Hemma

Hela familjen är samlade igen, men det är omläggning i Linklöping varannan dag så denna vecka är dte måndag, onsdag och fredag som gäller. Läker på fint i alla fall. Ville bara skriva en kort uppdatering då många frågat mig hur det går.

Idag avgörs ödet och citat från Feline

Idag får vi veta om lillsnuffla får vårdas i hemmet istället. Hoppas verkligen det. Saknar henne så mycket. Pratade med henne i telefonen igår och hon skrattade och lät så glad vilket värmde i hjärtat. Feline längtar nog mycket efter pappa också, igår när de pratade så var det bland det första hon sa till honom att hon älskade honom. Feline pratar mycket om att "pappa och Mimmi på sjukhuset, Mimmi bränt sig hett vatten. Har ont. Vill att de kommer hem snart".

För att försöka skriva något positivt så har Feline sagt så många gulliga saker senaste veckan. En kväll när mormor sov över kom Feline insmygandes in till min säng på natten "mamma - ligger en gubbe på mitt rum - jag sover hos dig" (det var mormor som låg i sängen bredvid henne). Jag brukar också ha öronproppar liggandes på mitt nattduksbord då jag alltid sover med dem i öronen så samma natt sa Feline förvånat "mamma - dina proppar borta" - Ja jag har dem i öronen när jag sover "men du är ju tokig du mamma" sa hon då och skrattade. Idag letade hon efter sin napp. Då sa jag att bebisen kanske sugit in den genom naveln (hon brukar ge nappen till bebisen genom att lägga den under min jumper). Efter en stund hittade hon på sin napp -"mamma, jag hittat nappen - bebisen inte allt sugit den genom naveln - du är ju tokig".

Lite glädje lär man få i vardagen också. De värsta panikångestattackerna verkar i alla fall ha försvunnit. Tidigare hade jag så stark ångest att pulsen skenade iväg och det svartnade för ögonen och jag fick en kort blackout. Nu känner jag mest den malande stressen och oron i kroppen, men inte så jag får blackout i alla fall. Jag är lite orolig för att få en chock när jag väl får se hur Miléa ser ut under alla bandage, men förhoppningsvis slipper jag se det på ett tag då hon kommer vara omlagd ett tag till.

Bara 2 v till beräknad förlossning så inom 4 veckor är bebisen definitivt här. Aldrig känt så här att jag inte alls är redo för det tidigare. Då har man ju bara gått och längtat efter förlossning och bebis. Denna gång är det tyvärr annorlunda på grund av allt som strulat. Nu vill jag bara få hem Mimmi och kunna fokusera på hennes tillfrisknande och orkar inte riktigt ta till mig en ny liten individ i mitt liv. Känns riktigt jobbigt att behöva känna så här. Vill ju bara känna den där överväldigande lyckan när bebisen föds, men är orolig för att jag kommer ha svårt att knyta an på grund av all stress och smärta jag genomgått.

håller tummarna

Inte mycket nytt på Miléa fronten. Imorgon är det dags för omläggning igen och efter det hoppas vi att de får åka hem i någon dag i alla fall. Håll tummarnsa för oss!

Miléas fortsatta behandling

Miléa och Marcus blir i alla fall kvar i Linköping över helgen. Hon har en djupare brännskada på armen som är stor som 2 st 5-kronor ungefär och där det ev behövs hudtransplantation. Detta kan dock avgöras först 2 veckor efter skadetillfället. Hon har också djupare men mindre skador på haka och bröst. Om de får komma hem på måndag så behöver vi åka ner till Linköping varannan dag för behandling. och runt början av augusti skulle det ev behövas övernattning för hudtransplantation. Riktigt påfrestande när jag beräknas föda barn där i krokarna :/

