Trebarnsvagn och navelstump

Efter 5 dagar lossnade Andrés navelstump - skönt - det underlättar magmassagen.

Våran trebarnsvagn får många blickar, kommentarer och skratt av Kumlaborna. Om jag sitter bakom i rullstol och styr vagnen medan Marcus kör hela ekipaget kan man tro att ögonen håller på att ploppa ur ögonhålorna på folk. Vagnen är en Babyjogger city select med en buggypod fäst som sidovagn. Buggypoden passar nog egentligen inte denna vagn så det fick bli en del modifieringar innan den gick att använda. Det som är bra med Buggypod är att när Feline vill gå själv så fäller man bara upp sidovagnen så blir det en vanlig dubbelbagn igen. Ståbräda på denna vagn är inget att rekommendera för handtaget är kort och har man ståbräda så når man ju knappt handtaget och så får man ta pyttesteg för att inte gå in i ståbrädan.

Jag har en så fin familj

När jag och Marcus träffades gjorde jag klart för honom att jag endast ville ha ett barn. Han ville ha två barn. Trots det bestämde vi oss att lägga det åt sidan och fokusera på kärleken och allt som vi faktiskt båda ville göra tillsammans snarare än vad vi inte ville. Visste ni förresten att Marcus sa redan efter första dejten att han skulle gifta sig med mig. På tredje dejten blev vi tillsammans. Efter fem dagar flyttade vi ihop. Efter en vecka bestämde vi oss för att gifta oss och efter 2½ månad var vi gifta med varann. Nu i september firar vi 7 år som gifta. Barnlösheten fick mig nog verkligen att värdera om det här med barn och jag ville inte längre bara ha ett barn utan helst två. Efter två barn tyckte vi att var färdiga, men när vi fick reda på att jag oplanerat blivit gravida igen så var det verkligen inte ens en diskussion om hur vi skulle göra - SJÄLVKLART skulle vi ta ansvar för det mirakel vi skapat. Idag känns det verkligen som om alla pusselbitar på på plats. Fattar inte att André som bara är 5 dagar gammal redan kan ha en så självklar plats i familjen - känns som om han alltid varit där. Han är det sista pusselbiten i våra liv som föll på plats. Jag är så tacksam över att vi hade turen att bli med barn. Vet att det fortfarande finns många av er där ute som kämpar mot barnlösheten och jag hoppas verkligen ni kan få uppleva samma lycka  en dag.

PKU och Andrés navel

Idag var BVC-sköterskan här för att väga André och ta PKU-prov. Har såna skräckminnen från tidigare PKU-prov så jag ville inte vara i samma rum. Med Feline hade de svårt att hitta kärl så de fick sticka och sticka och klämma medan hon skrek som en kulting. Med Miléa var det ÄNNU värre. BVC-sköterskan var EXTREMT darrig på hand och stack fel hela tiden, vred hennes arm och höll tusan på i säkert 40 minuter innan hon fick nån droppe blod. Miléa skrek så hjärtskärande och det var så jobbigt att tårarna började svida bakom  ögonlocken på alla 3 som var med (utom barnmorskan kanske). Denna gång hörde jag inte ett krysk, men sedan kom det ett litet gnäll och så sa barnmorskan (han tycker nog att vågen var kall). VÅGEN? tänkte jag. Ja då var de klara med PKU-provet - blodet kom direkt och han hade inte sagt ett knyst. Gällande vikten så hade han bara gått ner 60g så det såg toppen ut.

Tjejerna är så söta mot André - lägger sig bredvid honom, smeker hans huvud och gosar med honom. Vilken kärlek. Idag fick Feline en chock när hon såg Andrés navel:
 "VA ÄR DET MAMMA"
- Det är Andrés navel
- Näääääääää
- Jo det är ett sår i naveln - det har suttit ett snöre i naveln som gett lillebror mat
- Flytta så jag ser! [Feline ställer sig närmare och för huvudet 10 cm från Andrés mage], Ja det är kanske en navel mamma.

Sitter fortfarande och ler åt henne :)

Undrar om jag ska visa henne att lillebror har en snopp - det kanske blir för mycket för henne att hantera på en och samma dag *skratt*. Får visa den imorgon.

