Fått träffa min lilltjej

Idag åkte vi till sjukhuset så jag fick träffa Miléa. Hon sov och har varit utmattad hela dagen efter narkosen. Hon var mindre svullen i ansiktet idag och inte inbandagerad runt huvudet så idag gick hon att känna igen. efter en stund fick vi väcka henne för att hon var tvungen att äta och då fick vi i henne nyponsoppa och sedan åt hon flera skedar fiskgryta själv. Hon va på bra humör och matade mig med gröna ärtor och gav mig både pussar och kramar. Det var himla härligt att träffa henne och se henne pigg en stund. När jag gick så blev både hon och jag väldigt ledsna. Det kändes verkligen hemskt att lämna henne och veta att det kommer dröja ytterligare en tid (vette tusan hur länge) innan vi kommer få ses igen. Jag saknar både henne och Marcus så extremt mycket och vill bara spola tillbaka tiden. Det var så mysigt när vi fick sitta alla fyra i sjukhusets matrum och äta ihop. Allt kändes precis som vanligt men ändå inte. Mår verkligen fruktansvärt just nu. Var in på ultraljud och de ville sätta igång mig om 2 veckor (1 vecka innan BF), men jag tackade nej till detta då jag verkligen inte orkar det i dagsläget och inte vet hur det går för Miléa. Att dessutom  genomgå en förlossning själv och lämnas ensam, orörlig med svår foglossning och två barn att ta hand om som jag inte får lyfta etc fungerar ju bara inte. Usch allt känns så kaotiskt. Jag skulle få komma tillbaka till specialistmödravården runt bf för att se om jag ville bli igångsatt då, men jag betvivlar på att jag kommer vilja det :/. Allt jag vill är att få lite lugn och ro, men det verkar vara en omöjlighet :(