Inte för att det har med graviditeten att göra direkt men inatt drömde jag en så härlig dröm. Drömde att jag var ute och cyklade, men att handbromsen gick sönder och jag for rätt ner i diket och gjorde mig illa. Då kom pappa dit och plåstrade om mig och sedan åkte vi till cykelaffärer för att leta efter en ny cykel åt mig. Vi hade så roligt och skrattade tillsammans. Det var så härligt att känna sån värme och sånt stöd av honom. I drömmen såg jag honom också sitta och leka och gulla med vår bebis....
"Tyvärr" vaknade man upp ur drömmen och insåg att jag inte träffat pappa på flera år - att han bara ringt någon gång när han varit onykter och då mest varit otrevlig - inte gratulerat till graviditeten - att han aldrig fanns där och såg mig ta examen - att han inte kommer få se mig gravid - att han inte kan vara stolt över mig eller åtminstone säga att han är det - att man aldrig får höra honom säga att han älskar mig eller att man åtminstone kunde känna att han gör det - att han inte får se sitt/sina barnbarn växa upp...
Jag saknar så mycket att ha en pappa som bryr sig och som man kan ha kontakt med. Lite extra påmind blir man ju när man exempelvis märker hur glad Marcus är över att bli pappa, när man hör att syster ska besöka eller få besök av sin pappa, när man ser hur mycket Marcus pappa ställer upp för mig och Marcus etc etc. Jag vill också ha en pappa...kan inte någon adoptera mig eller något?
Tänk vad alkoholen kan ställa till det för folk...
Äh usch..nu blev jag lite deppig här... Måste vara graviditetshormonerna... Får sätta mig här på kontoret och tjura en stund...... Jag hatar lyckliga drömmar när verkligheten är så hård och kall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar