Läkarbesök för Miléa

Idag har vi bokat in läkarbesök för Miléa. Sedan födseln har hon låtit som en perkulator i andningen. Hon har  liksom varit väldigt ansträngd och bubblig i andningen kan man säga. Vi frågade läkaren en gång men då sa han bara att man kunde ha henne i fuktig luft för då kan det bli lättare att andas, men ska man ha henne med vattenkranen på i badrummet hela dagarna då? Nu har vi ju haft tre katter och en hund hemma och vi har både astma, allergier och pälsdjursallergi i släkten så nu tyckte jag att det var dags att de kollade upp henne så det inte är någonting sådant. Hon har ju även själv tendens till allergi då hon inte tålt mjölkprotein. Miléa har ju alltid haft svårt att sova på nätterna och är väldigt orolig på dagtid också. Gnällig fast hon nyss sovit läne, ätit sig mätt, bajsat, torr blöja, tandköttet insmort med bedövning vid tandsprickning coh fast hon fått närhet. Kanske gnällandet kan bero på andningen. När hon rör sig mycket blir ljudet värre och man kan känna med handen på bröstkorgen hur rosslig hon är när hon andas. Enda gången Miléa är nöjd är när hon får komma ut. Då är hon hur glad och nöjd som helst och kan sova skönt. BVC-sköterskan sa att det kunde bero på att luftfuktigheten är större utomhus och att personer med astma kan tycka att det går lättare att andas då. Fast hon är ju hur glad och nöjd som helt på familjecentralen också så det kan ju vara för att hon andas bättre där det inte finns pälsdjur?

Nu fick vi alla fall en tid hos läkaren på torsdag. Inte så förtjust i läkaren då han är lite nonchalant, men vi får väl se hur det går denna gång. Lite orolig är jag för att behöva göra mig av med katterna, men det får man ju göra om det visar sig att hon inte klarar av dem :/. Marcus jobbar ju med hund, men då får han väl prata med jobbet om det går att lösa med att dela hund med någon kollega eller så så vi slipper ha hund hemma. Jaja, man ska inte ta ut någon förlust i förskott. Hoppas såklart att allt ser bra ut, fast de borde ju ändå göras något åt hennes andning. Folk som träffar henne reagerar ju på hur hon låter. De kan fråga om hon är förkyld som väser så, men det är hon ju inte - hon har låtit så i snart 11 månader. I helgen ska iaf ungarna vara hemma hos mormor så det ska bli intressant att se hur Miléa andas där då de inte har några djur. Har inte tänkt tidigare på hur hon andas när vi är där.

När man får ha fjärrkontrollen blir man i alla fall glad.

KUB vecka 12+4

Idag var det dags för KUB testet. Av någon anledning var jag mer nervös denna gång än någon av de tidigare gångerna. Inte för att jag trodde att bebisen skulle ha någon kromosomförändring utan för att jag på något sätt var övertygad om att bebisen skulle vara död. Jag har ju haft mycket magsmärtor och så försvann det extrema illamåendet från ena dagen till det andra så därav min oro. Det tog dock inte många sekunder innan barnmorskan sa att "ja här har vi en levande bebis". Det hann hon säga innan jag ens konstaterat att det ens var en bebis där inne nästan. Inte alls lite rörlig som syskonen varit på KUB-testen, men den sparkade och rörde lite på armar och kropp emellanåt. Bebisen låg dock i helt fel ställning för att mäta nacken så jag barnmorskan fick gunga en hel del på magen, men den vägrade ändå att vända sig. Fick avbryta och gå upp och gå fram och tillbaka i rummet tills den var mer villig att vända sig. Till slut gick det att genomföra testet och vi fick lägsta risk (1:20 000) på alla kromosomavvikelserna. Många ultraljudsbilder fick vi denna gång också. Fick dem gratis för att vi stället upp på en utbildningsundersökning nästa ultraljud (rutinultraljudet) 14 mars. Barnmorskorna skulle då ha en utbildning i att närmare kolla på fosterhjärtan så först gör vi själva rutinultraljudet och sedan kommer en expert och barnmorskor som ska utbildas och kollar närmare på bebisens hjärta. Vi har ju inte mycket för oss om dagarna då Marcus är pappaledig och jag är sjukskriven så tid är ju allt vi har så då kan man ju lika gärna ställa upp. Är ju lättare för en annan att göra det är folk som jobbar om dagarna. Som tur är kan mamma vara barnvakt så att Marcus får vara med på ultraljuden också.

