Vecka 4+6

Idag mår jag mycket bättre. Mamma och jag pratade och allt gick åt helvete och vi kommer förmodligen inte att ha kontakt på ett tag, men jag överlever. Var hos kuratorn imorse och det var så himla skönt. Hon förklarade att man i vanliga fall får humörförändringar under en graviditet, men att förändringarna hos någon med fertilitetsproblem oftare blir mycket starkare då de haft en långvarig period av svårigheter bakom sig och det är svårare att verkligen förstå att man är gravid. Hennes upplevelser var även att personer med fertilitetsproblem oroar sig mycket mer under graviditeten. Att jag reagerade på min systers graviditet tyckte hon var en fullkomligt normal reaktion, vilket jag även fått bekräftat av mina Internetvänner som haft svårigheter att få barn och som upplevt samma problem. Kuratorn menade att jag inte hade något att be om ursäkt för utan att mina närstående måste vara mogna nog att förstå att mina känslor är normala och inte felaktiga på något sätt och vis. Det kändes så skönt att få höra! Hon förklarade (utan att jag behövde säga det själv) att man , när man försökt få barn under så lång tid och äntligen lyckas, att man har ett större behov att bli sedd och av att stå i centrum då graviditetsönskan är något som stått i centrum under så lång tid - och då blir det svårt att dela den uppmärksamheten med någon annan. Kuratorn menade att jag behöver få vara ett barn själv under graviditeten och att jag behöver personer omkring mig som tröstar, stöttar och förstår - inte som kritiserar mig för mina känslor. Mycket av det hon berättade var saker jag redan förstått själv, men det kändes skönt att få bekräftelse i att mina reaktioner är normala och att jag inte behöver känna skuld eller skam. Vi bokade in en ny tid 25 maj för att prata och då har jag ju också varit på MVC för inskrivning. Ikväll ska jag träffa syster och prata igen och det känns skönt - jag vill inte gå miste om den enda anhöriga jag har - men det vet jag att jag inte gör för min syster är trots allt väldigt förstående för min situation även om hon själv aldrig varit i den och till fullo kan förstå vad jag går och har gått igenom.