Fått träffa min lilltjej

Idag åkte vi till sjukhuset så jag fick träffa Miléa. Hon sov och har varit utmattad hela dagen efter narkosen. Hon var mindre svullen i ansiktet idag och inte inbandagerad runt huvudet så idag gick hon att känna igen. efter en stund fick vi väcka henne för att hon var tvungen att äta och då fick vi i henne nyponsoppa och sedan åt hon flera skedar fiskgryta själv. Hon va på bra humör och matade mig med gröna ärtor och gav mig både pussar och kramar. Det var himla härligt att träffa henne och se henne pigg en stund. När jag gick så blev både hon och jag väldigt ledsna. Det kändes verkligen hemskt att lämna henne och veta att det kommer dröja ytterligare en tid (vette tusan hur länge) innan vi kommer få ses igen. Jag saknar både henne och Marcus så extremt mycket och vill bara spola tillbaka tiden. Det var så mysigt när vi fick sitta alla fyra i sjukhusets matrum och äta ihop. Allt kändes precis som vanligt men ändå inte. Mår verkligen fruktansvärt just nu. Var in på ultraljud och de ville sätta igång mig om 2 veckor (1 vecka innan BF), men jag tackade nej till detta då jag verkligen inte orkar det i dagsläget och inte vet hur det går för Miléa. Att dessutom  genomgå en förlossning själv och lämnas ensam, orörlig med svår foglossning och två barn att ta hand om som jag inte får lyfta etc fungerar ju bara inte. Usch allt känns så kaotiskt. Jag skulle få komma tillbaka till specialistmödravården runt bf för att se om jag ville bli igångsatt då, men jag betvivlar på att jag kommer vilja det :/. Allt jag vill är att få lite lugn och ro, men det verkar vara en omöjlighet :(

VAB

Jag funderar verkligen på hur Försäkringskassan behandlar folk.

Jag är höggravid i vecka 38 och har haft svår foglossning sen vecka 6. Jag sitter i rullstol och behöver hjälp att ta hand om barnen, handla, laga mat etc. Jag är sjukskriven då jag inte kan vårda våra barn på 1½ och 2½ år. Jag varken kan eller får lyfta upp mina barn på grund av smärtorna och att böja sig är riktigt smärtsamt Jag kan inte sitta på golvet och leka med dem, inte byta blöja, inte klä på dem etc. Pappan har tagit ut vård av barn för att jag inte kunnat vårda barnen. I måndags råkade min minsta dotter ut för en olycka och blev brännskadad och har vårdats på sjukhus sedan dess. Hon ska nu flyttas till Linköpings lasarett och ev genomgå hudtransplantation. Barnens pappa måste vara med 1½ åringen på sjukhuset vilket inneburit att 2½ åringen varit tvungen att vara hemma. Då jag inte klarar av att ta hand om dottern pga foglossningen har deras mormor fått ställa upp. Imorgon (torsag , 4 dagar efter olyckan) så ska mormor börja jobba. Försäkringskassan ger inte mormor möjlighet att ta ut vård av barn, vilket innebär att jag, som har svår foglossning och är sjukskriven för att jag inte kan vårda barnen kommer att lämnas ensam med barnet. Var finns barnperspektivet? Jag är alltså sjukskriven för att jag inte kan vårda barnen, men ingen annan får möjlighet att ta ut vård av barn för att hjälpa mig utan jag förväntas få klara mig själv. Ska mitt barn vara tvunget att sitta i smutsiga blöjor och svälta? jag kan inte laga mat eller ta mig till affären själv. Jag tycker det är hemskt hur man kan behandlas så i dagens samhälle!

Linköping

Brännskadan var värre än de trott. Miléa var tvungen att sövas vid undersökningen. Hon protesterade mycket vid insättande av infart så hon fick sövas med mask, vilket hon tyckte var hemskt. Imorgon får de åka vidare till Linköpings brännskadeavdelning och sedan blir det eventuellt hudtransplantation. Usch. Jag orkar inte med detta och jag orkar definitivt inte med att föda barn det närmsta halvåret känns det som :(. Får iaf åka in på tillväxtultraljudet idag istället för imorgon.

