roliga citat kränkning

Feline har ju inte använt blöja på hur länge som helst men igår satte marcus på henne en sådan.  Vi var på kryssning, hon hade inte kissat på kvällen när hon la sig och han var osäker på att hon skulle hitta toaletten i hytten under natten. Dagen efter var Feline väldigt upprörd över detta. "Pappa varför tog du på mig blöja för. Jag är ju ingen bebis längre! Jag kunde inte sova på hela natten. Du kränkte mig. Man säger faktiskt förlåt när man kränker någon" . Det där med kränkandet hade hon fått av mig när hon berättade att pappa tagit på henne blöja och jag sa att det måste ha kännts kränkande.  Haha.

Miléa hade också ett roligt citat när hon pratade med mormor i telefonen från fartyget "mormor jag behöver dig -jag är hungrig" . Buffén var tydligen inte nog :)

How lucky am I?

Ni som följt bloggen sedan tidernas begynnelse vet ju om att jag och Marcus har en annorlunda kärlekshistoria att berätta för våra barn och barnbarn: Vi träffades första gången i juni 2005, efter första träffen berättade Marcus att han skulle gifta sig med mig, vi blev tillsammans på vår tredje träff den 4 juli,  flyttade ihop efter fem dagar, bestämda att gifta oss efter en vecka och var gifta 2½ månad efter att vi blev tillsammans. Allt gick väldigt snabbt, men som ni vet så gick det ju inte direkt snabbt när vi bestämt oss för att bilda en familj. Det ni inte vet, vilket är lite roligt när jag tänker på det, är hur diskussionen kring barn gick innan vi gifte oss. Har tänkt på det senaste dagarna och skrattat lite åt hur det kan bli. Vi pratade ju mycket om framtiden och så för att se att vi ville samma sak - men egentligen ville vi inte riktigt det. Jag var mycket bestämd med att jag ville ha MAX ett barn - Marcus var väldigt säker på att han ville ha två vare sig mer eller mindre. På något sätt så övervann väl kärleken allt och vi struntade i att vi var oeniga i frågan och lät framtiden avgöra hur det blev. Ja det måste väl ha blivit någon kompromiss då 1+2=3 *skratt*. Vad hände? Hur blev jag så barnkär från att inte gillat barn tidigare. Jag tror det hände något med mig när vi var ofrivilligt barnlösa och verkligen fick kämpa för att få barn - man insåg att barn inte är något man ska ta för givet och att de verkligen är mirakel. Att man sedan fick en så go unge till råga på allt gav väl mersmak :). Jag är så enormt tacksam att jag har barnlösheten i bagaget för utan den så hade jag säkert varit enbarnsmamma och på något sätt är det ju inte "jag". Är enormt glad och tacksam över mina tre mirakel som berikar mitt liv varje dag. Nästa vecka har jag och maken min varit ett par i 8 år och i september har vi varit gifta lika länge. Tänk hur det kan gå - vi skulle ju bara gå ut och ta en promenad - inte gifta oss och få tre ungar! :) Finns väl en mening med allt.

Gulliga syskon

Hörde tissel och tassel från Felines rum så jag smög dit och lyssnade "Du är min bästa vän Mimmi så jag delar min säng med dig". Gick dit och frågade vad de gjorde och de sa så klart att de ville sova tillsammans. Lät dem hållas för det är så kul när de inte bråkar så de får väl lite tid för syskonbonding även om jag vet att det innebär att de inte kommer somna på ett tag. Lillebror ligger ju och sover i samma rum och så länge de inte stör honom så är det okej. De ligger inne och fnissar så sött, men André sover som en stock. Nu hör jag dem leka: "Det finns krokodiler här inne" "akta så du inte fastnar" "Vad gör vi nu då? - hur ska vi få loss mig?" "Du kan inte lämna mig här" etc etc

När jag lämnar André på kvällen så står han alltid jätteglad och skrattandes i sin säng. 10 minuter senare så ligger han så sött och sover. Skönt när han kan somna så bra själv.