Magproblem

Verkar onekligen som om även lilla André får problem med kolik. Miléa hade ju också det, men inte Feline. Under dagen är han ju hur snäll som helst, men runt 22-tiden börjar skrikandet och det hjälper inte fast han ätit en massa, bajsat och får närhet. Miléa hade ju problemen dygnet runt så det är ju ändå skönt att han är lugn under dagarna. Mjölkproteinet är det i alla fall inte som spökar då vi har kvar mjölkfri ersättning från Miléa som han fått sedan födseln. Får bli att börja med minifom, magmassage och termometer igen. Kom lite gaser när vi använde tempen igår - inte alls samma enorma mängder som med Miléa, men han är ju bara 4 dagar gammal och bara haft dessa problem under två nätter än så länge. Miléas magproblem började när hon var 7 dagar och eskalerade snabbt. Bara sovit 2 timmar under natten till igår, 1 timme under dagen och så 2 timmar nu inatt så man känner sig lite dåsig kan man ju säga. Problemet med att få kolikbarn när man redan har två småbarn är ju definitivt att det inte går att sova under dagen (förutom en timme igår då när Marcus tog med ungarna ut). Tycker dock synd om Marcus för jag kan ju inte ta ut ungarna så han får chansen att sova. Har sagt att vi får låta allting vara här hemma och placera Feline framför tvn när Miléa sover sin lilla lur under dagen så man ändå får lite vila. Det kommer bli några tuffa månader framöver, men vi har ju fixat nästan 4 månader med kolik förut så vi kommer ju klara det igen. Denna gång är vi mer förberedda och vet hur vi kan underlätta problemen. Har inte metoderna hjälp när André är 1 månad så kan man ju testa gripe water också som jag hört mycket gott om. Visste inte att det fanns när Miléa hade kolik, men nu vet vi ju det så det kan vara värt att testa.

Första dygnet hemma

Första dygnet hemma har gått fint. André har varit lugn och snäll. Ätit och bajsat på sig 2 gånger inatt bara. Hela förmiddagen har jag och André legat och gosat i soffan. Jag har ju så ont i fogarna så jag ligger mest och då är det ju helt underbart med bebismys. Försökt att erbjuda tjejerna att ligga och mysa för att de inte ska bli någon avundsjuka, men de vill inte alls ligga stilla och gosa så då har jag tagit tillbaka André igen. Han lär ju inte lida av närhetsbrist i alla fall. Nu ligger han i sin vagninsats och jag känner redan gos-abstinens. Passar på att gosa så mycket som möjligt nu för jag vet hur kort den tiden är. Miléa fick ju kolik när hon var 6 dagar gammal och efter det kunde man aldrig ha henne i famnen utan att hon skrek, drog ihop sig och åmade sig så den tiden gick man ju miste om. Så skönt att få mysa såhär igen. Jag har verkligen saknat det. Vill ha honom kvar såhär för alltid :). Den rädslan jag hade innan - att inte kunna få känslor för bebisen och kunna ta emot och älska den för att jag haft det så jobbigt med foglossning, Miléas brännskada etc - var verkligen obefogad. Hade ju svårt att ta till mig Miléa i början pga att graviditeten och förlossningen varit så psykiskt påfrestande och att hon dessutom fick kolik så det dröjde ju ett tag innan mammakänslorna kom då så jag var så orolig för att det skulle bli samma sak denna gång, men så är det inte alls. Alla känslorna finns redan på plats och det kan jag nog tacka min underbara förlossning och barnmorska för. Nä nu ska jag lägga mig ner och kramas med ungarna igen. Nu kommer t.o.m Feline hit och vill kramas och det vill jag inte missa.

Syskonträff

Idag fick vi komma hem från BB. Det har varit skönt att vara lite ensam med André, men vi har ju saknat flickorna väldigt mycket. När vi kom hem hade badrumskillarna renoverat klart badrummet och Marcus moster som var barnvakt idag, knappt träffat barnen och aldrig tidigare varit ensam med barnen hade lyckats ta hand om båda ungarna och dessutom lagat middagar åt hela familjen så vi har kött, köttfärssås och köttfärslimpa att äta i flera dagar - vilken underbar hemkomst. Dessutom hade hon hunnit vara ute med barnen i lekparken och en massa annat. Knappt så en annan har tid att göra allt det där så det var rätt imponerande må jag säga.

Döttrarna var verkligen jätteglada över att få träffa lillebror. Miléa stod mest och bara skrattade och pekade på honom :). Sedan tog flickorna André o varsin hand och skulle släpa med honom :). Lägger upp en liten filmsnutt från syskonträffen. Efter att vi lagt Feline att sova kom hon nertrippandes för trappen och förklarade att hon ville titta på lillebror.

Nu har André börjat äta lite också. Mycket små mängder och lite tafatt, men han har börjat acceptera nappflaskan i alla fall. Nu har jag dock inte citodon kvar att äta så det smärtar ENORMT i fogarna. Tror jag får be om att få det utskrivet för jag står snart inte längre ut med smärtan :/

Min fina trio!

