Nyåret firas hemma i lugn och ro med barnen. Jag har gjort en barnslig smörgåstårta och vi skålar i cola med partyhattar som barnen gjort själva. När det blir mörkt skickar vi upp vackra kinesiska lyktor istället för högljudda och hemska raketer.
tisdag, december 31, 2013
2013
2013 har varit ett fantastiskt år och jag slår vad om att 2014 blir ÄNNU mer spännande. Ser verkligen fram emot att André kommer börja prata mer och mer.
Nyåret firas hemma i lugn och ro med barnen. Jag har gjort en barnslig smörgåstårta och vi skålar i cola med partyhattar som barnen gjort själva. När det blir mörkt skickar vi upp vackra kinesiska lyktor istället för högljudda och hemska raketer.
Nyåret firas hemma i lugn och ro med barnen. Jag har gjort en barnslig smörgåstårta och vi skålar i cola med partyhattar som barnen gjort själva. När det blir mörkt skickar vi upp vackra kinesiska lyktor istället för högljudda och hemska raketer.
måndag, december 30, 2013
Julen 2013
På något sätt kändes detta som vår första jul tillsammans. Till skillnad från förra året har flickorna pratat mycket om julen och tomten och var mycket förväntansfulla. Denna jul var ju också André mer nårvarande så familjen kändes komplett. Vi började med att ha uppesittarkväll dagen innan jul. Vi åt ost och kex och tittade på Arturs jul - den bästa animerade filmen någonsin. Flickorna fick äntligen öppna sina smällkarameller. På morgonen hade tomten lämnat ett varsitt paket under flickornas julgranar på respektive rum. När Miléa kom in till oss på morgonen och vi frågade om hon hade något paket under granen och hon sa nej. Hon gick in flera gånger och tittade, men sa att det inte var något paket där. Vi följde då med henne och då sa hon "titta - inget paket under granen" medan hon
lyfte på granen. Hon tog det verkligen bokstavligt. Granen stod ju inte på paketet så vi skulle väl ha sagt att paketet låg bredvid granen istället :). Det var ju ett stort paket som var större än granen så fattar inte att hon missade det.
Först spenderades julen hemma hos min mamma med min syster och hennes familj med god mat och julklappsutdelning. På eftermiddagen ar det iväg till makens släkt. Feline framkallade många skratt hos oss alla. Hon började med att berätta för tomten att hon var lite besviken för hon hade önskar sig en guldponny och att hon skrivit det på en lista, men att hon inte fick någon av tomten hemma hos mormor. Efter varje klapp som delades ut gav Feline tomten en kram med motiveringen "det kostar en kram att få en klapp förstår du". Någon gång kramade hon tomten när andra fick klappar. Någon gång sa hon åt en av de vuxna att han var tvungen att krama tomten när han fick en klapp. Efter en lång tid av julklappsavdelningen förklarade hon även för tomten att "min mamma har inte fått någon julklapp än och hon behöver också få en" jag hade tydligen varit snäll och förtjänat en tyckte hon. Feline var väldigt uppspelt på kvällen och stannade uppe till 21.30 och lekte med sina julklappar, men det får man väl göra på julafton :)
lyfte på granen. Hon tog det verkligen bokstavligt. Granen stod ju inte på paketet så vi skulle väl ha sagt att paketet låg bredvid granen istället :). Det var ju ett stort paket som var större än granen så fattar inte att hon missade det.
Först spenderades julen hemma hos min mamma med min syster och hennes familj med god mat och julklappsutdelning. På eftermiddagen ar det iväg till makens släkt. Feline framkallade många skratt hos oss alla. Hon började med att berätta för tomten att hon var lite besviken för hon hade önskar sig en guldponny och att hon skrivit det på en lista, men att hon inte fick någon av tomten hemma hos mormor. Efter varje klapp som delades ut gav Feline tomten en kram med motiveringen "det kostar en kram att få en klapp förstår du". Någon gång kramade hon tomten när andra fick klappar. Någon gång sa hon åt en av de vuxna att han var tvungen att krama tomten när han fick en klapp. Efter en lång tid av julklappsavdelningen förklarade hon även för tomten att "min mamma har inte fått någon julklapp än och hon behöver också få en" jag hade tydligen varit snäll och förtjänat en tyckte hon. Feline var väldigt uppspelt på kvällen och stannade uppe till 21.30 och lekte med sina julklappar, men det får man väl göra på julafton :)
Klapp på axeln! jag är fantastisk!
