Vecka 34+2 Bm-besök

Idag var det sista barnmorskebesöket i Örebro. Hade vuxit rejält och har betydligt högre sf-mått än när jag väntade tjejerna. 35 cm - några mm över den övre kurvan så det ser ju ut att kunna bli en stor bebis som förväntat, men vi får se närmare på tillväxtultraljudet 19 juli. Hjärtljuden låg på 145-155 slag/minut. Bebisen ligger på tvären i magen, men den har väl en del utrymme i livmodern då jag fött 2 barn tidigare. Hade han inte vänt sig med huvudet nedåt till nästa kontroll så behövde jag tydligen in för kontroll. Annars var det blodprover och immuniceringsprov som gjordes och inget speciellt spännande. På söndag får vi huset så då blir det log lugnt med bloggandet fram till förlossningen. Får försöka göra någon uppdatering när jag hinner, men dte kommer väl bli sporadiskt då vi har fullt upp.

Rulla på

ÅH JIPPIE! Idag fick jag tillbaka min rullstol igen. Trodde aldrig kan kunde bli så lycklig av att få tillbaka en rullstol, men jag skulle kunna kunna varenda millimeter av den! :). Ringde arbetsterapin imorse och då vägrade de fortfarande att ge tillbaka rullstolen för att den kunde gå sönder och jag skulle få vänta minst 2 veckor på en ny rullstol. Jag gjorde mitt yttersta för att övertyga dem hur extremt mycket jag behövde ha tillbaka den pga mina smärtor och efetr en timme ringde hon tillbaka och sa att de kunde reparera rullstolen idag så jag får tillbaka den temporärt tills jag kan få en likadan fast ny som inte är lika sliten som den jag har. ÅH vad glad jag är. Nu sitter jag bara och "njuter" av att äntligen kunna sitta igen. Helt fantastiskt.

jävla rullstol

En till negativ sak med utbytesrullstolen är att ryggstödet är plastigt och inte av tyg som det förra. Med detta så rinner ju svetten längs ryggen då det blir så himla varmt. Den här jäkla stolen knäcker mig. Fan fan fan. Jag är bara för ledsen över att behöva ha så här jävla ont :(. Känner mig som en tjurig unge - vill bara ha tillbaka min gamla rullstol nu :(. Jag blir ju helt handikappad utan den. Kan inte ta mig nån stans ju. För*** Jä**a pissrullstol!

Annan rullstol

Min rullstol har ju hela tiden varit så extremt svårstyrd och under midsommarhelgen upptäckte vi att det främre lilla hjulet var väldigt skevt så jag ringde arbetsterapeuten igår som kom och hämtade rullstolen. Idag hörde hon av sig och sa att hela ramen på rullstolen var sned och att hela rullstolen var så pass sliten att den skulle gå sönder om jag ens använder den mer så jag skulle få en annan rullstol. 10 minuter senare kom hon hit med en annan rullstol. Sitsen på den lutar bakåt och är inte justerbar så all belastning hamnar på mitt bäcken. Ryggen gick inte heller att ställa in så man sitter skålformat och får stöd i svanken som med andra rullstolen. Rullstolen är så hög att jag inte når ner med fötterna i marken och inte ens kan ta mig upp från den själv och heller inte hjälpa till med fötterna för att sparka mig frammåt. Handtagen går inte att höja så om Marcus som är så lång ska skjutsa mig får han gå med böjd rygg. Satt i rullstolen i 10-15 minuter och hade sedan såna enorma smärtor så tårarna bara sprutade :(. Tidigare har jag ändå haft lite avlastning i att få sitta en stund i rullstolen, men nu är smärtan konstant på den högre nivån utan möjlighet att få vila kroppen. Minst 2 veckor skulle det ta för mig att få hem en likadan rullstol som den förra :( Känns som om jag bara vill dö :(. Pratade gråtandes med arbetsterapeuten och bad henne om jag inte kunde få tillbaka min gamla rullstol - om jag inte åker i den borde den ju inte gå sönder - vad som helst - bara jag kan få sitta och få lite avlastning i den en stund. Hon skulle höra sig för med de andra arbetsterapeuterna. Hon skulle även ringa till Kumla där vi kommer bli skrivna 1 juli och se om de kanske hade någon rullstol inne. Usch, det känns jobbigt just nu :(. Enda roliga var när arbetsterapeuten kom och hämtade rullstolen igår och Feline utbrast i gråt och sprang efter arbetsterapeuten och ropade "inte ta mammas rullstol". Åh vad hon grät. Sedan sa hon att par gånger under dagen också att de "tagit din rullstol mamma". Sötaste ungen :)