Stående/första steg(språkutveckling André

Nu går det mycket framåt för André. Imorgon blir han 10 månader - var tog tiden vägen? Han står själv ofta längre stunder nu. Idag tog han ett kliv framåt och visar verkligen att han vill gå. Ordförståelsen börjar ta fart. Så fort man  exempelvis råkar säga ordet "bra" så börjar kan klappa händerna. Räcker att man säger "det låter bra" när man pratar i telefonen så början han applådera :). Även många andra ord märker man att han förstår. Han härmar också jättemånga ord som man säger - fast ibland vet man att han inte fattar innebörden utan bara härmar ordet. Här om dagen hade vägarbetare stängt av vägen och då sa Marcus "jävla muppar" så nu har flickorna börjat säga det hela tiden (tack för det älskling!). När flickorna satt och sa "jävla muppar" gång på gång när vi åt frukost så började André också säga "jävla". Ja det gäller ju att lära sig svära i tid. Nämen så är det ofta - han härmar ord. Igår började han även peka på allt samtidigt som han säger "där" också. Väldigt intresserad av att lära sig vad allt är nu :).

Trotsålder och promenader

Miléa är 2 år och  3 månader och Feline är snart 3 år och 5 månader. Alla pratar om trotsåldrar hit och dit, men jag sitter fortfarande och funderar över när de ska komma. Jag har nog världens snällaste barn helt enkelt. Visst blir de sura emellanåt, men de är ju inte omöjliga på något sätt, går att prata sig till att få dem att gå med på saker. Surheten släpper snabbt. De bråkar ju mycket med varandra, fast senaste veckan har de till och med varit sams mest hela tiden - bara 2-3 bråk om dagen som man behövt avbryta. Tycker ändå att barnen är extremt bra på att hålla sig till våra regler som vi har. Hade nog förväntat mig föräldraskapet mycket värre med barn som hela tiden vägrar göra som man säger, men så är det inte alls. De går när jag säger att vi ska gå från lekparken utan protester fast jag helst vet att de vill stanna kvar, de går runt i affärer själva när vi ska handla och när jag säger att vi ska lämna leksaksavdelningen så följer de snällt med, de river inte en massa i hyllorna i affärer, vi är ute och går flera kilometer och de klagar sällan på att de inte vill gå, de hjälper till att städa efter sig (skulle de vara lite tröga tar man bara fram dammsugaren så är alla leksaker på golvet upplockade på nolltid), de går och lägger sig snällt på kvällarna (är de inte trötta så leker de lite själva på sina rum innan de lägger sig, men det är aldrig skrik och gnäll), Feline klär på sig själv på morgonen etc.

22 april (hade semester 22 april-4 juni) bestämde jag mig för att bara André får åka vagn så när vi ska gå tar jag bara med mig en sits till vagnen. Jag har ju problem med både rygg och handleder så att skjutsa tre barn går inte och vi kan ju inte isolera oss. Det har gått toppen att sluta med vagn. De har gått på promenader på 4 kilometer utan problem. 6 juni var vi till Parken zoo i Eskilstuna och då gick barnen nästan konstant i 7 timmar - bara kortare uppehåll för mat och fika. Och då var de ändå mer aktiva än oss vuxna då de sprang runt och lekte i lekparker och så vidare. Sedan var det kanonhett den dagen också. Såg en massa barn i 2-5 årsåldern som åkta vagn på zoo så jag är riktigt stolt över mina barn som orkade gå hela dagen helt själv och dessutom bara var glada och nöjda hela dagen.

Ja nu blev detta ett riktigt skrytinlägg, men jag har faktiskt riktigt snälla barn och de förtjänar all beröm de kan få :). Skulle vilja ha dem i den här åldern för alltid. Man får pussa och krama på dem hur mycket man vill och får höra "älskar dig" och "du är min bästa vän" flera gånger dagligen. Antar att det inte kommer vara så när de blir tonåringar va? De kanske ger igen då och revolterar rejält :)

Språklig utveckling André

Det känns som om André börjar hänga med lite i den språkliga utvecklingen nu och att han börjar förstå mer. Är det något jag längtat efter är det att han ska börja prata. Feline började ju prata flytande när hon fyllde 2 och Miléa runt 1½ så det är väl inte långt kvar nu får man hoppas :). Här om dagen när svärfar var på besök och skulle gå så sa han "hejdå" och igår när han fick en smörgås så sa han "tack". Vi har artiga barn, för "tack" var Miléas första ord (efter mamma och pappa) och även Feline sa det ordet rätt tidigt. Här om dagen när jag sa hej till André så började han vinka också :). Klappat händerna när man sagt att han ska "klappa händer" har han ju gjort i säkert en månad.

underbarast

Plockar upp lite morötter från golvet och då kommer Mile'a och säger "jag är så stolt över dig mamma" -Jaha varför det? Undrar jag "för att du städar så mycket". Hon måste vara världens gulligaste tvååring. Kommer alltid och ska pussas och kramas,Säger att hon älskar en flera gånger om dagen, säge att man är söt etc. En riktig känslomänniska de där :-)