Tiden går för snabbt.......Snart ett år sedan

Idag är det bara en vecka kvar tills Feline fyller ett år! Många härliga minnen som kommer tillbaka. Förutom att förlossningen var det mest underbara jag någonsin varit med om så kunde jag väl aldrig tro att det skulle resultera i en så underbar liten dotter. Jag har nog aldrig mått så psykiskt dåligt som jag gjorde under tiden som ofrivilligt barnlös då vi kämpade och var med om så många misslyckanden, men nu i efterhand skulle jag aldrig velat ha allt det där ogjort. Feline var värd all väntan! Inte trodde jag att man kunde känna sådan enorm kärlek och stolthet över en annan människa. Träffade en annan mamma utanför MVC igår som flera gånger sa att Feline var så söt och man blir ju så stolt över henne :). Hon är verkligen någon alldeles speciell. Sedan får man ju ta det som en komplimang själv också eftersom hon är en kopia av mig när jag var liten *ler*.

Undrar hur Miléa kommer se ut? Vem kommer hon att vara lik? Kommer hon ha något hår? Hur kommer hon att vara? Dessa funderingar hade jag nog aldrig när jag väntade Feline - då tyckte jag mest att alla bebisar såg likadana ut och betedde sig ungefär likadant, men OJ så fel jag hade!

I april blir Felines tvillingembryo (de är ju trots allt tvåäggstvillingar då de producerats samtidigt roligt nog) i frysen två år. Undrar hur länge de sparar frusna embryon? Undrar om de kommer att meddela om det kasseras? På något sätt känns det fel att "döda" embryot. Usch - hemska tanke. I Sverige får man ju inte donera embryon heller så det är tråkigt att man kanske inte kommer kunna ge det ett liv till några som verkligen kämpat och skulle önska ett barn mest av allt. Jaja, just nu kommer det ju dröja innan jag börjar fundera på ett tredje barn (min kropp skulle ju inte klara av ännu en tät graviditet), men vem vet om några år kanske man skulle vilja ha ett tredje barn och inte kunna få ett på naturlig väg så man kan använda vår lilla eskimo i frysen.

Oj, det blev en del tankar idag. Klockan är 06:42 och snart kommer säkert vårt lilla mirakel vakna. Det är så härligt att gå in till henne på morgonen när hon är nyvaken :). Så fort man plockar upp henne ur sängen (vilket jag ju tyvärr inte kan göra pga foglossningen), eller då man sätter sig ner vid henne i sängen så börjar hon omedelbart peka på ALLT hon ser och säger "titta" "DÄR" "titta". Ja så håller hon på ända ner till frukostbordet. Hon är så himla nyfiken på precis allt! Underbara lilla unge!