Omtänksam

Jag är verkligen lyckligt lottad som har en så omtänksam 2-åring. Idag har jag haft sådana fruktansvärda smärtor i fogarna att jag bara stod och grät så tårarna sprutade. Då kommer Feline springandes "lugn mamma! inte vara ledsen - jag hjälpa dig inte ha ont i ryggen" och sedan ställer hon sig bakom mig och pussar och kramar på min nedre ryggdel där jag har ont. Det är ofattbart hur mycket en 2-åring kan fatta, jag hade ju inte sagt att jag grät av smärta, men hon fattade väl det. Hulkade fram att det var jättegulligt att hon försöker hjälpa mig, men att mamma fortfarande har riktigt, riktigt ont. Då springer hon och hämtar mina kryckor och ger till mig. Gullungen. När man ser vilka fantastiska barn man verkligen fått så får man i alla fall lite mer ork att fortsätta kämpa trots smärtorna. 48 dagar kvar till beräknad förlossning nu. Typ lika många dagar jag varit fri från foglossningen då den startade i vecka 6 så. Eller typ 42 första dagarna av graviditeten var smärtfria i alla fall. Sen är man gravid i 280 dagar MINST och så har jag fogsmärtor säkert någon eller några månader efter förlossningen också. Livet är härligt *ironi*. Men i slutändan kommer det ju ändå något gott utav smärtan.

Nya ord

Miléa börjar prata mer och mer nu. Tidigare har det ju mest varit mamma, pappa, Mimmi, haklapp, tack, där och katt. Nu har hon lagt till ord som blommor, mormor, mun och näsa också. Hon har börjat fatta att hon inte är ensam om att ha olika kroppsdelar. Tidigare så visade hon bara på sig själv när man frågade var en viss kroppsdel var, men nu kan hon skilja på "var är Miléas näsa" och "var är mammas näsa". Märks på henne att hon verkligen vill lära sig ord nu. Hon kommer ofta med böcker och vill att man läser och pekar ut saker åt henne. Undrar när hon lär sig att säga hennes favoritord "mera mat" :). Hon är galet förtjust i mat och tigger hela tiden. Gapar som en fågelunge och säger njutande "MMMMMMM" för varje matsked hon äter. Ibland tror jag fasiken att hon har mask! Imorse var hon inte mätt efter 200ml välling och en smörgås - nä då åt hon en portion gröt också! Roligt att det är någon som uppskattar mat i alla fall för Feline dissar ju nästan all mat.

Möte med specialistmödravården

Idag var jag på specialistmödravården för att planera min förlossning utifrån min svåra foglossning och de blödningar jag haft tidigare graviditeter. Läkaren som jag fick prata med var samma läkare som "rekryterade" mig att komma och tala om foglossning på konferensen jag var på för ett tag sedan. Vi gick igenom mina båda förlossningar och hur lätt min första förlossning var (14 timmar nästan utan smärsta) i jämförelse med den andra då jag hade foglossning och konstant smärta samt förlossningsvärkar i 34 timmar.

