BF + 3

Hade svårt att somna igår på grund av alla värkar. Mycket värkar de senaste dagarna. Anstränger jag mig eller nyser så kommer det sammandragningar och pulserande värkar i ryggslutet. Sömnen är inget vidare. Måste kissa hela nätterna - har jättesvåra fogsmärtor på nattetid och känner mig som en skalbagge som ligger på rygg och sprattlar i försök att vända sig. Sedan när man väl somnar så vaknar jag upp en stund senare med panikkänslor inför förlossningen. Hjärtat dunkar så jag tror det ska hoppa ur kroppen och jag svettas i panik. Vill verkligen inte ha en upprepning av förlossningen med Miléa. Jag känner även så stor oro inför hur det ska bli när bebisen är utkrystad - hela scenariot om tidigare förlossningar som slutat med panik med blödningar och barnmorskor och läkare som svärmar in och sliter och klämmer överallt på mig upprepas i mitt huvud. Incidenten med lustgasöverdosen skrämmer mig också väldigt mycket. Ja alla tjatar om att " ska inte bebisen komma snart" men själv vill jag bara försöka undvika att tänka på det då jag bara får ångest inför tanken på en ny förlossning och hellre förnekar det in i det sista. Snacka om skillnad från den förra graviditeten när man bara hade en kanonförlossning att referera till och man verkligen LÄNGTADE efter att föda barn. Men första gången hade jag ju inte problem med fogarna så då var det bara blödningarna som var det jobbiga och inte smärtan.