Ja kan man säga annat än att jag har fått triss i barn som är lika varann? :)

Första natten

Stort tack för alla gratulationer . Första natten har varit rätt jobbig. André har varit Missnöjd och skrikit, skrikit och skrikit första delen av natten . Han vägrar fortfarande att äta ur nappflaska och vill bara picka på mitt bröst. Får han använda mitt bröst som napp blir han nöjd, men där får han ingen mat och det gör gå ont i tuttarna. Fick låna mars från annan avdelning och den vill han inte heller ha. Han har kräkts en del fostervatten så det kan vara det som irriterar. Annars så värker fogarna men får 2 Citodon åt gången med 6 timmars mellanrum. Gör dock förfärligt ont ändå.

Bilder

Nu har vi fått fram några bilder på André.

 

Fler lär dyka upp framöver, håll ögonen öppna.

 

Toppenförlossning!

Det har verkligen varit en sjukt bra förlossning. Fick positiva vibbar redan när jag träffade vår barnmorska Åsa som skulle ta hand om oss under förlossningen. Vilken fantastisk människa! Har nog aldrig blivit så underbart bemött av någon människa i vården i hela mitt liv. Jag som var så förlossningsrädd kände mig genast så trygg med henne. Hon tog egna initiativ och såg till att jag fick en mjukare säng så att jag skulle få det skönare för mina fogar. Hon såg även till så jag fick hjälp för mina blödningar så det inte skulle bli samma kalabalik efter förlossningen som tidigare gånger. Klarade mig helt utan både EDA och PCB och började med smärtlindring (lustgas) först när jag var öppen 7 cm. Gick fantastiskt bra och jag kände verkligen att jag inte behövde mer. Åsa såg även till att jagkunde krysta och denna gång KÄNDE jag verkligen att jag ville krysta. Och snabbt som attans gick krystningsfasen också. Hann knappt fatta själv att bebisen skulle komma. Hade ju minutrarna innan bara varit öppen 8 cm så snabbt gick det. Inte sprack jag denna gång heller och nu i efterhand känns det inte ens som om jag pressat ut en unge - ingen svullnad - ingen sveda - känner mig helt som vanligt!

Ännu bättre var att jag fick upp André på bröstet och slapp cirkus kring mina blödningar och folk som drar i mig från alla håll. Jag är så sjukt nöjd. 200ml blödde jag denna gång tack vare all medicinering. HELT fantastiskt! det är ju ingenting!

André var väldig ledsen och otröstlig första tiden. Nappflaskan ville han inte alls ha. La honom bredvid bröstet och då ville han snutta på en gång och sen vägrade han slita sig från det så vi somnade där tillsammans medan han snuttade konstant. Till slut vaknade han till och blev lite arg över att han inte fick någon mat (jag har ju liksom ingen mjölk i brösten) så då tog Marcus över och matade med flaska så nu sover de båda så gott.

 Strax efter 7 vägdes och mättes våran sötnos. 4345g, 53 cm lång och 38cm huvudomfång. Mörkt hår och söt så klart. Om han är lik sina systrar eller ej är svårt att säga, men det ser man väl om några dagar.

Har passat på att duscha och det var den mest fantastiska dusch jag tagit i hela mitt liv. Tänk hur olika förlossningar man kan ha! Mycket var nog tack vare Åsa. Jag ÄLSKAR ÅSA! Även Marcus gjorde en extremt bra insats denna gång och guidade mig i andningen då jag var så orolig för att sluta andas som jag gjorde förra förlossningen. Är sjukt nöjd med vårat team - trion (jag, Åsa och Marcus) som tillsammans gjorde ett toppenjobb och hade så himla bra samarbete! TEAMWORK! Trots en så bra förlossning kan jag ändå lova en sak - det här är verkligen sista gången jag föder barn :)

Förlossning (uppdateras kontinuerligt)

Har som sagt haft värkar sen 13.41. Ringde förlossningen nu runt 21.15 då jag har så pass kraftiga värkar med ca 6-7 minuters mellanrum. Blev ombedd att komma in så nu ska vi bara packa det sista. Hoppas få lite morfin så jag får sova. Sjukt trött då jag hade värkar inatt och varit vaken sen 02.20 så jag vill få lite vila. Svårt att vila dock med dessa värkar.

 

22.59 - kom till förlossningen ca 22.25. Har gått igenom förlossningsbrev och ligger nu med ctg på magen. Trött som fan och hoppas få sova

23.15 - Hej alla läsare, nu tar jag, Marcus över rodret här på bloggen. Jag ger Sophia ett välbehövligt avbrott så hon kan fokusera på det viktigaste. BM har var här och bekräftat att Phia är öppen 4-5 cm. Nu ska hon få morfin för att kunna slappna av och sova en stund innan de planerar att ta hål på hinnorna.

23.45 - Nu fick Phia medel mot blödningen och det fick henne att må dåligt, kräktes.

00.00 - Phia flyttar över till en annan säng som är mjukare och hon får morfin. Dags att sova lite.

01.30 - Phia väckte mig för att det började smärta mer. Massage mot fogarna.

01.45 - Nu går det inte längre, BM får börja jobba. Hon fixar med oss och förbereder sig för nattens jobb. Hon känner efter och Phia är öppen 7 cm.

02.30 - Lustgas ges och hinnorna ska spräckas.

03.05 - Hon är vid ett fantastiskt gott mod, påtalar hela tiden hur bra det känns. Skönt att hon tar det så fint.

03.55 - BM tömmer Phia på urin och försöker lägga om henne på sidan men det går inte p.g.a. fogarna. Hon är öppen 8 cm,

04.30 - Phia är medtagen men jobbar fint.

04.40 - BM känner på Phia och hon är fortfarande öppen 8cm. Sätter in värkstimulerande dropp.

04.45 - Phia kastar sig helt oväntat om till vänster och börjar genast krysta. Vi blir alla mycket förvånade men Phia tar i för kung och fosterland och BM ser genast huvudet.

04.56 André är med oss nu. Allt känns underbart. Phia har vart så stark. Efter knappt 10 min och 3 krystningar är vi i mål. Helt otroligt.

Phia blöder mycket lite mot vad hon har gjort de tidigare gångerna och allt går helt komplikationsfritt. Vi är helt tagna av hur smidigt det har gått.

05.15 Jag får äntligen hålla i guldklimpen, jag är så stolt över Phia och André.
 

Tröstäta

Värkarna fortsätter med samma intervall. Ungarna är bortlämnade så jag har skickat iväg maken i spöregnet att handla vaniljglass. Kanelstekta bananer men glass och sirap ska jag ha. Får jag ingen smärtlindring ska jag fanimej äta socker

Smärtlindring

Nu ringde de från förlossningen och sa att jag inte kommer att få epidural. Tack som fan för det! Under 3 graviditeter har jag varit in på flera planeringsmöten utifrån blödningar i samband med förlossning. Alla gångerna har jag erbjudits epidural. De har förberett mig för att sätta in det men när narkosläkaren kommit så har det varit för sent. Denna gång lovade de mig att få det tidigare än andra pga mina fogar. Nu fick jag veta att om man har blödningsbenägenhet som jag så kan det tydligen uppstå blödningar i mellanrum i ryggraden och därmed leda till förlamning. Hur 17 har läkarna kunnat missa detta? Vilka risker de kunnat utsätta mig för! Tack Internet där det stått på alla sidor att epidural inte ska ges till blödningsbenägna. Jobbigt som fan att jag varit inställd på att fogsmärtorna skulle kunna lindras denna gång så jag skulle slippa en upprepning av förra mardrömsförlossningen. Det här var jag inte psykiskt förberedd för. Har haft ångest och gråtit varje natt av förlossningsskräck och minnen från min förra mardrömsförlossning. Då har Marcus trösta mig med att jag denna gång ska få epidural så jag inte behöver gå igenom samma sak. Jag är minst sagt uppgiven. Jag kommer inte fixa det en gång till. Mina fogar nådde sin maxsmärta efter 30 min i förlossningssängen utan inverkan av värkar som försvagade fogarna så hur i helsike ska jag klara av en hel förlossning. Mina fogar värker ju som fan nu och jag har bara haft värkar med 7-12 minuters mellanrum sen kl 13.40. Förra gången hade jag värkar med 4-6 minuters mellanrum under 21 timmar innan jag åkte in till förlossningen och så fortsatte det 13 timmar till. Förlossningen har väl knappt startat och jag känner mig slut i fogarna. Tack så jäkla mycket

Börjar ta sig

Mer och slem och 3 kraftiga värkar som man får anda sig igenom under de senaste 17 minutrarna. Kanske slipper man sättas igång trots allt.

+15

Ännu en sömnlös natt med mycket värkar så jag fick passa på att surfa och läsa lite om epidural som bedövning. Har inte läst om det tidigare då jag aldrig använt det men tyckte det var på tiden nu när läkarna sagt att jag ska få det för mina fogsmärtor under förlossningen. Till min förvåning står det att denna bedövning inte ska användas om man blöder mer eller längre än vanligt. Står dock inget om orsaken till detta. Blir lite orolig när det är känt att jag har problem med att blöda mer och längre än normalt och även medicineras för detta problem under och efter förlossningarna. Får nog ringa in och kolla om de kan prata med läkaren så medicinmottagningen som har ansvar för min blödnings utredning. Är dock väldigt orolig för att detta ska leda till att jag inte kommer få epidural och behöva genomgå samma smärta som förra gången. Sedan läste jag även att EDA kan försvaga krystvärkar, förlänga förlossningen och öka risken för sugklocka och tång. Så detta är också ett orosmoment. Jag har ju haft NOLL krystreflexer trots dropp och fått kryst mig utmattad i över 2 timmar båda gångerna så jag vill ju inte minska riskerna ytterligare att inte kunna krysta. Imorse började dock slemproppen komma då det var massa blodigt slem när jag torkade mig. Antar att jag kanske mognat