Bästa vänner + tuscholycka

Imorse vaknade vi av att både Feline och Miléa började prata inne på sina rum. Sedan hörde vi hur Felines dörr öppnades och stängdes. Strax därefter öppnades en ny dörr. Förstod att Feline gått in till Miléa. Sedan hör vi hur de börjar prata med varandra och gapskratta åt varandra. Det var så härligt att ligga kvar där i sängen och höra hur ungarna skrattade och busade med varandra. Syskonkärlek!

Idag fick Feline äntligen gå till Familjecentralen efter en veckas sjukdom hos hela familjen (bara Feline har varit frisk). De sista minutrarna försvann hon under ett par minuter. När hon väl återfanns hade hon målat hela ansiktet, armarna, händerna och magen med blå tuschpenna. Alla andra barn och föräldrar satt i ring och sjöng när Feline kom inspringandes och visade upp sig mitt i cirkeln för att visa upp sig och alla skrattade åt henne,men det led ju inte hon av. Uppmärksamhet är ju bara kul. Miléa märkte ju genast att Feline inte såg ut som hon brukar så hon kröp fram och började nypa och krafsa i Felines ansikte. Har försökt få bort färgen med tvål/vatten/olja, men den sitter rätt ordentligt.

Långa meningar

Feline börjar säga riktigt långa meningar. Hon kom springandes med en flöjt idag: "Mimmi vakna - sen spela flöjt". Klart att man inte kan spela flöjt när syrran ligger och sover. Hon är så charmig att jag får rysningar. Andra gulliga saker hon säger:

Jag: Mamma är så kär i dig
Feline: Nine åsså kär!

Jag: Mamma älskar dig - älskar du mamma?
Feline: Älskar mycket - mer än mycket. Puss mamma.

Hur lyckades vi skapa detta underbara mirakel som gör en så lycklig?
Miléa är ju inte direkt inne i sin mest charmiga period just nu. Hon skriker och gnäller dag som natt och det spelar inte så stor roll vad man gör. Jätteklängig också. Feline var dock exakt likadan mellan 10-14 månader. Det gick över när våren kom och hon fick sina första skor och kunde gå ut och gå minns jag. Så vi vet ju att det är en övergående period så det är ju bara att uthärda. Fast ibland lägger hon dock av världens leende som får hjärtat att smälta och det gottgör ju för de jobbiga stunderna :)

Läkarbesök

Idag fick jag träffa läkaren. Blev sjukskriven 6 veckor för foglossningen (t.o.m 29 februari). Ja det är ju alltid en början. Jobbigt att gå till läkaren var 6:e vecka, men man får väl göra det i början antar jag. I övrigt går dagarna väldigt sakta. Jag längtar verkligen efter att komma ut på en liten promenad. När det närmar sig våren ska jag i alla fall undersöka möjligheten att få rullstol så jag kan komma ut en sväng. Efter läkarbesöket unnade vi oss att köpa hamburgare från MAX och då fick man en barnburgare på köpet. Det tyckte Feline var toppen tydligen. Vår lilla matvägrare var helt plötsligt villig att smälla i sig en burgare. Jag har faktiskt inte ätit på någon Hamburgerkedja sedan 21 oktober 2009 så det kändes lite lyxigt nästan :). Minns det för att det var dagen innan min systerdotter föddes.

Foglossning och sjukskrivning

Ja nu var det kört igen då. 2 dagar fixade jag på jobbet. Vecka 10+5 är jag i idag och jag får redan använda kryckor. Klarar inte av att lyfta fötterna på egen hand och får hemskt ont av att sitta längre stunder utan möjlighet att ligga ner och vila upp kroppen. Pratade med sjukgymnasten som jag hade under förra graviditeten då jag hade svår foglossning från vecka 15 och var sjukskriven från vecka 20.

Sjukgymnasten sa att det inte finns någonting att göra för mig för tillfället. Finns ingenting att göra förrän vecka 20 (går in i vecka 11 på fredag). Vecka 20 kan jag börja med akupunktur, men sjukgymnasten sa att "ska jag vara ärlig så tror jag inte att det är någon idé då du inte blev bättre av det alls förra gången trots 6-7 behanlingar, men vi kan ju försöka om du vill". Ja det ser ju inte så ljust ut med förbättring antar jag. Förra gången hjälpte varesig TENS, Akupunktur, SI-bälte eller bäckenbottenövningar.

Nu återstår bara frågorna:
* Hur ska jag fördriva tiden i 30-32 veckor till????
* Hur 17 ska jag klara av en till förlossning med denna foglossning. Nä usch då!

Kryckor och första steget

Nu jävlarna är det inte lång tid kvar tills kryckorna åker fram. Fy hel***e vad ont jag börjar få i fogarna (både fram och bak denna gång också). Inget kärt återseende, fast inte oväntat direkt. Glömde förresten skriva att Miléa tog sitt första steg igår. Ja vi får väl se om man är sjukskriven lagom till att hon börjar gå för fullt.

