Idag var jag på specialistmödravården för att planera min förlossning utifrån min svåra foglossning och de blödningar jag haft tidigare graviditeter. Läkaren som jag fick prata med var samma läkare som "rekryterade" mig att komma och tala om foglossning på konferensen jag var på för ett tag sedan. Vi gick igenom mina båda förlossningar och hur lätt min första förlossning var (14 timmar nästan utan smärsta) i jämförelse med den andra då jag hade foglossning och konstant smärta samt förlossningsvärkar i 34 timmar.
Läkaren tycker helt klart att jag ska överväga att låta dem sätta igång mig för att lättare kunna planera min förlossning. Hon menar att de "skräckhistorier" man hört om långdragna förlossningar vid igångsättning gäller förstagångsföderskor och att jag säkert skulle få en snabbare förlossning om jag sattes igång än om det får sätta igång av sig självt. Dessutom menade hon att barnen man föder bara blir större och större för varje förlossning och att jag dessutom väntar en pojke denna gång, vilka brukar vara större än flickorna och att större barn ger mer långdragna förlossningar. Eftersom flickorna föddes 8-11 dagar över tiden och den senaste vägde 4200g är det inte omöjligt att jag får ett barn på 5 kg om jag går över lika länge även denna gång, varför hon starkt avrådde från detta. Hon sa att hon skulle boka in ett tillväxtultraljud om en månad så skulle jag få tid till dess att fundera på erbjudandet om igångsättning. Själv är jag ju sådär att jag gärna vill ha det där överraskningsmomentet att inte veta när jag ska föda och jag fattar inte varför jag egentligen är så förbannat envis med det där. Frågade om man inte kunde göra så att jag inte väntar på att det ska vara 3-5 minuter mellan värkarna utan ringer på en gång när jag känner värkar så kan de ändå börja planera min förlossning. Oftast börjar ju förlossningen på kvällen eller natten och de första timmarna kommer väl fogarna fixa och då ringer jag redan då. Skulle värkarna sedan avstanna kan man sätta igång mig på morgonen. Det gick självklart att göra så, fast hon ville dock inte att jag skulle gå över tiden så mycket med tanke på barnets förmodade storlek.
Vi diskuterade även smärtstillande för fogarna och hon tyckte att vi skulle sätta in epidural. Detta skulle också bli lättare att göra vid en planerad igångsättning då jag är mer garanterad EDA än om förlossningen sker spontant och narkosläkaren har fullt upp med annat. Vid planerad förlossning kunde jag även få ett rum med badkar så jag blir "viktlös" och har lättare att röra mig med smärtan i fogarna. Bada skulle jag ju kunna göra fram till jag fick EDA i så fall för då fick jag inte bada mer pga infektionsrisk. Frågan är bara hur badkaren på USÖ ser ut - kan ju inte ligga i ett hårt badkar heller då fogarna värker av att ligga hårt.
Jag tog upp frågan om att få kateter under förlossningen för att jag inte kan gå med fogsmärtorna och det var inga problem. Skönt. Var ett helvete att ta sig på toa förra gången och under första förlossningen kunde jag inte kissa så jag tömdes på nästan 2 liter urin efteråt.
Angående att jag inte känt av några krystvärkar under tidigare förlossningar och fått krysta över 2 timmar/gång på uppmaning utan att känna att det "trycker" på så skulle hon skriva in detta i journalen så de är mer uppmärksamma på det. Tänk dig som att bajsa utan att känna sig bajsnödig - det är ju inte så jäkla enkelt - eller hur?. Precis på har det känts när de sagt att jag ska krysta. Jag känner ju fasiken ingen lust att krysta då jag för en gångs skull får lite vila och hellre vill sova :)
Ja summa sumarum så ska jag väl avvakta tillväxtultraljudet och fundera ut om jag inte hellre vill bli igångsatt. Ska passa på att skriva ner ett förlossningsbrev så jag är säker på att barnmorskorna får veta allt detta. Lika bra att skriva det nu för under juli kommer jag ta en paus från allt då vi ska flytta och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar