - tror det blev något i stil med "bubba", men man fattade att hon försökte få fram "pulka". Ja sådär gör hon med många ord nu. När Marcus och Feline pratade med farföräldrarna på Skype så försökte hon säga farfar.

Igår var halsbrännan riktigt jobbig och jag knaprade sötmandel och åt messmör i hopp om lindring. Lite bättre blev det, men riktigt ont gjorde det i bröst och hals hela dagen ändå. Någon annan som vet någon bra huskur mot halsbränna? Orkar inte köpa mediciner då det borde handla om dagar innan nya bebisen kommer och då känns det lite bortkastat.

En annan sak jag kom på var att Feline har insett att det inte bara är mamma som har en navel. När jag frågar var naveln är så brukar hon springa fram till mig, dra upp min jumper och peta mig i naveln. Att hon själv har en navel har hon inte fattat förän nu. Hon brukar ju ha body på sig, men hennes pjamas är tvådelad, så imorse när hon satt i sin matstol och jag frågade var naveln var drog hon upp sin pjamas och petade sig själv i magen :). Hon är ju så söt *ler*.

BF + 4 dagar (fast det känns mer som + 400 dagar)

Ingen bebis, ingen bebis och fortfarande ingen bebis! Jag har så ont i kroppen att jag inte kan slappna av för en sekund. Jag vill bara att bebisen ska komma ut nu så jag kan påbörja läkningsprocessen och bryta isoleringen som smärtorna medfört.

Igår kom jag i alla fall hemifrån en sväng då jag var på fika med mammagruppen. Fick också träffa två små söta bebispojkar på 3 och 4 veckor. Det är ofattbart att Feline har varit så där liten och orörlig för bara ett år sedan. Vad lugnt och stilla det var med de små - sover hela tiden, ligger helt stilla, protesterar inte när man ska ge mat och när de skriker för fulla muggar så låter det inte mycket alls :). Får hoppas att lillasyster kommer att ha ett positivt inflytande på Feline för hon skulle kunna lära sig ett och annat *skratt*. Nä hon är nog ändå rolig när hon flänger runt och klättrar upp precis överallt. fast protesterna och skriken som hörs över hela Hjärsta skulle man ju kunna klara sig utan emellanåt :).

Nu till den eviga frågan: Vad tusan ska vi göra idag och vad ska vi göra till helgen för att fördriva tiden? Jag skulle behöva något att göra för att få bort fokus från smärtorna. Borde kanske baka en tårta så har man fått en halv dag att gå *ler*. Nä, tårta får vänta tills bebisen är född. Då ska jag göra en stork-tårta!

BF + 3 dagar

Ingen bebis än inte. Enligt min tippning ska ju förlossningen sätta igång strax före midnatt inatt, men jag börjar nog tro att jag får gå över längre med denna bebis än vad jag gjorde med Feline. Allt annat har ju varit fruktansvärt denna graviditet så jag har väl svårt att tro att jag skulle få det lättare på något sätt. Sedan slutar väl förlossningen med igångsättning och kejsarsnitt också bara för att ställa till det ytterligare för mig. Just nu har jag inte mycket positiva tankar. Allt börjar bli så jobbigt. Jag orkar inte med mer smärtor nu.

Nu är i stort sett det sista ordnat inför bebisens ankomst. Har rensat ur en låda i badrummet att ha de små blöjorna i så vi har en låda för Felines och en låda för Miléas blöjor. Sedan har jag ställt in en till back under skötbordet med bebiskläder i storlek 50 så har vi en varsin klädback där åt ungarna.

Nu inväntar jag besök av min mamma och sedan ska jag fika med mammagruppen under eftermiddagen så då får man ju tiden att gå i alla fall.

BF + 2 dagar

Mycket värkar igår, men ingen bebis blev det trots alls. Hade inte alls såna här värkar när jag väntade Feline. Två dygn (söndagen och tisdagen) har ju värkarna hållet på i stort sett hela dagarna och känts smärtsamma och som riktiga förlossningsvärkar, men sedan har de avstannat under natten :/. Nästan så man ångrar att man tackade nej till igångsättning när man har det så besvärligt med fogar, illamående, värkar och diverse andra jobbiga och smärtsamma åkommor.

Idag var vi på besök hos barnmorskan igen. Åh vad jag VERKLIGEN hoppas att det här var det sista barnmorskebesöket. Med Feline så mätte magen 38cm på BF+5. Nu mätte den närmare 39cm. Hjärtljuden låg på 150. Blodtryck och allt såg bra ut. Förra gången var huvudet fixerat, men nu hade det trillat tillbaka lite och gick att röra lite, men det var nästintill fixerat. Ny tid bokades in 9 mars, men jag hoppas jag inte behöver gå 9 dagar över tiden.

sjukskrivning + mående

Var hos läkaren idag och sjukskrevs ytterligare två veckor i väntan på bebisen. Har mått väldigt illa hela dagen. Känner mig kräkfärdig och har inte haft någon matlust alls. Ätit lite nyponsoppa bara. Igår mådde jag ju bra och åt t.o.m fast mat. Har mycket värk i mage och nedre rygg. Satt här och tänkte tillbaka på den dagen då förlossningen med Feline påbörjades. Då hade jag mått illa hela dagen och inte fått i mig någon mat alls. Reste mig upp runt 21.15-tiden på kvällen för att försöka få i mig någon form av mat och då gick vattnet. Kanske kan detta vara ett tecken på att någonting är på gång, men vad vet jag. Kanske har jag bara blivit sjuk igen. Ska försöka vila lite mer och se hur allt går. Ni lär få veta om någonting satt igång. Ska som sagt försöka skriva nåt från förlossningen ifall jag måste åka dit inom det närmaste...

BF + 1 dag

Då var man inne på övertid denna gång också. Marcus har ju tippat att förlossningen börjar runt 21-tiden ikväll så vi får väl se om det stämmer. Min sjukskrivning gick ut igår så idag ska jag till läkaren och hoppas få den förlängd. Barnmorskan lät lite skeptisk och sa att läkarna bara sjukskriver fram till BF och att man sedan får man ta ut  föräldraledigt. Men poängen är ju att jag hela tiden varit sjukskriven från föräldraledigheten för jag fixar den ju inte *suck*. Ska jag helt plötsligt klara av att bära runt på en 13 månaders unge när jag har foglossning och är inne på övertid och inte klarat av att lyfta henne sedan vecka 15? Låter inte heller som om man ska bli sjukskriven efter förlossningen, men jag betvivlar ju att foglossningen blir bra i samma sekund som jag krystar ut bebisen. Jaja, jag ska väl inte reta upp mig i förtid - vi får se hur det går. Håller tummarna för sjukskrivning och sedan bebis till kvällen.