Operation mm - slarvig på att skriva

Har slarvat med att skriva på ett tag. I torsdags 18e oktober opererades ju Miléa. eftersom jag ortfarande har problem med lyft, böja mig etc pga foglossningen och syskonen inte kunde följa med vid operationen så följde jag med Miléa till sjukhuset så fick Marcus vara hemma med André och Feline så André är den som behöver lyftas mest av alla och jag skulle kunna få hjälp av personalen på sjukhuset om lyft behövdes. Kom in till avdelning 26 klockan 7 som planerat. kl 7.15 fick hon smärtställande plåster i båda armarna och ena handen för att hon skulle få infart och sen skulle dessa sitta i en timme (fattar egentligen inte varför hon behövde detta då infarten skulle sättar efter att hon sövts och i efterhand så är jag ÄNNU mer frågande då infarten ändå sattes i foten.). 07.25 fick skulle hon äta någon flytande medicin från en spruta som skulle vara lugnande. Hon spottade ut allt så hon fick nog inte i sig ett dugg och verkade inte ett dugg oförändrad efter att hon fått det så jag frågade varför hon inte kunde få rektalt lugnande medel som hon fick i Linköping, men det behövdes tydligen inte. sedan bar det iväg till operationssalen. Jag fick klä på min en snygg onepiecedräkt i papp och hårskydd och följa med in när hon skulle sövas. Inne på operationen sa en av kvinnorna "ja då tar vi bort stygnen idag då"..öh - "nä, några stygn har hon inte - ni ska ju sy henne idag!". Kändes lite jobbigt att de inte verkade ha koll på vad de skulle göra. Miléa som var fastande och hade dragits upp 1½ timme tidigare på morgonen var trött och hungrig och ville inte medverka till något. Hon vägrade låta få på sig namnarmband så det skulle de sätta på när hon sövde. När de kom med masken som de skulle pressa över hennes ansikte och söva henne med så fick hon panik. Hon skrek, slogs och vred sig och hon fick bli blåhållen för att vara någotsånär stilla. Det var hemskt att se och tårarna började rinna på en förfärad mamma som tyckte det var jättejobbigt att se på. I efterhand sa de "vi får nog ge henne mer lugnande nästa gång". MER? - undrade jag - hon fick ju inte i sig ett dugg då hon spottade och fräste ut allt så det hade inte spelat någon roll om hon hade fått dubbel dos! Nä blir det fler gånger så KRÄVER jag att lugnande medlet ges rektalt. När Miléa sövts fick jag gå ut och vänta. Kändes lite jobbigt då jag inte riktigt litade på att de visste vad som skulle göras. Sedan ringde de när hon var färdig så fick jag sitta och vänta med henne på uppvaket. Hon sov en lång stund efter narkosen, sedan vaknade hon hastigt och slängde foten rätt upp i luften och skrek "OOOOOOOOOOOOOONT!!!". Det här är FÖRSTA gången sedan hon brännskadade sig som hon klagat över smärta. Annars har hon alltid hållit sig på gott humör. Infarten togs bort från Foten då Miléa var så besvärad över den och sen fick hon komma till mitt knä och äta en glass. Plötsligt kände jag något varmt rinna på mig. Blödde som tusan från infarten i foten och det var stora blodpölar på golvet så hon fick plåstras om. Jag frågade om vi inte skulle få träffa någon att prata om hur vi skulle sköta omläggning och så och dte verkade inte alls som om det fanns något sådant planerat, men jag kunde ju få träffa kirurgen om jag ville - "JA TACK!". Sen var Miléa väldigt ledsen så jag fick sitta och trösta tills vi åkte tillbaka till 26:an. På 26an fick Miléa äta sig älskade filmjölk och då blev allt bättre. Kirurgen kom när Miléa åt och berättade att hon inte fick bada på 5 dagar och att hon skulle läggas om var 7e dag. Vi kunde ju ses om 3 veckor då sa kirurgen. Jag undrade om vi kunde få med omläggningsgrejer hem som vi fått vid Linköping. Hon behövde ju också plattor till brännskadan på axeln och nytt silikonstift till ansiktet. Sådant fanns inte hemma nu, men vi kunde ta återbesök om en vecka istället så kunde vi få grejjerna då - det tyckte jag lät bra. Undrade om vi fick tid på en gång, men den skulle skickas på posten. Idag har det gått 6 dagar och vi haft inte fått kallelse. Ringde plastikkirurgen och det hade de glömt bort. Fick en tid imorgon och då hoppas jag verkligen att de har beställt hem grejer så vi kan lägga om Miléa och smörja henne! Har inget vidare förtroende för dem här i Örebro och saknar personalen i Linköping som var väldigt måna om Miléa. Annars är allt som vanligt. 20e oktober sov André första hela natten, men efter det har det inte hänt fler gånger. Han vaknar dock bara en gång/natt. Största bekymret på nätterna är Feline som vaknar 1-5 gånger varje natt av: 1. Oförklarlig anledning - hon kan inte berätta vad hon vill-pratar bara i nattmössan. 2. Hon har tappat nappen. Vi har dock lagt reservnappar på hennes rum och säger varje kväll att hon kan gå dit om hon tappar nappen på natten så det vet hon. När hon vaknar säger hon att jag ska hämta dem, men jag säger att hon kan göra det själv och då gör hon det. 3. Hon hittar inte sina möss. Hon har ju runt 7 möss i sängen, men tydligen måste ALLA vara på plats så slarvar hon bort en så är det kört. 4. Hon har haft mardrömmar - jag går bara in och säger att det bara var en dröm och att hon kan sova vidare. 5. hon är kissnödig - tar henne på toa Hur 17 ska man få henne att sova hela nätter? Hon har nästan alltid sovit så bra, men nu har hon hållit låda varje natt i en månad.