Idag har vi bokat in läkarbesök för Miléa. Sedan födseln har hon låtit som en perkulator i andningen. Hon har liksom varit väldigt ansträngd och bubblig i andningen kan man säga. Vi frågade läkaren en gång men då sa han bara att man kunde ha henne i fuktig luft för då kan det bli lättare att andas, men ska man ha henne med vattenkranen på i badrummet hela dagarna då? Nu har vi ju haft tre katter och en hund hemma och vi har både astma, allergier och pälsdjursallergi i släkten så nu tyckte jag att det var dags att de kollade upp henne så det inte är någonting sådant. Hon har ju även själv tendens till allergi då hon inte tålt mjölkprotein. Miléa har ju alltid haft svårt att sova på nätterna och är väldigt orolig på dagtid också. Gnällig fast hon nyss sovit läne, ätit sig mätt, bajsat, torr blöja, tandköttet insmort med bedövning vid tandsprickning coh fast hon fått närhet. Kanske gnällandet kan bero på andningen. När hon rör sig mycket blir ljudet värre och man kan känna med handen på bröstkorgen hur rosslig hon är när hon andas. Enda gången Miléa är nöjd är när hon får komma ut. Då är hon hur glad och nöjd som helst och kan sova skönt. BVC-sköterskan sa att det kunde bero på att luftfuktigheten är större utomhus och att personer med astma kan tycka att det går lättare att andas då. Fast hon är ju hur glad och nöjd som helt på familjecentralen också så det kan ju vara för att hon andas bättre där det inte finns pälsdjur?
Nu fick vi alla fall en tid hos läkaren på torsdag. Inte så förtjust i läkaren då han är lite nonchalant, men vi får väl se hur det går denna gång. Lite orolig är jag för att behöva göra mig av med katterna, men det får man ju göra om det visar sig att hon inte klarar av dem :/. Marcus jobbar ju med hund, men då får han väl prata med jobbet om det går att lösa med att dela hund med någon kollega eller så så vi slipper ha hund hemma. Jaja, man ska inte ta ut någon förlust i förskott. Hoppas såklart att allt ser bra ut, fast de borde ju ändå göras något åt hennes andning. Folk som träffar henne reagerar ju på hur hon låter. De kan fråga om hon är förkyld som väser så, men det är hon ju inte - hon har låtit så i snart 11 månader. I helgen ska iaf ungarna vara hemma hos mormor så det ska bli intressant att se hur Miléa andas där då de inte har några djur. Har inte tänkt tidigare på hur hon andas när vi är där.
När man får ha fjärrkontrollen blir man i alla fall glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar