Jag har en så fin familj

När jag och Marcus träffades gjorde jag klart för honom att jag endast ville ha ett barn. Han ville ha två barn. Trots det bestämde vi oss att lägga det åt sidan och fokusera på kärleken och allt som vi faktiskt båda ville göra tillsammans snarare än vad vi inte ville. Visste ni förresten att Marcus sa redan efter första dejten att han skulle gifta sig med mig. På tredje dejten blev vi tillsammans. Efter fem dagar flyttade vi ihop. Efter en vecka bestämde vi oss för att gifta oss och efter 2½ månad var vi gifta med varann. Nu i september firar vi 7 år som gifta. Barnlösheten fick mig nog verkligen att värdera om det här med barn och jag ville inte längre bara ha ett barn utan helst två. Efter två barn tyckte vi att var färdiga, men när vi fick reda på att jag oplanerat blivit gravida igen så var det verkligen inte ens en diskussion om hur vi skulle göra - SJÄLVKLART skulle vi ta ansvar för det mirakel vi skapat. Idag känns det verkligen som om alla pusselbitar på på plats. Fattar inte att André som bara är 5 dagar gammal redan kan ha en så självklar plats i familjen - känns som om han alltid varit där. Han är det sista pusselbiten i våra liv som föll på plats. Jag är så tacksam över att vi hade turen att bli med barn. Vet att det fortfarande finns många av er där ute som kämpar mot barnlösheten och jag hoppas verkligen ni kan få uppleva samma lycka  en dag.