Läkaren tycker helt klart att jag ska överväga att låta dem sätta igång mig för att lättare kunna planera min förlossning. Hon menar att de "skräckhistorier" man hört om långdragna förlossningar vid igångsättning  gäller förstagångsföderskor och att jag säkert skulle få en snabbare förlossning om jag sattes igång än om det får sätta igång av sig självt. Dessutom menade hon att barnen man föder bara blir större och större för varje förlossning och att jag dessutom väntar en pojke denna gång, vilka brukar vara större än flickorna och att större barn ger mer långdragna förlossningar. Eftersom flickorna föddes 8-11 dagar över tiden och den senaste vägde 4200g är det inte omöjligt att jag får ett barn på 5 kg om jag går över lika länge även denna gång, varför hon starkt avrådde från detta. Hon sa att hon skulle boka in ett tillväxtultraljud om en månad så skulle jag få tid till dess att fundera på erbjudandet om igångsättning. Själv är jag ju sådär att jag gärna vill ha det där överraskningsmomentet att inte veta när jag ska föda och jag fattar inte varför jag egentligen är så förbannat envis med det där. Frågade om man inte kunde göra så att jag inte väntar på att det ska vara 3-5 minuter mellan värkarna utan ringer på en gång när jag känner värkar så kan de ändå börja planera min förlossning. Oftast börjar ju förlossningen på kvällen eller natten och de första timmarna kommer väl fogarna fixa och då ringer jag redan då. Skulle värkarna sedan avstanna kan man sätta igång mig på morgonen. Det gick självklart att göra så, fast hon ville dock inte att jag skulle gå över tiden så mycket med tanke på barnets förmodade storlek.

Vi diskuterade även smärtstillande för fogarna och hon tyckte att vi skulle sätta in epidural. Detta skulle också bli lättare att göra vid en planerad igångsättning då jag är mer garanterad EDA än om förlossningen sker spontant och narkosläkaren har fullt upp med annat. Vid planerad förlossning kunde jag även få ett rum med badkar så jag blir "viktlös" och har lättare att röra mig med smärtan i fogarna. Bada skulle jag ju kunna göra fram till jag fick EDA i så fall för då fick jag inte bada mer pga infektionsrisk. Frågan är bara hur badkaren på USÖ ser ut - kan ju inte ligga i ett hårt badkar heller då fogarna värker av att ligga hårt.

Jag tog upp frågan om att få kateter under förlossningen för att jag inte kan gå med fogsmärtorna och det var inga problem. Skönt. Var ett helvete att ta sig på toa förra gången och under första förlossningen kunde jag inte kissa så jag tömdes på  nästan 2 liter urin efteråt.

Angående att jag inte känt av några krystvärkar under tidigare förlossningar och fått krysta över 2 timmar/gång på uppmaning utan att känna att det "trycker" på så skulle hon skriva in detta i journalen så de är mer uppmärksamma på det. Tänk dig som att bajsa utan att känna sig bajsnödig - det är ju inte så jäkla enkelt - eller hur?. Precis på har det känts när de sagt att jag ska krysta. Jag känner ju fasiken ingen lust att krysta då jag för en gångs skull får lite vila och hellre vill sova :)

Ja summa sumarum så ska jag väl avvakta tillväxtultraljudet och fundera ut om jag inte hellre vill bli igångsatt. Ska passa på att skriva ner ett förlossningsbrev så jag är säker på att barnmorskorna får veta allt detta. Lika bra att skriva det nu för under juli kommer jag ta en paus från allt då vi ska flytta och så.

Gravidbilder vecka 32+4

Ja nu är jag varken fotograf eller modell, men jag har försökt mig på att ta några bilder på mig och magen i alla fall (tog dem själv med självutlösare så de blev inte så bra skärpa i dem heller..men men). Första graviditeten så tog man ju nästan magbilder varje vecka. Andra graviditeten tog man bilder kanske var fjärde vecka. Denna gång har jag knappt tagit några bilder alls (senast jag tog en bild på magen var för över 11 veckor sedan!) så det är väl på tiden. Man måste väl ha bildbevis på att jag verkligen har varit gravid med sista barnet också. Och ja, jag säger verkligen SISTA barnet denna gång :). Ta bilderna med en nypa salt då exponeringen är urusel och jag blir hjärndöd när någon tar fram en kamera då jag inte vet hur jag ska agera :). Skådespeleriet skall man dock inte klaga på - vem kan tro att det döljer sig så mycket smärta i fogarna bakom det breda leendet? Sanningen är dock att jag hade förskräckligt ont, men man får plåga sig själv ibland för gott syfte. Jag behövde ju iaf bara så stilla på samma ställe och inte röra mig....