Brännskada

Måndagen 16 juli hände något hemsk på morgonen. Marcus och Miléa var i köket och jag var inne på Andrés blivande barnrum. Plötsligt hörde jag en duns och därefter ett gallskrik från Miléa. Sedan hör jag hur Marcus rusar in i badrummet och ser hur han börjar duscha Miléa. Min första tanka var att jag inte såg något blod och att det måste vara okej då jag trodde att hon ramlat. Den tanken höll bara i sig någon millisekund så jag såg hur det rann skinn från Miléas kropp och att det låg tevatten på golvet så jag fattade snabbt att hon fått hett tevatten över sig. Jag började ringa 1177 men där var det bara massa sifferalternativ man skulle knappa in och jag hörde inte ett skvatt då Miléa skrek så hemskt så jag lade snabbt på oc ringde 112 istället (klockan 7.34). Fattar egentligen inte varför jag inte ringde 112 på en gång, men allt gick ju så snabbt och jag fattade ju inte riktigt omfattningen eller någonting. Fick ett bra bemötande av SOS-operatren som genast skickade en ambulans. Började göra iordning en kasse med välling och kläder till Miléa. Sedan tog jag över och spolade Miléa medan Marcus klädde sig i ordning.  Ringde min mamma en massa gånger samtidigt då jag förstog att jag skulle bli ensam med Feline, vilket inte skulle funka med min foglossning. Sjöng lite för Miléa under tiden jag spolade henne och under kortare sekunder verkade det distrahera henne. Hon avbröt också skriket och sa "där" och pekade på några saker i badrummet ett par gånger, men sedan  skrek hon igen. Jag är förvånad över hur lugn och koncentrerad jag var under hela tiden. Såg hur vita hudflikar lossnade från Miléas axel och bröst och hur hon darrade så hemskt på munnen när hon grät. Hon stod dock helt stilla i duschen och var jättesnäll när jag spolade henne. Efter ett tag böt Marcus av mig då jag fick öppna för ambulansmännen som kom. Jag fick titta till Feline som satt på pottan och kissade och ropade efter hjälp så jag vet inte riktigt vad som sades. När jag kom tillbaka så stod Marcus med ledsen Miléa på armen och åt några skedar gröt så jag röt väl åt honom att ge fan i att äta och följa med ambulansmännen istället. Var kanske lite väl otrevlig. När  Marcus gick iväg såg jag helt plötsligt att Miléa även brännskadat sig på kinden och över halsen och där hade vi inte spolat. Min första tanke var väl "åh nej, inte ansiktet - hon kommer bli missbildad och mobbad resten av livet".

När det var tomt hemma så tog jag mig ut till Feline som satt på altanen och åt av frukostosten. Nu släppte var chocken och jag började darra och gråta. Inte fick jag tag på min mamma heller och där stod jag med foglossning och Feline att ta hand om. Ringde Felines morfar, men han trodde att mamma sov. Till slut fick jag försöka få in Feline i bilen så vi kunde åka till mormor och få hjälp. Feline ville bara trotsa och inte alls följa med till bilen, men jag lyckades muta henne (att bära en trotsig unge är ju inte alternativ med foglossning). Som tur är kunde Feline ta sig upp i bilstolen själv. Kunde inte spänna fast Feline ordentligt för foglossningen, men det fick helt enkelt vara så då mormor inte bor så långt bort.