Ja nu tänker jag faktiskt skryta över mig själv så gillar ni inte det så kan ni sluta läsa här :)
* Jag har tre barn väldigt tätt och vi har varit hemma helt med dem så ingen har börjat förskola. Feline börjar 15 timmar i februari när hon är 4 år, Miléa hoppas vi få in på 15 timmar i augusti när hon är 3½ och André hoppas vi få in under hösten när han fyller tre år. kommer han inte in då kan jag nog vara hemma tills han fyller fyra år.
* Jag har en man som jobbar på annan ort så jag en ensam dygnet runt med barnen de dagar han arbetar.
* Jag har EDS som för mig innebär kronisk smärta (förutom blödningsproblematik). Jag har smärtor i rygg, höfter, handleder, tumgrepp, axlar, nacke, fingrar, knän, fötter. Sömnsvårigheter till följd av smärtor. Mina muskler arbetar 300% mer än hos en normal person för att hålla ihop mina överrörliga leder. När ni går på asfalt så springer jag i djup sand. Ibland är smärtan så svår att tårar kommer. I helger var det så jobbigt med tumgreppet att jag inte kunde dra upp kläder, byta blöja, lyfta så svärföräldrarna fick ta André och mamma tog Miléa. När jag försökte kratta löv i några minuter så pajade både händer och rygg. Jag kan inte göra det som många andra tar för givet.
Trots allt detta så tar jag hand om hem och barn själv medan maken är borta. Folk säger till mig att barn behöver dagis för att utvecklas men mina barn är duktiga på att rita, kan flera engelska ord (och då även svårare ord som Rainbow, butterfly), Feline som fyller fyra kan skriva bokstäver och kan namn på dem, igår räknade hon till femtio själv, hon kan alla siffror och även enklare mattematik (3+2 är fem etc). De är sociala och trygga. Väldigt lätta att ha och göra med. Upplever inte alls problem med trots, men det beror säkert en hel del på bemötandet. Jag låter barnen vara med och påverka. Istället för att säga till exempel " nu ska vi borsta tänderna" så säger jag något av följande alternativ " ska vi borsta tänderna uppe eller nere först idag" "vill du borsta tänderna före eller efter att du tagit på dig pjamasen" "vill du borsta tänderna själv före eller efter mig". De blir nöjda och får själv vara med och bestämma. Säger man "nu ska vi klä på oss" så får man säkert ett nej, men ger man alternativ "vill du ta på dig den rosa eller lila jumpern idag" så får man svar och de är villiga att medverka. Ni borde testa det ni som upplever att ni har trotsiga barn för jag har aldrig problem.
Summa summarum tycker jag faktisk att jag är för jäkla duktig som klarar av allt detta och uppfostra barn trots att jag har värk och är ensam dygn i sträck. jag får dock sällan någon cred för det. Det är bara min mamma och två kollegor som gett mig beröm faktiskt. När Marcus - en fullt frisk man är ute med barnen får han alltid beröm över vilken duktig pappa han är. Rätt orättvist faktiskt. När han kom cyklandes med alla tre barnen fick han höra "det krävs en riktig man för det där" - när jag kommer cyklandes med barnen efter att jag med mycket värk och ansträngning orkat klä på med min värk så får jag inte höra ett smack. Eftersom nästan ingen annan ger en cred får jag därför göra det själv : jag gör fanimej ett fantastiskt jobb! :)
* Jag har tre barn väldigt tätt och vi har varit hemma helt med dem så ingen har börjat förskola. Feline börjar 15 timmar i februari när hon är 4 år, Miléa hoppas vi få in på 15 timmar i augusti när hon är 3½ och André hoppas vi få in under hösten när han fyller tre år. kommer han inte in då kan jag nog vara hemma tills han fyller fyra år.
* Jag har en man som jobbar på annan ort så jag en ensam dygnet runt med barnen de dagar han arbetar.
* Jag har EDS som för mig innebär kronisk smärta (förutom blödningsproblematik). Jag har smärtor i rygg, höfter, handleder, tumgrepp, axlar, nacke, fingrar, knän, fötter. Sömnsvårigheter till följd av smärtor. Mina muskler arbetar 300% mer än hos en normal person för att hålla ihop mina överrörliga leder. När ni går på asfalt så springer jag i djup sand. Ibland är smärtan så svår att tårar kommer. I helger var det så jobbigt med tumgreppet att jag inte kunde dra upp kläder, byta blöja, lyfta så svärföräldrarna fick ta André och mamma tog Miléa. När jag försökte kratta löv i några minuter så pajade både händer och rygg. Jag kan inte göra det som många andra tar för givet.