För tidigt född

... nä jag har inte fått bebisen än - bara för att klargöra det :) Då hade ni fått följa hela förlossningen på bloggen, för jag planerar ju att blogga från förlossningen även denna gång. Sitter bara och funderar lite efter att ha pratat med folk och läst i en massa föräldratidningar och inlägg på familjeliv där folk säger att deras bebis föddes "1 vecka för tidigt" "2 dagar för tidigt"  "13 dagar för tidigt" etc. Kan de inte bara säga att de födde barnen x dagar innan beräknat, för barnen är ju inte för tidigt födda om de inte föds mer än 3 veckor innan beräknat. Jag tror jag ska börja säga att jag födde  mina barn 8 respektive 11 dagar för sent :). Nä är det inom normalintervaller så är det väl inga som är för tidigt eller för sent födda. Retar mig kanske på småsaker, men har inget bättre för mig när man ändå är handlingsförlamad. En annan sak jag stör mig lite på (eller snarare tycker är lite komiskt) är alla dessa som pratar om hur svår foglossning de har och sen kan de gå helt obehindrat och går ut på promenader på 3 km. Ja det kan ju inte vara lätt inte :).

Falskalarm och flyttstök v 32+2

Verkar inte alls som om Miléa fått vattkoppor. Prickarna är borta idag så det måste ha varit någonting annat - kanske nytt sköljmedel eller något. Marcus har tagit med sig båda barnen upp till Ånnaboda nu så jag sitter hemma och väntar på arbetsterapeuten som ska komma med en arbetsstol till mig som jag kan höja och sänka elektriskt. Här om veckan fick jag en pottstol som jag kan ha ståendes vid sängen så det blir lättare för mig att komma upp och kissa på nätterna. Den är guld värld. Lite jobbigt att det låter så hemskt mycket när man kissar i hinken, men det får man ta :). Speciellt vid första nattkissen skulle jag aldrig klara av att gå ända till toalettstolen när man är stel och har så ont så pottstolen har blivit min bästa vän!

I övrigt har vi (eller snarare Marcus) börjat packa inför flytten. Går ju inte alls att packa när ungarna är vakna så det får bli på kvällstid när de lagt sig. Jag dirigerar och Marcus plockar. Ogillar verkligen att vara så beroende av andra och inte kunna göra saker själv. Det är så frustrerande då allt skulle gå mycket snabbare och smidigare om jag kunde packa själv. Marcus är en "spara" som står och vrider på allt och läser i saker mm innan han stoppar ner alla möjliga ointressanta saker i lådorna. Själv är jag nog mer effektiv och en "slänga" som anser att man ska slänga nästan allt som man inte använt på ett år. Har man inte saknat sakerna det senaste året så kommer man inte göra det sen heller är min åsikt :). "Men släng skiten - när ska vi någonsin ha någon nytta av det där" har varit min åsikt. Plockade ner tavlor och så från väggarna och ungarna har varit lite förfärade över att det inte ser ut som det ska. Feline tycker att vi ska leta efter alla sakerna hela tiden.

Var till barnmorskan idag också. Magen mätte 32 cm och hjärtljuden varierade mellan 123-145 slag. Grabben levde rövare i magen hela tiden. Kommer hinna med ett besök till hos barnmorskan innan vi flyttar över till Kumla 1 juli.

Gosunge!