2-veckorsjubileum (+14 dagar)

+ 14 dagar - yes - ni läste rätt. 2 veckor över tiden och ingen bebis. Var på specialistmödravården idag. Ny kontroll av hjärtljud/fosterrörelser/värkar och därefter ultraljud och gynundersökning. Såg bättre ut denna gång. Livmodertappen är fortfarande hård och bakåtvänd så det inte går att ta hål på hinnorma, men jag hade öppnat mig 2 cm så det börjar mogna till sig. Läkaren tyckte vi kunde sätta igång mig idag, men då med hormoner som kunde ta uppemot 2-3 dygn så då ville jag vänta. Jag frågade om vi inte kunde ta det på fredag då vi ska ner med Miléa för omläggning på torsdag, men så länge ville de inte vänta. På torsdag kl 8 ska jag in till förlossningen igen och då blir det igångsättning varesig jag vill eller inte typ. Sen om jag har mognat klart så ska det ju räcka med att ta hål på hinnorna. Man blir ju iaf lite hoppfull när det går frammåt så man kanske kommer igång naturligt under de här två dagarna jag har kvar. Annars får jag ju finna mig i igångsättning med hormoner och att det kan ta väldigt lång tid. Ballongkateter tänker jag dock inte finna mig i för då får de tusan spänna fast mig och ta till någon tvångslagstiftning eller nåt. Så senast till helgen ska ju bebisen vara hos oss. Till dess fortsätter jag att uppdatera vad som händer.

charmtjej :)

Feline: "Jag älskar di pappa. Älskar mamma också. Jag är lycklig. Jag är så lycklig". Visst värmer det i våra föräldrahjärtan :)

+13

Tur man har Bloggen för annars skulle man tappa räkningen på hur många dagar man gått över tiden. 13 dagar är det alltså. Har fortfarande väldigt kraftiga och smärtsamma värkar till och från. Såna där då man nästan tappar andan och inte kan prata samtidigt som värken kommer. Sen avtar allt som vanligt. Jobbigt med så mycket värkar utan att det drar igång ORDENTLIGT! fogarna är verkligen överansträngda. Kan inte för sätta ena foten framför det andra trots att man stöttar upp kroppen.

+12

Haft en del kraftigare värkar så vi var in en sväng till förlossningen. Huvudet hade dock inte sjunkit ner i bäckenet och tappen var fortfarande omogen så det var bara att vända hem igen. Får kolla igen på tisdag hur det ser ut. Mår väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt nu så jag fattar knappt hur jag ska orka. Extremt påfrestande med ständiga värkar som avtar och jäklas ännu mera med mina fogar. Så extremt långdraget. Varför kan det inte bara gå snabbt och smidigt. Får inte sova för all

+11

Börjar ni tröttna på att vänta nu? Då är ni nog inte ensamma för det börjar min familj och vänner också göra :). Men men - vi räknar vidare. Nu börjar ju t.o.m JAG, som tidigare bara tyckt det varit skönt att gå över tiden och fördröja det hela, känna att det är dags att föda snart. Dels vill jag verkligen slippa igångsättning - speciellt om det visar sig att jag fortfarande inte är mogen i tappen på måndag och jag kanske tvingas till igångsättning med hormoner för att han inte ska bli större och därmed får en till långdragen förlossning. Mina fogar kommer verkligen inte fixa en till långdragen förlossning - då är det fasiken så jag överväger att de får snitta mig! Om han vägde 3900 för 2 veckor sedan vid BF så borde han väga runt 4300-4400 vid det här laget :/.  +11 dagar - det är inte klokt! Man brukar väl få barn tidigare och tidigare och inte senare och senare?  Vem tror att jag får barn innan jul? Mina barn verkar tävla om vem som kan stanna inne längst i magen då de stannar längre och längre varje gång. Skulle jag skaffa några barn till så skulle man väl gå ett par månader över tiden. Ler. Nu ska det dock inte hända så det slipper vi få reda svaret på :). Jag börjar oroa mig för Miléas omläggning på tisdag. Tänk om jag måste bli igångsatt på måndag så då är jag ju inne och föder barn så då kan vi ju inte åka ner till Linköping för att lägga om Miléa. Samtidigt så kan vi ju inte bara strunta i det då skadan på armen verkligen behöver ses över då det bullar ut och ser illa ut så hon inte får större ärr än nödvändigt. Ja vad ska man prioritera - ensam på förlossningen som jag är livrädd inför eller ett barn som kan få storra ärr för att hon inte sågs över i tid? Jobbig sits. Vi får helt enkelt hoppas på spontanförlossning (och gärna en snabb sådan) under helgen och överväga hur 17 man ska lösa situationen ifall det blir förlossning i samband med omläggning. Om de ändå kunde sköta Miléas vård i Örebro...

