Snart har det gått två år sedan den värsta dagen i mitt liv och jag hoppas att jag aldrig någonsin får uppleva en värre dag!. Som vi vet så brännskadades Miléa 16 juli 2012. Väntar ni på kallelse för 2¨årsuppföljningen i Linköping.
Här om veckan råkade jag själv brännskada mig på lim från en limpistol på handen och såret blev även infekterat och jag har haft jätteont. Nu läker såret och det klias nå enormt jävla mycket! Snälla Miléa berätta för mig hur 17 du kunde sprina runt samma eftermiddag fast du blev så kraftigt bränd, hela kroppen svullnat upp, du var bandagerad hela du, hade infarter i båda fötterna och över 40 graders feber. Sällan har du klagat på klådan, men ibland gör du det och nu förstår jag dig! Och infektionen sedan- varför klagade du inte mer än vad du gjorde? själv har jag gått och beklagat mig och då var mitt sår både mindre och mindre infekterat än ditt. Snart 2 år gumman. Du har varit så stark! Jag är glad för att du själv inte minns den dagen. Mina starkaste minnen är när jag duschade dig och såg all hur som rann i badkaret mot avloppet. Fattar inte idag hur jag kunde vara så lugn när jag spolade, ringde ambulans och så. men när du satte dig i ambulansen kom chocken. Det tog nog flera timmar (i alla fall kändes det som det) innan jag kunde andas normalt så jag kunde berätta för din mormor om vad som hänt. När jag sedan såg dig på sjukhuset och sitt huvud var nära en halv gång så stort som det brukar och låg och sov är mitt näst starkaste minne. Älskade unge. Du kommer säkert utsättas för mer smärta under åren och troligen även få hjärtat krossad av den du älskar någon dag, men jag hoppas verkligen att ingenting kommer hända dig som är värre än det som hände den 16e juli 2012. Men du har ju skinn på näsan och är så stark så något säger mig att du kommer klara dig just fint :)
Jag blir tårögd när jag läser vad du skrivit. Kan inte annat än att hålla med dig, det är det hemskaste jag någonsin varit med om och det har satt spår hos mig. Jag känner sådan skuld och det kommer jag aldrig undan. Älskar er alla. Marcus
SvaraRaderaJag får också tårar i ögonen och tänker på om något liknande skulle hända Elsa, jag vet inte vart jag skulle hämta kraft att ta mig igenom något sådant... Och vara stark för hennes skull. Stackars lill tjejen! Skönt att hon mår bra idag! Kram Linda
SvaraRaderaJa nu är smärtan borta, men hon har fortfarande problem med klåda och river sönder ärren ibland, men hon klagar aldrig för det. sköna unge.
RaderaMen gud vad var det som hände??
SvaraRaderaHett vatten. Har skrivit mer om det här http://snuffla.blogspot.se/2012/07/brannskada.html?m=0
RaderaHej. Vet inte om du läser här då ditt senaste blogginlägg gjordes för väldigt längesen. Men min son blev också brännskadad i januari i år , han fick kokande vatten över sig. Vi är inne i processen med mepiform och smörja varje dag. Han har precis son din dotter ett ärr under hakan som är ungefär lika stort och rött och han har även brännskador på andra delar av kroppen. Hur går det med ärret under hakan? Har det börjat blekna något? Och hur ser det på axeln ut nu? Jag är nyfiken eftersom våra barn har väldigt lika brännskador.
SvaraRaderaHej. Miléa hade väldigtvutstående och röda örr mycket lönge, men de har på senare tid blivit bpde ljusa och plattare. Trpkigt att ni är med om samma sak. Om fu mailar till Sophia.Lindberg@hotmail.com så ska jag skicka en bild jag tog inorse på ärren
RaderaHej. Miléa hade väldigtvutstående och röda örr mycket lönge, men de har på senare tid blivit bpde ljusa och plattare. Trpkigt att ni är med om samma sak. Om fu mailar till Sophia.Lindberg@hotmail.com så ska jag skicka en bild jag tog inorse på ärren
Radera