Fick sedare meddelande från Marcus om att Miléa fått smärtstillande när de kom till akuten och fått förband som även dämpade smärtan. Hon lugnade ner sig och kunde sova. Hon hade andra gradens brännskada på 16% ( 1% är tydligen lika stor som den skadades handflata+fingrar). De fick inte komma hem på måndagen. Miléa hade feber som reaktion efter skadan och behövde behållas kvar på sjukhuset för observation. Mamma fick hjälpa mig att ta hand om Feline. På tisdagsmorgonen fick vi veta att Miléa skulle behöva vara kvar till på onsdagen då plastikkirurgen skulle söva henne och ta av bandagen. Hon hade 40,1 graders feber. Åkte in till sjukhuset med mormor och Feline för att hälsa på snufflan. När vi kom utanför dörren på hyssjade Marcus och visade att Miléa precis somnat. Kollade på Miléa genom fönstret. Då kom chock nr 2. Var inte alls beredd på att Miléa skulle vara så väldigt bandagerad som hon var. Man såg ju inte ens hennes lockiga hår. Sedan var hon helt klotrund och svullen i ansiktet. Jag kände knappt igen henne. Såg inte alls ut som min Miléa. Och en sjukhusrock i liten storlek :(. Efter ett tag började Feline gorma om att hon ville se lekrummet så hon väckte Miléa. Fick gå in och hålla henne. Visste inte riktigt hur man skulle hålla i henne för att inte göra henne illa så det kändes så konstigt. Såg också hur det vätskat igenom Miléas bandage, vilket jag tyckte så otäckt ut. Fick veta att man skulle skriva upp all vätska hon fick i sig och att blöjorna skulle vägas.

Åkte hem och min syster med familj kom hem till mig och tog med oss ut så Feline fick leka lite. Det var ett bra sätt att distrahera sig för det var svårt att få bort de hemska minnesbilderna från näthinnan och oron inför att Miléa skulle sövas. Klockan 16 var det en träff med plastikkirurgen och jag fick veta att Miléa inte skulle sövas trots allt utan att man skulle ge henne lugnande och smärtstillande istället under ingreppet på morgonen. Miléa hade 40 graders feber och man hade pratat om att sätta in sond för att hon inte fick i sig så mycket vätska. Mormor hade lyckats få i henne lite när de var i lekrummet, men inte tillräckligt. Beslutades dock att man skulle avvakta lite med sond. Fick ta med nyponsoppa på kvällen som hon brukar älska. Efter detta har jag inte fått någon uppdatering. Jag sa åt Marcus att han kunde passa på att att försöka få i Miléa vätska när han han ger henne smärtstillande under natten och kanske väcka henne runt 22-23 och ge henne vätska också. Annars sover hon ju hela natten i vanliga fall. Första natten hade hon medicinerats 3 gånger under natten för smärtorna. Vet som sagt inte hur det gått än. Avvaktar då Miléa skulle in till operationssalen klockan 8 nu på morgonen. Klockan är 09.38 nu och jag har inte hört någonting än så jag vet inte hur det gått. Har väldiga magsmärtor och är så orolig - har hon feber än - fått hon i sig någon vätska - hur ser skadorna ut under bandagen - när får de komma hem? Förhandsbedömningen är att ansiktet förmodligen kommer att läka fint och att om det blir ärrbildning så är det på axel/bröst. vi hade agerat helt rätt och hon har förmodligen klarat sig bra tack vare att vi varit så snabba med att spola henne och gjort det fram tills ambulansen kom.

Som ni förstår känns det inte så prioritet att uppdatera om graviditeten nu, men kort och gott så visste inte barnmorskorna åt vilket håll bebisen ligger, men trodde att han vänt sig med huvudet nedåt, vilket jag också tror. Vi får se på ultraljudet imorgon. Känns inte alls lika spännande med ultraljudet längre och jag känner inte alls att jag orkar planera någon förlossning för tillfället.

Mindre än 1 månad kvar

Inte långt kvar nu till beräknad nedkomst. Har flyttat till Kumla och ska på första barnmorskebesöket här på fredag. Hoppas att bebisen ligger rättvänd då. Tycker inte det känns som om han ligger på tvären längre i alla fall. I  övrigt är jag riktigt förvånad över att bebisen bara haft  hicka i magen vid 2 tillfällen (1 och 2 juli) Flickorna hade ju hicka flera gånger om dagen i magen, men inte denna bebis inte. Annars är det fullt upp med flytten och så. Stöter på problem mest hela tiden. Idag ringde städfirman och avbokade flyttstäden för att hon blivit gravid *suck*. Det står vatten i källaren och i krypgrunden är det fukt på 98% så vi har en del att tänka på...