Trots allt detta så tar jag hand om hem och barn själv medan maken är borta. Folk säger till mig att barn behöver dagis för att utvecklas men mina barn är duktiga på att rita, kan flera engelska ord (och då även svårare ord som Rainbow, butterfly), Feline som fyller fyra kan skriva bokstäver och kan namn på dem, igår räknade hon till femtio själv, hon kan alla siffror och även enklare mattematik (3+2 är fem etc). De är sociala och trygga. Väldigt lätta att ha och göra med. Upplever inte alls problem med trots, men det beror säkert en hel del på bemötandet. Jag låter barnen vara med och påverka. Istället för att säga till exempel " nu ska vi borsta tänderna" så säger jag något av följande alternativ " ska vi borsta tänderna uppe eller nere först idag" "vill du borsta tänderna före eller efter att du tagit på dig pjamasen" "vill du borsta tänderna själv före eller efter mig". De blir nöjda och får själv vara med och bestämma. Säger man "nu ska vi klä på oss" så får man säkert ett nej, men ger man alternativ "vill du ta på dig den rosa eller lila jumpern idag" så får man svar och de är villiga att medverka. Ni borde testa det ni som upplever att ni har trotsiga barn för jag har aldrig problem.
Summa summarum tycker jag faktisk att jag är för jäkla duktig som klarar av allt detta och uppfostra barn trots att jag har värk och är ensam dygn i sträck. jag får dock sällan någon cred för det. Det är bara min mamma och två kollegor som gett mig beröm faktiskt. När Marcus - en fullt frisk man är ute med barnen får han alltid beröm över vilken duktig pappa han är. Rätt orättvist faktiskt. När han kom cyklandes med alla tre barnen fick han höra "det krävs en riktig man för det där" - när jag kommer cyklandes med barnen efter att jag med mycket värk och ansträngning orkat klä på med min värk så får jag inte höra ett smack. Eftersom nästan ingen annan ger en cred får jag därför göra det själv : jag gör fanimej ett fantastiskt jobb! :)
lördag, december 21, 2013
förvånad
När vi är på öppna förskolan brukar de inglr sångstunden öppna en koffert på detta sätt :de räknar till tre (ett två treeeeeeeee)och så öppnar de första spännet och så räknar de till tre igen och öppnar andra spännet.
Gissa om jag blir förvånad idag när André snart 16 månader sitter med doktornsväskan hemma och säger "ett tå teeeeeee" och sen tryvker han på första spännet och så upprepar han samma sak och trycker på andra spännet. Sen gjorde han så flera gånger. Snacka om att han är lättlärd :) var så gulligt och han garvade massor :)
fredag, december 20, 2013
Miléa citat
Jag säger till Marcus "jag är så mätt efter julbordet att jag bara vill dö"
Miléa hör detta och börjar stortjuta och säger gråtandes "men då får jag ju aldrig träffa dig mer "
Får tänka på hur man uttrycker sig :)
förskoleplats
Feline fyller snart 4 år och i februari får hon börja förskolan för första gången. Blir bara 15 timmar i veckan men det känns lite sorgset att inte få ha henne hemma längre när msn haft henne hemma i 4 år. Men hon vill ju så gärna börja förskolan och det blir nog nyttigt för henne att få vänner i sin egen ålder utanför familjen. hon och Miléa är ju väldigt tighta och Feline vägrade att gå på gymnastik utan Miléa så jag hoppas att separationen går smidigt. När en av dem är hos barnvakt så pratar de båda om hur mycket de saknar varandra. Miléa vill också så gärna börja förskola. Hon fyller snart 3 men ska börja tidigast till hösten. Kommen inte bli lätt att lämna Feline på förskolan och flrklara för Miléa att hon måste följa ned hem igen.
språkliga revolutionen
Ja den senaste veckan har André börjat prata och härmas mer och mer. I tisdags hängde han glatt med och hurrade "heja mormor" tillsammans med flickorna. Han sa även "också ha". Han låter som häst, får, katt, hund, lejon och tupp. Han har börjat peka ut näsan när man frågar var näsan är och kan ta instruktioner när man ber honom att göra något. Han kan alla rörelser till sånger som "en kulen natt"och "i ett hus i skogens slut". Han älskar att dansa ich är full av energi och nyfikenhet
torsdag, december 12, 2013
lucia
I måndags var tjejerna med i sitt första luciatåg. De var inte förberedda men skötte sig så fint. Miléa dansade och feline sjöng fast hon aldrig hört låtarna. Feline har även träffat en pojkvän son hpn gick och stog hand i hand med.
Igår var Feline och marcus på biblioteket och då fick hon syn på ett vykort med ett tecknat luciatåg. Då sa hon att hon så gärna ville ha det kortet för att hon aldrig skulle glömma när hon gick i luciatåget. Så himla sött tyckte jag :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)