+10 och besök hos specialistmödravården

Tänk att förlossningen startar senare och senare för varje barn. men Feline började förlossningen runt 21 på BF+7 (Född på bf+8), men Miléa började den runt midnatt på BF+9 (men hon föddes först på bf+11). Nu är jag alltså på bf+10 utan resultat. Var inne för igångsättningsbedömning idag. Fick börja med att sitta med maskin på magen som avläste hjärtfrekvens och så fick jag trycka på en knapp som jag skulle trycka på varje gång bebisen rörde på sig. Maskinen läste också av att jag hade några sammandragningar. Efter det fick jag träffa en läkare som skulle känna på tappen och se hur mogen jag var. Undersökningen var smärtsam percis som den var vid första undersökningan av tappen när jag kom in till förlossningen med Miléa och den inte hade mognat till sig. Var svårt för läkaren att känna så vi fick byta till ett rum med gynstol. Därefter konstaterade läkaren att jag inte var riktigt mogen än och att det inte gick att sätta igång mig genom att ta hål på fosterhinnorna, vilket skulle ha varit den bästa igångsättningsmetoden för mig då det skulle gå snabbare. Det skulle bara gå att sätta igång mig via ballongkateter (aldrig i helvete att jag går med på ballongkateter efter upplevelsen jag hade när de använde detta vid spolningen av mina äggledare) eller hormontabletter, vilket med största säkerhet skulle ge en långdragen förlossning. Läkaren avrådde därför från igångsättning, vilket jag höll med om under de förutsättningarna. Så nu är vi hemma igen i väntan på att det ska sätta igång av sig självt. Läkaren sa dock att även om jag inte var mogen nu så är det inget som förhindrar att förlossningen sätter igång spontant till kvällen eller under helgen. Annars fick jag en ny tid för återbesök på måndag (bf+13). Nu har jag väldig mensvärk och blödningar efter undersökningen, men det förvarnade hon mig om så det är tydligen normalt.

+ 9

inatt hade jag värkar i två timmar men så avstannade det - får se om det blir något till natten eller om det eventuellt blir igångsättning imorgon - det berodde ju på hur många förlossningar och personal det var så vi får se. Sedan behövde man ju också kolla hur pass mogen jag är också.

+ 8

Ja man är lite tvärt emot de flesta andra verkar det som. Första barnet var det som kom tidigast kl 11.11 på BF+8 och så går man längre över tiden med de andra två. Man brukar ju få barn tidigare och tidigare, men inte här inte. Om inte Bebisen kommer inom 3 timmar men det är ju rätt osannolikt då bara min krystningsfas varit över 2 timmar båda

Lapis

Ja igår när vi packade upp lite lådor hittade vi en lapispenna. Undrar om man får nytta av den till navelgranulom hos barn nr 3 också tänkte jag då. Nu idag när svärmor var nere med Miléa till Linköping för omläggning så vätskade tydligen såret en del så då hade de lapiserat såret också. Verkar vara användbart det där med lapis. En vecka kvar till nästa omläggning.

+ 7 & still counting + syskongräl

Med Feline startade ju förlossningen på 7e dagen så vi får se om det kommer igång till kvällen. Har en tid hos specialistmödravården imorgon och hade de inte för många förlossningar skulle jag erbjudas igångsättning (igen). Hade jag tackat ja till första igångsättningstiden hade ju bebisen varit över 3 veckor nu :). Känner mig dock fortfarande inte redo så jag funderar på att skjuta på tiden till på fredag istället, men frågan är om jag någonsin kommer känna mig redo? Känns mest jobbigt att ha en tid då man vet att allt det jobbiga ska börja - jag vet att en förlossning är oundviklig, men jag vill helt enkelt förneka det ett tag till. Vad dum jag är - jag vet ju att det inte kommer bli lättare bara för att jag förhalar det, men ändå gör jag det. Knäppa människa. I övrigt rullar dagarna på här hemma. Får verkligen uppleva hur drygt det kan vara med barn så tätt - det kan testa tålamodet. Det är livliga syskongräl mest hela dagarna och Feline är ju lite smått trotsig samtidigt kan man ju säga. Miléa har dessutom en extrem vilja :). Ja de kan verkligen bråka så man får gråa hår. Även fast man har två likadana leksaker så vill båda ha samma leksak så då slutar det med att man får plocka bort leksaken helt och så har man två skrikande ungar ett tag framöver. Lite jobbigt när jag helst av allt bara vill ligga och sova dygnet runt :). Imorse sa Feline at vi skulle stänga in Miléa och då sa jag "ja du vill väll att vi låser in henne och slänger bort nyckeln" "Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, Bra idé mamma, bra idé" fick jag till svar :)
Jaja, nu är Miléa på sjukhuset för omläggning och Feline får kika på tecknat så nu får jag lite lugn och ro och ska vila lite.

