Gravid för tredje gången

9 december

När jag var på väg till jobbet på morgonen fick jag stanna tre gånger för att kräkas. Jag hade även varit extremt sugen på och druckit mängder av kolsyrat vatten de senaste dagarna (vilket jag också gjorde under graviditeten med Miléa). Mensen hade heller inte kommit. Allt detta tillsammans övertygade mig till 90% om att jag var gravid igen. Lånade pengar av en kollega och tog ett gravtest när jag kom hem på eftermiddagen, vilket visade sig vara positivt. Vi ska alltså ha barn igen.

12 december

Ringde mödravården för att be om att få göra vul då jag inte hade en aning om hur långt gången jag var. Jag fick vända mig till kvinnokliniken. Barnmorskan bokade dock in inskrivningssamtal 21 december. Ringde kvinnokliniken så tyckte jag kunde komma dit på en gång då jag kunde vara allt från 5-13 veckor gången (jag hade ju även mens när jag väntade Miléa och var i vecka 10 fast vi trodde jag var i vecka 5). 14.50 hade jag tid för ultraljud. Läkaren kollade länge och såg fundersam ut. Mätte kors och tvärs, sedan säger han att han kan konstatera att jag är gravid i vecka 5-7, men att han inte hittar något foster. Oftast ligger fostret i mitten här visar han och pekar på det svarta hålet på skärmen. Det finns nu två alternativ. Antingen så är det en normal graviditet och fostret sitter i kanten av livmoderslemhinnan (då syns det inte på ultraljudet i så tidig graviditet) eller så är det en missed abortion (att fostret dött utan att kroppen stötit ut det). Jag fick ta ett blodprov som de ska använda som kontroll för att se om mina gravidhormoner stiger (normal graviditet) eller sjunker (missed abortion). Nästa prov ska jag ta 19 december. Två timmar efter provet ska jag också göra ett till ultraljud och då får vi se hur allt ser ut. Jag känner mig mestadels inte orolig alls. Så länge jag mår illa och är så trött borde det ju bero på att jag fortfarande har höga gravidhormoner i kroppen? Ibland blir jag dock lite orolig och tänker ”mår jag verkligen lika illa som jag gjorde igår – mår jag inte lite bättre idag? – tänk om något är fel ändå”.

14 december

Ja inte tror jag då att HCG-värdena sjunker inte. HU vad jag kräktes idag på vägen till jobbet.

19 december
Idag var jag på ny undersökning på kvinnokliniken. Började med blodprovstagning, vilket visade att Hcg-nivån ökat bra sedan en vecka tillbaka. Två timmar efter blodprovet fick jag göra ultraljud. Läkaren var så tyst och konstig under besöket så jag tänkte att någonting var det, men det visade sig att allt såg bra att med bebisen i alla fall. Hjärtat klappade på fint och jag uppmättes vara i vecka 6+3, så bebisen borde vara planerad till 9 augusti. Men min erfarenhet säger mig att jag kommer få vänta till runt 19 augusti eller nåt.
Annars har jag mått konstant dåligt hela dagen. Kräks, mår illa och är extremt trött. På kvällen när jag stod och kräktes över toalettstolen kom Feline in och tyckte det såg jätteskoj ut så hon ställde sig bredvid mig och började hulka "huuuuäääää, huäää". Jag det var svårt att kräkas och skratta samtidigt. En lite jobbig grej är dock att jag redan nu börjar känna av fogarna. Gick ju fram och tillbaka mellan sjukhuset och jobbet (vilket inte är så långt) och efter det har jag ont i fogen fram. Nu på kvällen har jag även känt ömhet i de bakre fogarna. Fan, förra gången började det vecka 15 och då gick jag på kryckor och var sjukskriven från vecka 20. Ska jag räkna med att vara sjukskriven från vecka 12 nu då? :/ Jisses, detta verkar bli den sämsta graviditeten hittills - jag är verkligen inte gjord för att vara gravid.

21 december
Inskrivningssamta hos barnmorskan idag. Man förjar ju få rutin på det här. Pratade en del om tidigare graviditeter och förlossningar. Barnmorskan tyckte att jag kunde ställa in mig på tidig foglossning denna gång också och att det förmodligen inte finns mycket mer att göra för att förhindra det. Låter ju hoppfullt, men jag har ju ställt in mig på det. Kunde få legrigan mot mitt illamående men man blir tydligen väldigt trött av det och jag är ju helt supertrött som det är så då kräks jag nog hellre och mår illa. Måste ju hålla mig vaken på jobbet, vilket jag får kämpa med som det är i dagsläget. Lämnade urinprov som såg bra ut så några fler äggvitekontroller behövs inte. Bokade in nytt besök 19 januari och sen har jag beställt tid för KUB-test.

23 december
Igår var jag med om något minst sagt annorlunda. Började kolla på filmen human centipade 2 igår. Har sett ettan och tyckte inte den var äcklig alls. 2an innehåller tillbakablickar från ettan och jag kan säga att det inte var något vidare att se som gravid och illamående. Jag fick rusa till toaletten och kräkas för att jag blev så äcklad. Hu då. Så kände jag inte förra gången jag såg den, fast då var jag ju inte gravid :). Klarade inte av att fortsätta se den så vi fick stänga av så får jag kolla på den senare i graviditeten om illamåendet försvinner eller när bebisen tittat ut istället.