2 år

Tänk vad snabbt tiden går. Imorgon fyller Feline 2 år. Skomakarens barn ska ju inte ha de sämsta skorna så jag har bakat en MYCKET speciell tårta till våran mus-älskande tjej. Fler detaljbilder på tårtan finns
HÄR

Bättre

Kräkandet verkar ha avtagit och jag mår inte alls lika illa längre. Det borde göra mig glad, men jag blir bara orolig för att något är fel. 2½ vecka kvar till ultraljud. Fogarna har dock gjort riktigt ont både igår och idag fast jag knappt har rört mig. Ska börja jobba igen på måndag om jag fortsätter må bra (har sjukskrivning till torsdag, men vill ju gärna komma igång med jobb igen). Räknar dock med att fogarna kommer bli ännu värre när jag börjar jobba då jag måste cykla till och från arbetet (7km) och sedan sitta på en obekväm kontorsstol i 8½ timme utan möjlighet att ligga och vila. Min make ger mig någon vecka och sen tror han att jag är sjukskriven igen. Jag kan väl inte annat än hålla med. Gick in i vecka 11 idag och jag har riktigt ont. Förra gången fick jag riktigt ont vecka 15 och vecka 20 kunde jag bara gå korta sträcker med kryckor.

Först är man sängliggande första delen av graviditeten för bronkit, feber och gravidillamående och sen blir det resterande på grund av foglossning säkert. Det är nästan alltid kul att vara gravid :). Denna gång kommer det dock vara vår och sommar så då tänker jag dock kräva rullstol så jag åtminstone kan komma ut en sväng till lekparken och kolla på när Feline leker. Jag kan inte ligga i soffan 24 timmar om dygnet som jag gjorde förra gången för då blir jag galen! Det enda jag får se på tv är Jake och piraterna, specialagenten Oso, Dora och Musses klubbhus så det är inte speciellt underhållande heller :).

Annars har det hänt en hel del med Feline under tiden jag varit sjukskriven. Hon räknar : 1,2,3,4,5,8,9. (6 och 7 vill hon inte kännas vid av någon anledning). Sen har hon börjar sjunga en del. "blinka, blinka, stjärna, hur jag undrar..." etc.Babblarna är hon också duktig på att sjunka " babba, bibbi, bobbo, dodo" etc.

Magsmärtor

Har de senaste dagarna haft mycket smärtor i magen så jag är lite orolig för missfall emellanåt faktisk. Hugger ordentligt i magen så det är svårt att stå :/ . Aldrig haft missfall förut, men jag har å andra sidan inte fått såna här magsmärtor tidigare heller. Kanske kan det bero på att jag inte får i mig mat då jag kräks hela tiden? - jag försöker intala mig själv det iaf. Gjorde ju ett ultraljud vecka 6 och då klappade hjärtat fint och de säger ju att missfallsrisken är 1-5% om man sett hjärtat slå så det är ju lite lugnande. Jaja man får väl gott vänta till KUB-testet 31 januari. Å andra sidan läste jag ju en gång att "så länge man mår illa så lever bebisen - annars skulle illamåendet minska eller avta" Så det borde ju vara en bekräftelse på att allt är bra.

Inte blir det bättre - lite äckelvarning

Nä det blir snarare sämre här hemma. Jag kräks och kräks och kräks och däremellan är jag yr och mår jätteilla. Kräks upp allt jag äter. Igår kräktes jag så det kom blod. Helt sårig och söndertrasad i halsen antar jag. Svider väldigt mycket i halsen nu och känns ungefär som det sitter popcornskal i halsen. jätteobehagligt. Galla kräks och också. Igår kräktes jag så intensivt att det började spruta upp i ögonen också - kändes som att få syra kastad i ögonen. Nä inte trodde jag att man kunde bli så här "sjuk" av en graviditet. De brukar ju säga att det är större sannolikhet att man väntar en flicka om man kräks, men så här var det då inte när jag väntade Feline eller Miléa i alla fall.

Läste förresten statistik från SCB:  

Att få ”triss” i pojkar eller flickor är
ganska ovanligt. Får man tre barn är
sannolikheten att få enbart pojkar 14
procent och enbart flickor 11 procent. De
allra flesta som far tre barn far alltså barn
av olika kön.

Ska bli spännande att se vad det är för filur som ställer till det för mig där inne :). Själv gissar jag faktiskt på en grabb denna gång eftersom jag mår väldigt annorlunda och med tanke på statistiken.