+ 5 dagar

Mycket och kraftiga värkar igår, men ingen regelbundenhet och så avstannade allt så nu har det varit rätt lugnt i magen hela dagen. Får sammandragningar och så när jag anstränger mig bara. Imorgon är det barnmorskekoll igen. Förra gången sa hon att "men den 13e har du ju fått ditt barn så då behöver du ju inte komma" mitt svar blev ju bara "vi ses på måndag" eftersom jag visste att jag skulle gå över tiden ett tag även denna gång.

BF + 3

Hade svårt att somna igår på grund av alla värkar. Mycket värkar de senaste dagarna. Anstränger jag mig eller nyser så kommer det sammandragningar och pulserande värkar i ryggslutet. Sömnen är inget vidare. Måste kissa hela nätterna - har jättesvåra fogsmärtor på nattetid och känner mig som en skalbagge som ligger på rygg och sprattlar i försök att vända sig. Sedan när man väl somnar så vaknar jag upp en stund senare med panikkänslor inför förlossningen. Hjärtat dunkar så jag tror det ska hoppa ur kroppen och jag svettas i panik. Vill verkligen inte ha en upprepning av förlossningen med Miléa. Jag känner även så stor oro inför hur det ska bli när bebisen är utkrystad - hela scenariot om tidigare förlossningar som slutat med panik med blödningar och barnmorskor och läkare som svärmar in och sliter och klämmer överallt på mig upprepas i mitt huvud. Incidenten med lustgasöverdosen skrämmer mig också väldigt mycket. Ja alla tjatar om att " ska inte bebisen komma snart" men själv vill jag bara försöka undvika att tänka på det då jag bara får ångest inför tanken på en ny förlossning och hellre förnekar det in i det sista. Snacka om skillnad från den förra graviditeten när man bara hade en kanonförlossning att referera till och man verkligen LÄNGTADE efter att föda barn. Men första gången hade jag ju inte problem med fogarna så då var det bara blödningarna som var det jobbiga och inte smärtan.

+ 2 dagar

Ingen bebis i sikte än, fast det har ni väl räknat ut efetrsom jag lovat att blogga under förlossningen :). Viktuppskattningen på  tillväxtultraljudet var idag 3900 gram så någon igångsättning känner jag inte för än så länge. Eventuell igångsättning nästa onsdag, men då tror jag nästan att jag kommit igång av mig själv.

BF idag

Ja det blev, som vi trott, att jag skulle gå på övertid denna graviditet också. Tror nämligen inte att jag kommer föda barn de närmsta 3½ timmarna i alla fall. Imorgon blir det läkarbesök för vidare sjukskrivning (vad man nu ska med det till egentligen när jag tydligen anses vara frisk nog att vårda barn på egen hand). Sedan är det ju möte på specialistmödravården på torsdag BF+2 då jag erbjuds igångsättning, men kommer i alla fall tacka nej till detta då jag gärna ser att bygg-gubbarna ska hinna renovera klart vårt badrum tills dess att jag fött. Skönt att kunna duscha av sig allt blod och så efter förlossningen och sen svider det ju så jäkligt att kissa så då är det skönt att kunna kissa i duschen istället. Ja så är det ju faktiskt - mycket skönare att spola med vatten när man kissar så man slipper få salt vätska i såren. Här förskönas inget :). Själv tror jag att vår lille pöjk kommer se dagens ljus på tisdag den 14:e - 7 dagar över tiden. Någon gång mellan klockan 6-9 på morgonen.

Ingen transplantation

Så glad. Det kom förbi en läkare en sväng vid omläggningen på Miléa idag så han passade på att ta en kik på henne och gjorde bedömningen att hon läker så fint att hon inte behöver genomgå en transplantation. Så vi behöver inte åka ner på onsdag eller 3 gånger/vecka som tidigare. Nu får vi lägga om henne själva på torsdag och lördag. Sedan kommer vi inte behöva åka ner med henne till Linköping förrän på tisdag nästa gång! Känns verkligen skönt att hon läker så fint och att sjukhusbesöken börjar att glesas ur. Vi kommer dock fortsätta ha kontakt med och besöka Linköpings sjukhus i minst ett år framöver och ärreducerande åtgärder kan komma behöva sättas in. Känner i alla fall en enorm lättnad över att det börjar ordna upp sig så här dan före "doppare-dan". Tack alla goa människor: vänner, familj, främlingar och bekanta för stöd och hjälp genom en riktigt jobbig period.

Juniorsäng

Glömde förresten skriva att Miléa fått flytta till juniorsäng nu. Storasyster var ju bara 9-10 månader när hon fick överge spjälsängen, men Miléa har fått ha den lite längre då hon varit så "tuggig" och tuggat sönder kanterna på spjälsängen. Nu har hon fock slutat med tuggandet så nu tyckte vi att dte var dags. Hon har sovit i nya sängen 3 nätter och dte har gått bra. Inatt ramlade hon ur sängen, men Marcus lyfte bara upp henne och så sov hon vidare. Den är ju så låg så det var ju så litet fall. Hon verar vara rätt nöjd med den större friheten att kunna kliva ur sängen själv och gå in till oss på morgonen. Har fått sova till 7.45 på morgonen dessa dagar. Tidigare vaknade man alltid senaste klocka 7 då hon började ropa. Nu verkar hon gå upp ur sängen och pyssla lite själv innan hon går in och väcker oss.

2 dagar kvar

2 DAGAR!!!! DET NÄRMAR SIG! Känner mig stressad till max. Vill inte, vill inte, vill inte. Inte nu - vi tar det sen - en annan dag. Miléa repar sig fint och hon kunde genomgå omläggningen i fredags utan smärtstillande så det var skönt. Sköterskorna är positiva och tror att hon eventuellt kan slippa transplantation *hoppas, hoppas, hoppas*. Imorgon åker svärmor med Miléa till sjukhuset igen för omläggning, men tyvärr kommer vi väl inte få något mer besked förrän läkaren kollat på henne på onsdag. Har egentligen tid på specialistmödravården på torsdag för tillväxtultraljud och eventuell igångsättning om jag vill, men tror nog jag ska avboka den - jag känner ju ändå att jag inte vill bli igångsatt i detta nu. Än så länge ser det ju bra ut - förvärkar till och från som vanligt, men ingen slempropp i alla fall. Fast med Miléa så gick ju slemproppen samtidigt som värkarna och förlossningen startade så det är ju ingen garanti. Har ju inte haft några förkänningar de andra gångerna heller så.

4 dagar kvar till BF

Ja det närmar sig med stormsteg och jag känner mig fortfarande inte mogen att bli trebarnsmor. Miléa är nere i Linköping för omläggning varannan dag och ska ner dit igen både måndag och onsdag (Dagen före och efter BF!). På onsdag avgörs om hon ska få hudtransplantation och i så fall får hon det samma dag och då kommer hon ju behöva vara kvar på sjukhuset något/några dygn. Känner mig jätteorolig för detta då det är efter BF :/. Marcus kan ju inte åka ner till Linköping med Miléa och lämna mig ensam med Feline. Även om han på något sätt skulle kunna ta med sig Feline också så då får jag vara hemma själv och hur skulle jag fixa det? Dels så måste jag väcka Marcus på nätterna bara för att få hjälp att vända min om i sängen och ta mig upp för att kissa så utan honom skulle jag få ligga och kissa ner mig i sängen. Dels så vill jag definitivt inte riskera att föda barn själv hemma i sängen. Hur tusan skulle jag ta mig till sjukhuset när jag inte ens tar mig upp ur sängen. Och skulle jag väl komma upp ur sängen och till sjukhuset - skulle jag då behöva föda själv efter min förra skräckförlossning -det vore en mardröm! Alternativt om vi skulle följa med hela familjen till Linköping och jag skulle föda där, men då skulle ju Marcus ändå vara tvungen att ta hand om barnen och inte kunna vara med vid förlossningen. Sedan vill jag ju inte föda någon annan stans än på USÖ då jag träffat specialistmödravården 3 gånger denna gång och gjort upp en detaljerad planering kring min förlossning då jag dels blödit störa mängder vid tidigare förlossningar och förra förlossningen var väldigt komplicerad och jobbig på grund av bland annat foglossningen så jag kommer behöva specialhjälp och jag betvivlar att jag kommer få samma hjälp på annat sjukhus :/. Ja nervositeten är som ni förstår på topp!. Helt fantastiskt att vi har sånt bra skyddsnät i Sverige som gör att man i denna situation kan överlåta någon annan att ta ut VAB så att man kan få hjälp. *ironisk som fan*. När enligt Försäkringskassans regler ska tydligen jag som är sjukskriven för svår foglossning ligga hemma och kissa ner mig i min säng och föda barn medan jag tar hand om min 2½ åring som får bajsa ner sig och inte får någon mat då jag inte kan ta mig iväg och handla, lyfta henne etc. Underbart..