Idag har det hänt något som aldrig tidigare hänt! Miléa har aldrig varit ett barn som velat ligga på bröstet och mysa - inte ens som spädbarn. När hon var spädis så saknade jag och längtade ofta efter att hon skulle kunna ligga på bröstet och kramas så som hennes syster gjorde, men hon hade ju kolik och låg bara och skrek, drog ihop sig och kunde inte alls slappna av vad man än gjorde. Sedan när hon blev "frisk" och magen började komma igång efter 4 månader var hon ju en aktiv bebis som ville rulla runt och upptäcka världen istället för att ligga på mammas mage och kramas. Nu på morgonen var hon jätteledsen och Marcus hade ju en massa hushållsysslor att göra som jag inte kan göra för foglossningen och jag låg ju bara i soffan och vilade fogarna som vanligt så jag sa att jag kunde försöka ha henne hos mig om Marcus bara kunde lyfta upp henne till mig. I vanliga fall så stretar hon bara emot och ålar sig direkt ner på golvet så det brukar vara lönlöst att hålla i henne när hon är ledsen (om man inte går runt med henne och bär på henne för då kan det ju gå bra, men det är ju omöjligt för mig med tanke på fogarna). Nu var hon ledsen ett tag, men ålade sig inte ner så jag fortsatte att klappa henne över ryggen och sjunga för henne och då blev hon snabbt tyst och låg bara och njöt på bröstet medan jag sjöng igenom alla vaggvisor jag kunde flera gånger om. Sedan somnade hon på bröstet. Hon hann dock inte sova många minuter förrän en avundsjuk storasyster började klättra på mig " Nine också sova - lägg ner Mimmi!". André som reagerar mycket intensivt när flickorna låter högt började genast leva rövare och sparka så Miléa bara guppade på min mage så där var den mysiga sömnstunden förstörd :). Miléa låg dock kvar ett tag till fast hon var vaken och bara myste. Sedan började hon ge mig sin napp och sedan satte hon sig upp. Satt och läste lite tidning med henne och hon satt lugnt och stilla i mitt knä och pussade alla människor och andra föremål som var på bild i tidningen. Hon är världens pussigaste unge och ska alltid pussa allt och alla. Ja såhär lugn har Miléa aldrig varit under så pass lång stund så det var en riktigt "golden moment" som jag kommer att glädjas åt resten av veckan :)

Vattkoppor? och tredje föräldragruppen

Ja jag tror faktiskt att Miléa fått vattkoppor. Hon har fullt av röda utslag på bålen, i ansiktet, på överarmarna och i nacken. Det är inte vätskefyllda, men det kanske de blir i ett senare skede? Hon har varit lite kinkig senaste dagarna så det kanske är huvudvärk som man kan få i tidigt skede när man har vattkoppor. Feline är dock helt symptomfri. Trist om de ska behöva ha vattkoppor till midsommar.

Idag var vi också på tredje föräldragruppen och då pratade vi om förlossningen. Mycket satt man ju och tänkte "så där var det inte alls för mig" när barnmorskan berättade. Att föda med så svår foglossning är ju ändå lite annorlunda än att vara frisk och föda barn. Under en vanlig förlossning har man ju bara förlossningsvärkar och emellan dem ingen smärta alls. Med foglossning har man ju dubbelt upp och dessutom extrema fogsmärtor emellan förlossningsvärkarna så då får man ju ingen vila alls under hela förlossningen. Ska ju dock träffa specialistmödravården efter remissen som skickades på semenariet om foglossning där jag "föreläste" på måndag för att diskutera hur vi kan underlätta denna förlossning så att inte samma sak upprepas som under föregående förlossning. Under föräldragruppen kom jag på några punkter som jag ska ta upp då:

- När ska jag kontakta förlossningskliniken? (Detta utifrån att de på föreläsningen föreslog att jag skulle få smärtlindring i ett tidigare skede på grund av mina fogsmärtor och det kanske behövs tid att planera detta så jag kanske inte kan vänta tills det är 3-5 minuter mellan värkarna).
- Kan jag få låna en TENS att ha hemma? (kan vara bra till en början)
- Krystningsfasen (jag har tusan inte haft krystvärkar under någon av mina tidigare förlossningar trots värkstimulerande dropp. Det där med att man ska känna att man man inte kan hålla emot har jag aldrig varit med om. Har krystat över 2 timmar båda gångerna och det är hemskt att krysta utan krystvärkar och med fogvärken är det nästan omöjligt)
- Vilka andra smärtstimmande fungerar för foglossningen?
- Hur 17 ska jag kunna kissa under förlossningen - kan man sätta in kateter? jag kan ju knappt ta mig upp ur sängen som det är nu och under förra förlossningen hade vi ett helvete att bogsera mig till toan när jag inte kunde gå för fogarna.

