Nu händer mycket

Först händer inget, sen händer inget och sen händer det mesta på en gång. André har ju varit väldigt sen i utvecklingen till skillnad från syrrorna som var väldigt tidiga, men igår hände det grejer. Han började krypa (drar sig fram på mage med händerna längre sträckor, går på alla fyra ett par steg), reste sig upp mot mig flera gånger och första tanden har i stort sett brutit igenom. Känns bara som lite tunt skinn över nu. Han har börjat sova hela nätter, vilket är EXTREMT skönt. Dagarna har dock varit riktigt jäkliga då André är arg och ledsen mest hela tiden och bara vill bli buren och tröstad. efter tre dygn själv har min rygg pajat ihop igen så det är kämpigt nu. Jobbigt att stå böjd över en spjälsäng - det fixar jag inte. Nu ska maken snart åka iväg på jobb igen så jag hoppas att jag kommer klar att vara själv med smärtorna.

I övrigt rullar allt på som vanligt. Har börjat ta tag i mitt liv vad gäller hälsa, vikt och spindelfobi. Målet är att gå ner 10kg till augusti och att kunna se en spindel utan att gråta hysteriskt, hyperventilera, drömma mardrömmar och lida av paranoia där jag måste genomsöka varje rum efter spindlar innan jag vågar gå in i dem.