Hoppas att jag kommer få svar på mina frågor för jag oroar mig för hur jag ska orka en till förlossning med de här fogproblemen.....

En förlorad familjemedlem + mera smärtor

Igår förlorade jag min allra bästa vän - min katt Lipton aka Lippen, Lippelur, Luringen. Jag hade i många år velat ha en egen helig birma så när jag skulle flytta från studentkorridoren till första "riktiga" egna boendet var det det första jag köpte. Lipton som då hette Lotus var två år gammal och jag åkte till Sthlm för att köpa honom. Familjen som hade honom hade hur många katter och hundar som helst och Lippen verkade inte få den uppmärksamhet han behövde. Mitt hjärta smälte direkt. Han förvandlades från en rätt skygg kisse som la sig platt på marken så fort man lyfte handen till mattes egna kärlekskisse. 2004 var året. Han blev verkligen min bästa vän och hjälpte mig genom svåra perioder i livet. Jag pratade med honom att han lyssnade och svarade med ett mjau och kröp upp i mitt knä och kramades. I 8 års tid har han nu legat och värmt min huvudkudde varje kväll. Lippen har tidigare haft problem med urinsten, vilket avhjälptes med speciellt foder. För några månader sedan började han åter ha svårt med kisseriet och hade magrat ur så vi tog honom till veterinär som konstaterade njursvikt. Han fick medicin och med veterinärfodret skulle han kunna leva vidare i månader eller flertals år. Lippen vägrade dock äta det nya fodret och till helgen började han återigen spendera all sin tid  sittandes på toa och kissa. Vi bestämde oss då för att låta honom få somna in - det fanns helt enkelt inget mer jag kunde göra för honom. Hade en katt som tidigare dog av njursvikt och det slutade med att hon försökte få ut urinen genom munnen, vilket frätte på henne och så långt skulle det absolut inte behöva gå denna gång. Att fatta beslutet att ta bort honom var det värsta jag gjort i hela mitt liv - kände mig så elak trots att jag vet att det var det enda rätta. Njurarna kan aldrig bli bättre utan kommer försämras och man kan bara dra ut på det hela med rätt foder hade veterinären förklarat. Igår klockan 17 fick Lipton somna in i min famn och jag känner mig fortfarande förkrossad. Har haft svårt nog att sova senaste nätterna för ångesten att behöva ta bort min bästa vän, behöva kissa 4 ggr/natt, ha extrema forsmärtor och knappt kunna vända mig, vakna av ungar, vakna av sparkande bebis, vakna av sendrag i vaderna och fötterna och inte var det lättare nu i natt när man dessutom var helt ensam i sängen (ja Marcus låg iofs där, men ingen kisse på kudden att krama och pussa på varje gång man vaknade). Det är jobbigt nog med alla kroppsliga smärtor jag har så att dessutom behöva få hjärtat krossat känns ju inget vidare :(

Älskade, Älskade kisse - jag saknar dig så!

Tandläkarbesök och föreläsning

I måndags (28maj) var Feline på sitt första tandläkarbesök. Jag var ju inte med då jag låg hemma och hade ont som vanligt så jag fick ju bara en andrahandsinformation om hur det gått. marcus berättade att Feline inte var så samarbetsvillig till en början så då hade han låtit tandläkaren kolla i hans mun och då hade även Feline gått med på att låta tandläkaren titta i hennes mun. Allt såg rent och fint ut. Efteråt hade tandläkaren tagit fram leksaker som Feline fick kolla på och välja ut en och hon var väl måttligt intresserad. Sedan tog tandläkaren fram en ask med ringar och sa "så har jag de här också" och Feline hade blivit helt överextasisk skrikit "iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii", skakat i hela kroppen och börjat plocka på sig ring efter rinhg efter ring. Hon älskar ringar och mormors smyckesskrin är ju de bästa hon vet. Tandläkaren sa att hon bara fick ta en ring och då kunde hon inte välja så Marcus fick hjälpa henne.

På tisdagen var jag på den där mödravårdskonferensen jag skrivit om tidigare. Det var en konferens för bland annat läkare, sjukgymnaster och barnmorskor som kommer kontakt  med gravida som har svår foglossning och överrörliga leder. Jag hade inte fått veta mer än att de skulle demonstrera något på mig och att jag skulle vara där 13.30-14.30. När jag kom dit 5 minuter innan fick jag veta att det var 45-50 personer och att de ville att jag skulle gå in och berätta om min bakgrund, foglossningen och hur det påverkar mig etc - så från att jag bara skulle sitta tyst och fungera som demonstrationeobjetk till att jag skulle hålla "föreläsning". Inget jag var beredd på alltså så det är tur att man kan improvisera och inte är blyg för att tala inför en massa människor. Jaja,jag började berätta om mina olika graviditeter och hur de har varit och sedan fick jag besvara frågor och det var väldigt många som hade frågor:

"Hur går det på nätterna"
"Hur klarar du vardagen"

"Vad arbetar du med i vanliga fall" (när jag sa att jag handlägger sjukskrivningar på Försäkringskassan började alla storgarva och en person sa att hon kanske kunde skippa nästa fråga som var om det varit svårt att få läkarintyget godkänt. Jag förklarade att jag inte handläggs av Örebrokontoret utan i Borlänge samt att jag arbetade på socialtjänsten under graviditeten med Miléa och att jag inte haft några bekymmer med Försäkringskassan). "hur var förlossningarna" (

"Hur var förlossningarna" (Jag har ju erfarenhet att föda helt smärtfritt utan foglossning och hur det är att föda med svår foglossning. Förklarade hur enkelt det var första förlossningen för då hade man ju bara förlossningsvärkar och emellan dem så hade man ju inte ont alls och kunde återhämta min. Andra förlossningen då jag hade foglossning så hade man förs förlossningsvärkar+fogsmärtor och när förlossningsvärken avtog så hade man inte en chans att återhämta sig då fogsmärtorna var så extremt plågsamma då de var så överansträngda. Att jag även hade värkar under 34 timmar underlättade ju inte heller. Att försöka krysta med fogarna var inte att tänka på och någon smärtlindring förutom 2 timmars lustgas under båda förlossningarna fick jag aldrig. Det var väldigt rörda åhörare som lyssnade intensivt på min långa berättelse. De började redan prata om att de skulle skicka remiss till specialistmödravården för att planera min förlossning bättre denna gång. De tyckte att jag skulle få ryggbedövning denna gång och att amn skulle sätta in den tidigare än vad man gör på "smärtfria" människor för att hjälpa mig med fogarna. De tyckte också att jag skulle behöva igångsättning så att förlossningen kunde planeras bättre, men jag uttryckte min skepsism inför detta då jag hört att förlossningen kan bli långdragen vid igångsättning och jag inte orkar med en till långdragen förlossning.

"Hur ser din eftervårdsplanering ut - hur var det förra gången" (jag berättade att jag inte hade någon eftervård förra gången, att jag gick på kryckor 1 månad efter förlossningen, men hade ont även efter detta. På en gång var det någon som delades ut till att upprätta en plan för mig efter förlossningen. sen är frågan hur 17 man ska få tid och ork efter förlossningen med sömnlösa nätter, en nyfödd, en ettåring och en tvååring.)

Sen var det en mängd andra frågor också. Fick stora applåder efter avslutet och folk kom och kramade om mig. sen fick jag en chokladask och 1500kr för besväret. Sen fick jag ju taxi fram och tillbaka också.